MAJ 2012 - Investor AB

26
”Vi skulle ha
behållit Scania”
MAJ 2012
ASP1205s26_30 Investor v2 ML BSu2 Ggrön2.indd 2 2012-04-26 11.53

Börje Ekholm, Investor INTERVJU
Investor, Wallenbergs traditionella maktbolag, är i dag mer inriktat på värdestegring
än på ren makt. I denna intervju berättar bolagets VD, Börje Ekholm,
bland annat om hur besluten fattas, strategin i placeringarna och om hur Hitchcocks
”Fåglarna” bäst beskriver 1990-talets svenska finanskris.
Istyrelserummet på huvudkontoret,
inrymt i en diskret,
men mäktig, jugendbyggnad
på Arsenalsgatan i Stockholm,
tar en avspänd Börje Ekholm
emot. På bordet ordförandeklubban,
som sedan sju år svingas av
Jacob Wallenberg, blyertspennor,
anteckningsblock, ett visitkort.
Inga uppfordrande porträtt spänner
ögonen i oss från väggarna.
Rummets enda utsmyckning är
en liten tavla föreställande Gustav
III omgiven av officerare vid statskuppen
– förvisso en otäck händelse
som gjorde slut på frihetstiden.
Ovidkommande, kanske, men en
viss Jacob Wallenberg, författaren
till Min son på Galejan, var årsbarn
med kungen, och hans äldre bror
Marcus är dynastins anfader. På visitkortet
står det ”President”.
Du är amerikansk medborgare.
– Ja.
Håller du på riskkapitalisten Mitt
Romney eller folklige Obama?
– Förra valet röstade jag på
Obama, men jag är i grund och botten
en republikan som tror på fria
marknader. Sympatierna också
denna gång är ändå med Obama.
Stödjer du Buffettregeln – att miljondollarinkomster
ska beskattas
med minst 30 procent?
– Den är knepig. Ska landet få
ordning på sitt budgetunderskott
måste det både höja skatter och begränsa
utgifter. Buffettregeln kan
diskuteras. Alla tycker att de 15
procent i skatt som Romney betalar
är orimligt. Det tycker jag också
är en generös nivå, det ska gudarna
veta. Men för de flesta, även riskkapitalister,
tillkommer 10 procent
i delstatsskatt. Inkomstsegregeringen
har gått för långt i USA. Det
är grundproblemet.
Men hos Investor är det mer frid
och fröjd. Under första kvartalet
Vi är benägna
att ta kritik för
försämrat
resultat ett år.
överträffade aktien Stockholmsbörsen,
och substansvärdet har
gjort samma sak på ett år. Ligger
du bakom denna prestation?
– Jag tror att bolag alltid påverkas
av individer och att det är
ett lag arbete. Men att peka ut en
enskild är inte särskilt relevant.
Däremot påverkar vi som jobbar i
bolaget, inklusive styrelsen, resultaten
över tid. Det är klart.
Och ett år är för kort tid …
– Ja, absolut. Investors affärsmodell
är väldigt långsiktig, och vi
är benägna att ta försämrat resultat
ett år, och ta kritik för det, mot att
vi tror att på tre eller fem år blir det
bra. Att utvärdera något på ett kvartal
eller ett år är inte meningsfullt.
Ni redovisar dotterbolag och partnerägda
innehav till eget kapital,
vilket oftast är i underkant, medan
Investor Growth Capital och EQT
drar av en rabatt på beräknade
marknadsvärden. Substansvärdet,
167 miljarder kronor (220 kronor
per aktie) i slutet av mars, är alltså
lågt räknat.
– Ja och då vet man att när det
görs en transaktion sker den till
strategiska multiplar, vilket innebär
att vi normalt får mer betalt än
det beräknade marknadsvärdet.
Per definition, i förhållande till vår
värdering, ska man vara duktig
under år med många försäljningar
från portföljerna, eftersom mycket
av det har skapats tidigare.
Börsen värderar också. Handelsvolymerna
på världens börser
krymper. Det sägs bero på att
allmänheten inte längre litar på
marknaderna. Ni berörs också indirekt
som ägare i Nasdaq-OMX.
Har du förtroende för börsen?
– Det är några olika frågor här.
Den ena är hur marknadsplatsen
i sig fungerar, och den tycker jag
fungerar bra. Sedan har vi problemet
med att alltför få bolag vill bli
noterade. Vi måste se till att det är
attraktivt att vara börsnoterad.
Conni Jonsson i EQT har sagt att
han är helt ointresserad av börsen,
eftersom bolagen mår bättre
som onoterade. Vad säger du?
– Det gäller många men inte alla.
Vissa tjänar på att vara noterade,
med den genomlysning och löpande
uppföljning som aktie marknaden
ger och exponering av varumärket.
Det finns många för delar. Men man
måste också se nackdelarna i form
av byråkrati, även i styrelsearbetet,
och tidskrävande kvartalsrappor­
Text: DAG ROLANDER Bild: FREDRIK STEHN
27
MAJ 2012
ASP1205s26_30 Investor v2 ML BSu2 Ggrön2.indd 3 2012-04-26 11.53

INTERVJU Börje Ekholm, Investor
Bild: FREDRIK STEHN
FAktA oM Börje ekholM
Född: 1963.
Styrelseledamot sedan:
2006.
VD och koncernchef sedan:
2005.
Medlem av ledningsgruppen:
Sedan 1997, anställd 1992.
Utbildning: MBA, Insead,
Frankrike. Civilingenjör
vid Kungliga Tekniska högskolan
i Stockholm.
Intressen: Vill lägga all
fri tid på familjen – hustru
och fyra barn – men sticker
någon enstaka gång emellan
med fiske.
Aktieinnehav i Investor:
413 095 aktier, varav
287 200 A-aktier.
28
ter, som onoterade bolag slipper. I
en sådan miljö kan man lägga mer
fokus på själva affären.
Ägarrollen är alltså olika mellan
noterade och onoterade innehav?
– Vi jobbar faktiskt så lika vi
kan, med värdeskapande planer
och strategiska prioriteringar. Det
som skiljer är formaliabiten och
kvartalsrytmen.
Investmentbolagsrabatten gick
ned till 25 procent när det blev
känt att du skulle bli VD, som en
”Börjeeffekt”. Men vad hände sedan
– nu är den 34 procent?
– Vårt mål är att öka substansvärdet.
Därför tycker vi att ett
långsiktigt avkastningskrav på
8–9 procent är relevant att jämföra
med. Men på kort sikt är det bättre
att jämföra substansutvecklingen
med börs index. Substanstillväxten
är vår prioriter ing, marknaden sätter
rabatten.
Det som verkar hända är att en
förändring på styrelseordförande­
eller VD­posten tenderar att
minska rabatten. När jag tillträdde
förväntade sig några att Investor
skulle börja köpa tillbaka egna aktier
och ändra karaktär. Sedan upptäcker
de att Investor fort farande
är en långsiktig ägare av fina bolag
som vi är med och utvecklar.
Okej, men helt likt var det inte. Ni
hade ju gjort en strategi omläggning
med ambitionen att öka andelen
onoterade invester ingar.
– Jo, men vi ville lägga till ett
par helägda bolag, vilket ger två effekter:
Dels kan vi skapa en unik
avkastning till våra aktieägare och
inga fripassagerare, dels får vi kontroll
på hela kassaflödet, som vi kan
disponera på ett annat sätt än i noterade
bolag. Vi kan göra tilläggsinvesteringar
och tilläggsförvärv
utan andra hänsyn än vad som är
rätt för bolaget och rätt för Investor.
Den här inriktningen accelererade
lite när jag tillträdde. Det
Tänk, om vi hade
haft det löpande
kassaflödet från
Scania.
fanns flera frågor innan vi köpte
rakt av: Vi behövde veta att det var
rätt bolag och att vi kunde hantera
saker som konsolidering i vårt
redo visningssystem och belöningssystem
av de slag som är vanliga i
onoterade bolag. Då köpte vi 49
procent i Gambro 2006 och 49 procent
i Mölnlycke 2007. Det var ett
sätt att lära också, för att veta vilka
bolag vi verkligen vill äga på sikt.
Sedan köpte vi ut vår partner, Morgan
Stanley, ur Mölnlycke 2010.
Ni helägde Scania under några år,
ett bolag som du brukar lovorda
som världens bästa och där du
först i år lämnar styrelsen. Kinnevik
har Korsnäs som kassagenerator,
och Lundbergs har fastigheter
som ger en halv miljard per år för
nya investeringar. Kände ni stor
saknad internt efter åternoteringen
av Scania 1996?
– Ja, men utköpet av Saab­Scania
tidigare blev en väldigt bra affär.
Vi valde att notera och tyckte
att det var rätt beslut vid den tidpunkten.
Men när vi sedan såg tillbaka,
i början av 2000­talet, sa vi
flera gånger att ”tänk, om vi hade
haft det löpande kassaflödet från
Scania”. En av erfarenheterna är
att vi ska hålla i våra helägda bolag.
Och nu har ni Mölnlycke, med
produkter för operation och sårbehandling,
en stor kassagenerator,
och vårdföretaget Aleris.
Båda är, likt Saab-Scania, högbelånade
förvärv …
– … och sedan amorterar vi
skulderna. Dock ska man aldrig
se bolag som att man kan dränera
dem på kassaflöde. Det är därför
jag är försiktig med ordet kassagenerator.
Jag tror att vi sade att
Scania måste investera i sin affär
också, vilket kanske är bättre att
göra som börsnoterat bolag. Jag
tror också att det fanns ett behov
av att visa upp när något är bra. Sådant
ska inte underskattas.
Vad gäller Mölnlycke har bolaget
en kapitaleffektiv tillväxt, även
om vi skulle välja att växa bolaget
snabbare. Det binder lite anlägg­
MAJ 2012
ASP1205s26_30 Investor v2 ML BSu2 Ggrön2.indd 4 2012-04-26 11.53

nings­ och rörelsekapital, har höga
marginaler på nära 30 procent och
amorterar 100 miljoner euro per år.
Är skuldsättningen i Mölnlycke
och Aleris normal om ett par år?
– Den del som nu används för
amorteringar kan i princip användas
till annat. Vi kommuni cerar
inte vad vi menar med normal
skuldsättning, men vi räknar inte
med att få utdelning nästa år.
Investors utdelning, 4,6 miljarder
kronor, slukar utdelningarna på
börsportföljen. Därifrån får ni inte
heller fria kassaflöden i närtid.
– Sådan är sitsen för investmentbolag.
Vi måste vidareutdela mottagen
utdelning, annars får våra
aktieägare dubbel skatt. Därför är
vår princip att vidareutdela en stor
andel av mottagna utdelningar,
och på övriga tillgångar netto ska
vi ta fram en direktavkastning i
linje med aktiemarknadens. Vår
gamla utdelningspolitik var att
dela ut 100 procent av mottagen
utdelning. Nu delar vi ut 110 procent.
Över tiden skapas ändå ett
bra investerings utrymme hos oss.
Allt här är en tidsfråga. Vi inser
att utdelningar är ett bra sätt
för aktieägarna att få avkastning.
Vi ska sköta vår kostnadsmassa på
ett sådant sätt att vi får så liten avbränning
som möjligt. När bolaget
får ett eget kassaflöde, som vi kan
kontrollera, får vi en helt annan
bas att agera ifrån.
Men det blir väl om ett par år?
– Ja, men här bör du tänka på
vår finansiering också. Vi har hela
tiden långa lån som gör att vi har en
stor kassa som ger oss stor finansiell
handlingsfrihet.
Jo, men ni ligger strax över taket
på målet för skuldsättningen.
– Nja, det vi säger är att vår normala
skuldsättning över en cykel är
5–10 procent. Vi kan gå upp till 25
procent, för att sedan gå ned igen.
Dessutom har vi ett löpande kassaflöde
från EQT och IGC (Investor
Growth Capital), som är ganska
stort. Över en femårsperiod har
EQT gett runt 1 miljard i genomsnitt
och IGC mer än 500 miljoner.
IGC kan heller aldrig bli negativt
framöver, eftersom vi gjorde ett
sista tillskott vid årsskiftet. Sedan
dess ska hälften av försäljningslikviderna,
efter avdrag för administrationskostnader,
överföras till oss.
29
Hotellet
Mitt i byn.
Nära till
allt!
ASP1205a009_Ramund Ramundberget_Aktiespararen_176,5x126.indd 1 1 2012-04-26 08.54 08:43
MAJ 2012
ASP1205s26_30
ASP1205s29.indd
Investor
1
v2 ML BSu2 Ggrön2.indd 5
12-04-26
2012-04-26
12.49.37
11.53

INTERVJU Börje Ekholm, Investor
Det blev drygt 250 miljoner i första
kvartalet. Innebär det att IGC
successivt krymper?
– Om IGC presterar på samma
sätt som de senaste åren vidmakthålls
storleken.
30
Jag har en känsla av att IGC och
EQT har utvecklats bättre än vad
ni lyckats kommunicera till aktiemarknaden.
Stämmer det?
– Att EQT gått bra har nog alla
sett. IGC är mer tveksamt. Vi har
varit dåliga på att kommunicera,
och vi har försvårat analysen, vilket
också är mitt fel. I princip har vi frigjort
pengar, men sedan har vi återinvesterat
så att aktiemark naden
inte sett realiseringarna. Ett av motiven
till den lösning vi sjösatte i fjol är
att tydliggöra vad vi får i utdelning.
Om du jämför IGC och EQT bakåt
i tiden med börsutvecklingen,
hur ser det ut då?
– Då är båda, särskilt EQT, klart
bättre.
Framöver är målet 15 procent,
runt 3,5 miljarder kronor. Har ni
klarat det historiskt?
– EQT har klarat mer än så. För
IGC har vi 13 procent, sedan starten
på 1990­talet, men då har vi
med IT­kraschen. Sedan 2003 har
vi runt 20 procent per år för IGC.
Hur ser rollfördelningen ut mellan
dig och ledningen, styrelsen
och ytterst Peter Wallenberg den
äldre? Säg att ni på golvet vill
köpa fler aktier för 100 miljoner
kronor i ABB, får ni det?
– Utan att gå in på specifika
innehav har vi en tydlig rollfördelning.
Ledningen har mandat att
fatta vissa beslut, vilket vi kan göra
på en eftermiddag eller snabbare.
Jag vill inte ange beloppsgränserna,
men på den nivån är det inga
som helst problem. Stora beslut går
till styrelsen, vilket är en viktig beslutsprocess.
– Ledningen kan snabbt fatta vissa beslut, men stora beslut går till styrelsen, säger Börje Ekholm.
I filosofin ingår inte fientliga förvärv.
I vilket skede välkomnade
Fiskars er i Wärtsilä, där ni hittills
satsat 2,8 miljarder kronor?
– Det började förra sommaren
som en finansiell investering, efter
beslut på ledningsnivå. Vi såg också
Sverige på
1990-talet var
som Hitchcocks
Fåglarna.
att vi kan bidra långsiktigt. Hade vi
inte välkomnats skulle investeringen
förblivit finansiell och sålts till
rätt pris. Nu, efter styrelsebeslut, är
Wärtsilä en kärninvestering.
Nordeas ordförande, Björn Wahlroos,
hävdar att han inte är en tävlingsmänniska.
Är du det?
– Ha, då är inte jag det heller, men
jag älskar att vinna!
Tävlar du med de andra investmentbolagen?
– Vi är mer som kollegor, med
samma utmaningar. Den viktigaste
måttstocken är vad man lämnar efter
sig några år efter att man slutat.
Du började hos Investor i maj
1992. Då hade vi svensk finanskris
och problem som påminner
om dagens krishärdar i euroområdet.
Kommer du att tänka på
någon skräckfilm som beskriver
läget då och nu?
– Då var omvärlden stabilare,
så den krisen gick att lösa med en
devalvering. Sedan gjordes mycket
rätt efteråt, det ska poli tikerna ha
heder av. Det är mer globalt nu.
Sverige 1992 var som Hitchcocks
Fåglarna – skräcken var begränsad
till vinden. Det är kanske Hajen i
3 D nu …
Ja, och en sådan ryslig investeringsmiljö
är riskabel. Blir hedgefonder,
som kan tjäna på såväl
börsfall som uppgångar, vinnare
bland kapitalförvaltarna?
– Själv investerar jag i Investor:
Bra riskspridning, låga kostnader
och god avkastning över tiden. Den
som vill ha mer riskspridning köper
en portfölj av investmentbolag.
Jag tror att det slår de flesta hedgefonder
på lång sikt! n
MAJ 2012
ASP1205s26_30 Investor v2 ML BSu2 Ggrön2.indd 6 2012-04-26 11.53