Konflikternas mästare: Berättelse om en filmfurstes uppgång och fall

More documents

Recommendations

Info

kommer att tillbringa en del sena kvällar ihop med Ingrid, Sun och andra på den tidens litterära kaféer. Ingrid kan vara mycket rolig när hon pratar sitt sollefteåmål, men då hon påstår att hon gillar mina ”vackra vita tänder” tar jag det som ett absurt norrländskt skämt. Hon upprepar faktiskt påståendet om min tandrad en gång när Harry är närvarande – och han blir störd. Vad är det för fel på mitt gebiss? tycks han tänka. Det hela utspelar sig under inspelningen i Strömsund sommaren 1967 av Yngve Gamlins Badarna, där Ingrid får spela just en rolig norrländska. Jag befinner mig på platsen för ett reportage och Harry har rest upp till Jämtland för att kolla inspelningen som han sytt ihop med Sandrews under förutsättning att hans fru får en av huvudrollerna. Detta enligt Gamlin, som bör ha varit Harry Schein stort tack skyldig. Under en tid kan Harry i mer privata sammanhang, som möten med Chaplins redaktion eller på någon fest, säga insinuant till mej apropå ingenting: ”Ja, du känner ju Ingrid från Paris…” Han förefaller svartsjuk, självklart – eller snarare tyvärr – helt utan anledning. Under ett samtal långt senare med Bengt Forslund kommer vi in på Ingrid Thulins memoarbok Någon jag kände (1992) – Harry tycks inte ha tillhört dem. Vi anser det märkligt att hon knappast nämner sin man i boken. När vi kollar upp saken så finns faktiskt Harry bara med i marginalen; han är (i motsats till hennes förste man Claes Sylwander) bara nämnd fyra eller fem gånger. Som Bengt konstaterar: ingenting om hur de möttes, ingenting personligt, ingenting om Danderyd. Däremot berättar Thulin utförligt om inspelningen i Hollywood av Vincente Minnellis De fyra ryttarna, och hur hon då ihärdigt uppvaktas av självaste Cary Grant – som Harry avspisar när han ringer. Harry är med under inspelningen i Kalifornien och filmteamet undrar vad han har där att göra. Ingrid Thulin är dock förbluffande frispråkig om sitt äktenskap i veckotidningsintervjuer. I Damernas Värld återkommer hon flera gånger i mitten av sjuttiotalet och talar om sitt och Harrys komplicerade äktenskap: ”När vi träffas har vi det bättre än gifta människor i allmänhet.” Men i Sverige kan hon inte bo – ”där bara gråter och fryser jag.” Hon förklarar att hon är ”inget bra exempel på en bra hustru” och avslöjar att hon är ”glad för att jag inte har några barn. Jag måste välja: ett liv utan barn eller förstörd hälsa.” Parets barnlöshet är tydligen inte självvald. Att äktenskapet fortfarande existerar, åtminstone på papperet, hindrar inte Harry från att träffa kvinnor som han intresserar sig för – eller som faller för honom. Han tycks också betrakta vackra kvinnor som sociala troféer. Kanhända handlar det också om ett kärlekskompensationsökande med ursprung i en tragisk bakgrund med en förlorad familj. 1987 lämnar han dock efter flera års separation in sin skilsmässoansökan och två år senare upplöses äktenskapet med Thulin formellt. Men Harry och Ingrid förblir vänner. Hon avlider i cancer 2004 i en väninnas hem i Sverige. Harry har lovat henne att hon inte ska behöva dö på sjukhus. Åren efter skilsmässan under 1990-talet skriver Harry Schein flitigt och ger ut flera böcker, han uppträder i TV-debatter och ger otaliga tidningsintervjuer. De som känner honom och de som blivit hans vänner kan emellertid vittna om hans ökade rastlöshet och otålighet trots att han möts av växande uppskattning i medierna, ja, till och med av forna antagonister bland filmarna. Schein kommer också med tiden, till min förvåning, att uppmuntra mig och mitt eget filmande – och 1996 ställer han upp för en intervju i min Palmefilm Vilja gå vidare, som han sedan uttrycker sin uppskattning av i ett vänligt brev. ”Jag såg din film och tyckte mycket om den. Att jag inte är med så mycket är bara en fördel – lika stor som att Anders Ferm var med ganska mycket … PS. Nej, jag vet ingenting om Ditt dubbelliv.” Scheins handskrivna postskriptum finner jag i dag svårbegripligt, men i och med denna kontakt blir vi hyggliga vänner, till sist. Harry Schein är utan tvivel en person som är mycket framgångsrik i sin karriär och som tidigt ------
erövrar en central plats i svensk offentlighet. Länge karismatisk och kontroversiell, känner han i slutet av sin levnad leda och talar ironiskt om hur han planerat sin död för egen hand. De sista åren drar han sig undan den offentliga arenan. Han får krämpor och förmår inte spela tennis längre. Bara några få vänner har kontakt med honom på slutet. Han slutar 2002 att skriva sina krönikor i Dagens Nyheter, till många läsares saknad. I ett radioprogram avslöjar han att han i detalj har planerat ett snabbt självmord. Testamentet är skrivet (som ändras), likaså gästlistan till begravningen (som också ändras hela tiden). I en intervju i Aftonbladet säger han: – Mitt liv har varit ovanligt lyckat, rent statistiskt. Jag har nått både ekonomiska och sociala framgångar. Kärlekslivet har varit minst sagt acceptabelt. Min kropp har fungerat perfekt ända tills för ett par tre år sedan då jag fick ischias. Han påstår, trots att han röker femtio Kentcigarretter om dagen och dricker ansenliga mängder Cutty Sark, att ischiasen är enda krämpan. Därför har han tvingats upphöra med tennismatcherna med Olof Palmes söner. Kärlekslivet anser han fortfarande är intakt – men leda kan också vara oerhört smärtsamt för själen: – I avvägningen mellan ett självmord eller inte väger man framtidens behaglighet mot framtidens obehag. Jag har redan ordnat så att en läkare skriver ut de tabletter jag behöver… Man ska ha rätt att få ta livet av sig själv, påtalar han i den tidigare nämnda intervjun. Men i ett samtal med mig i min återkommande intervjukrönika i Expressen förklarar han i april 1999 att han naturligtvis inte varit allvarlig när han talat om självmord. Det hela var ironiskt menat. Och på frågan om hur han ser på åldersångesten svarar han på sitt tvetydiga vis: –Klart det inte är särskilt roligt att bli gammal. Jag har sett kroppen som en självklarhet. Nu har jag en del krämpor, därför har jag inte spelat tennis på ett år, vilket är tråkigt. Deppiga kan alla vara ibland, men ångest har jag verkligen inte (vargleende). Och numera skriver jag bara när jag har lust. I min följdfråga säger jag: ”Jag mötte dej nyligen, i sällskap med yngre snygg dam. Du såg solbränd och glad ut. Livet leker?” – Jag har inte klagat (skratt). Mitt kärleksliv uttalar jag mej inte om. Harry fortsätter att träffa (och segla med) ett begränsat antal vänner, de flesta ledande socialdemokrater. Skärpan i tal och tanke är obruten fram till den allra sista tiden. ”Vad är det hos Schein som väcker kritikernas och de otåligas speciella aggressioner?”, frågar sig Jurgen Schildt i Aftonbladet när han 1970 recenserar Scheins rekapitulering av sina år på Filminstitutet. Harry är en maktspelare – eller rättare sagt, han agerar där makten finns. På så vis påminner han om en amerikansk intellektuell liberal. Mycket av sin polemiska teknik och sitt effektiva språk tycks han ha hämtat från sina amerikanska källor. Han förblir livet igenom en stor USA-vän. Veterligt finns ingen surdeg mellan oss längre sedan jag lämnat filmpublicistiken och senare också Expressen. Vi brukar hälsa på varann, till och med skåla i pauserna och utbyta några fraser på Stockholms stadsteater – så länge han går på premiärer, oftast tillsammans med en blond yngre följeslagare som han presenterar som Eva och läkare (fastän hon är tandläkare). Några personliga kontakter därutöver har vi inte. Men jag tycker mig ändå ha ett personligt förhållningssätt till Harry Schein, främst fotat på tidigare debattdueller i pressen. Så här i efterhand framstår dessa kubbningar, företrädesvis publicerade i Expressen, som alltjämt vitala. Flera av dem uttrycker väl Harry Scheins polemiska teknik, personliga attackkonst och språkliga spiritualitet. Han är nästan alltid kvick och oftast rolig att läsa, det kan ingen ta ifrån honom. Jag får vid dessa personliga tillbakablickar gå med på att mina egna prestationer i detta pennfäkteri ------
Page 2 and 3: Jonas Sima Konflikternas mästare:
Page 4 and 5: tiva människor är han en rastlös
Page 6 and 7: ning. Men när de står i Expressen
Page 8 and 9: jande passus anmäls för ”missak
Page 10 and 11: tingade försvarsreflexer. ”Schei
Page 12 and 13: ätta en statlig ”Filmcentral”
Page 16 and 17: inte ofta når upp till Harrys verb
Page 18 and 19: lom apropå dennes debattskrift Pol
Page 20 and 21: I flera landsortstidningar exponera

Konflikternas mästare: Berättelse om en filmfurstes uppgång och fall

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?