PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås

PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås

28.02.2014 Views

Ett problem med den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) i ambulanssjuksköterskeutbildningen är att det inte är sannolikt att studenterna kommer att möta alla de patientgrupper och hälsoprolem som studenten bör kunna hantera efter sin examen. Det är ett problem som uppmärksammats på andra håll (Leikin et al. 2011). Simulering har visat sig vara en effektiv pedagogisk metod till att lära studenter tekniska moment (Barsuk et al. 2005; Hall et al. 2005; Wang et al. 2008), teamträning (Gaba 2004; LeRoy Heinrichs et al. 2008), kognitiv förmåga (Onda 2012) och etiska dilemman (Chen 2011). Det har också visat sig att simulering kan vara en metod för att förbättra den teoretiska inlärningen (Li et al. 2012; Kim et al. 2012). Det finns dock vissa problem kopplat till simulering som pedagogisk metod. High fidelity simulering är kostsamt, förutom de höga investeringskostnaderna är utbildning resurskrävande. En studie visade att det bör vara två lärare på fyra till fem studenter om simuleringen ska vara effektiv. En lärare som både ska sköta tekniken och driva sceneriet blir kognitivt överbelastad (Garrett et al. 2011). Det är svårt att räkna på de exakta kostnaderna för simulering. Utbildning som involverar high fidelity simulering kan öka patientsäkerheten (Aggarwal et al. 2010) och studier som väger in kostnader för vårdskador skulle kunna ge en annan bild av de faktiska kostnaderna för simulering. För att kunna motivera kostnaderna för en utökad del simulering i ambulanssjuksköterskeutbildningen och kanske i förlängningen simulering i andra utbildningar på institutionen bör vi ha kunskap om den faktiska effekten av simulering i vårdutbildningarna. Vi vill med denna studie ta reda på effekten av simulering i en traumautbildning för blivande ambulanssjuksköterskor. metod Kontext, pedagogiska arrangemang och deltagare Deltagarna i studien deltar i en kurs i prehospitalt omhändertagande vid trauma. De flesta av kursdeltagarna läser kursen som en del i ambulanssjuksköterskeprogrammet men vissa studenter går kursen som fristående kurs. Kursen är på 7.5 poäng och är uppdelad i två block. Det första blocket är ett teoriblock som pågår på halvfart under fyra veckor. I teoriblocket ingår föreläsningar i ämnen som krockvåld, omhändertagande av barn, vuxen och den äldre patienten. Det ges även föreläsningar i luftvägsproblem och thoraxskador, cirkulation och blödning, bukskador, skallskador, brännskador, hypotermi och drunkning. Föreläsningarna består enbart av traditionella salsföreläsningar i helklass och genomförs av ett antal experter på de respektive områdena. Det är sjuksköterskor och läkare som håller i föreläsningarna. Det teoretiska blocket avslutas med en skriftlig tentamen. 46 puh-rapport 2013

Det praktiska blocket startar med två dagar på campus där studenterna övar i åtta olika stationer. I stationerna övas på enskilda moment som fixering, reponering av frakturer, luftvägstekniker, omhändertagande av vuxen och av barn. Momenten genomförs med alla grader av simulering från ”low fidelity” till ”high fidelity simulation” med hjälp av en avancerad datoriserad docka (SimMan 2G). De sista två veckorna flyttas utbildningen till räddningstjänstens övningsfält. Den första dagen övar studenterna tillsammans med personal från räddningstjänsten. Dagen börjar med övningar i olika tekniker för att ta ut skadade patienter från krockade fordon. Dagen avslutas med två fullskaleövningar där studenterna får agera ambulanspersonal och räddningstjänst vid två olyckshändelser där de får ta hand om skademarkörer. Sista dagen i det praktiska blocket är en examinationsdag. Examinationen består av två fullskaleövningar i grupp där studenterna åker ut till en olycksplats i ambulanser och tar hand om ett antal patienter spelade av skademarkörer. I examinationen ingår även ett individuellt fall där studenterna tar hand om en docka (SimMan 2G) som råkat ut för en olyckshändelse. De pedagogiska arrangemangen runt simuleringen bygger på två delar. 1. Detaljer i relation till helhet. Att arbeta konstruktivt med detaljer som sätts in i sitt sammanhang kan öka studenternas förståelse genom en holistisk syn på kunskap (Entwistle 2009). Detta sker i kursen genom att simuleringen sker i alla de olika ”fidelity” nivåerna. Studenterna startar med low och medium fidelity övningar där vissa specifika moment övas. Denna kunskap överförs till en eller flera high fidelity övningar där de olika momenten sätts in i ett större sammanhang. Det sista steget består av fullskaleövningar med levande markörer där alla moment i en vårdkedja ingår. 2. Teori i relation till praktik. Reflexionen är en viktig bit i transformeringen av teori till praktik (Stark et al. 2000). I samband med varje simuleringsövning ingår en strukturerad dialog där en kommunikativ balans eftersträvas (Bron & Wilhelmson 2005). Simuleringen är en bra miljö för en kommunikativ balans till skillnad från de salsföreläsningarna som föregår simuleringsblocket där en kommunikativ överordning oftast råder. För att en kommunikativ balans ska råda i reflexionen måste alla i gruppen säga sin mening och ta till sig andras mening (Bron & Wilhelmson 2005). Praktiskt går det till genom att gruppen som deltagit i simuleringsövningen har en dialog direkt efter övningen. Under övningen är det en eller två studenter som har arbetat praktiskt och resterande har varit åhörare. Studenterna som arbetat med simuleringen inleder med att berätta om hur de tänkte och vad de gjorde under simuleringen. Läraren är här behjälplig med att stötta studenterna i sin 47

Det praktiska blocket startar med två dagar på campus där studenterna övar i<br />

åtta olika stationer. I stationerna övas på enskilda moment som fixering, reponering<br />

av frakturer, luftvägstekniker, omhändertagande av vuxen och av barn. Momenten<br />

genomförs med alla grader av simulering från ”low fidelity” till ”high fidelity simulation”<br />

med hjälp av en avancerad datoriserad docka (SimMan 2G). De sista två<br />

veckorna flyttas utbildningen till räddningstjänstens övningsfält. Den första dagen<br />

övar studenterna tillsammans med personal från räddningstjänsten. Dagen börjar<br />

med övningar i olika tekniker för att ta ut skadade patienter från krockade fordon.<br />

Dagen avslutas med två fullskaleövningar där studenterna får agera ambulanspersonal<br />

och räddningstjänst vid två olyckshändelser där de får ta hand om skademarkörer.<br />

Sista dagen i det praktiska blocket är en examinationsdag. Examinationen<br />

består av två fullskaleövningar i grupp där studenterna åker ut till en olycksplats i<br />

ambulanser och tar hand om ett antal patienter spelade av skademarkörer. I examinationen<br />

ingår även ett individuellt fall där studenterna tar hand om en docka<br />

(SimMan 2G) som råkat ut för en olyckshändelse.<br />

De pedagogiska arrangemangen runt simuleringen bygger på två delar.<br />

1. Detaljer i relation till helhet. Att arbeta konstruktivt med detaljer som sätts<br />

in i sitt sammanhang kan öka studenternas förståelse genom en holistisk syn på<br />

kunskap (Entwistle 2009). Detta sker i kursen genom att simuleringen sker i alla<br />

de olika ”fidelity” nivåerna. Studenterna startar med low och medium fidelity övningar<br />

där vissa specifika moment övas. Denna kunskap överförs till en eller flera<br />

high fidelity övningar där de olika momenten sätts in i ett större sammanhang. Det<br />

sista steget består av fullskaleövningar med levande markörer där alla moment i en<br />

vårdkedja ingår.<br />

2. Teori i relation till praktik. Reflexionen är en viktig bit i transformeringen av<br />

teori till praktik (Stark et al. 2000). I samband med varje simuleringsövning ingår<br />

en strukturerad dialog där en kommunikativ balans eftersträvas (Bron & Wilhelmson<br />

2005). Simuleringen är en bra miljö för en kommunikativ balans till skillnad<br />

från de salsföreläsningarna som föregår simuleringsblocket där en kommunikativ<br />

överordning oftast råder. För att en kommunikativ balans ska råda i reflexionen<br />

måste alla i gruppen säga sin mening och ta till sig andras mening (Bron & Wilhelmson<br />

2005). Praktiskt går det till genom att gruppen som deltagit i simuleringsövningen<br />

har en dialog direkt efter övningen. Under övningen är det en eller två studenter<br />

som har arbetat praktiskt och resterande har varit åhörare. Studenterna som<br />

arbetat med simuleringen inleder med att berätta om hur de tänkte och vad de<br />

gjorde under simuleringen. Läraren är här behjälplig med att stötta studenterna i sin<br />

47

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!