PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås
PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås
2010). Bron och Lönnheden poängterar hur interaktionen leder till att deltagarna når förståelse i ett ämne genom att skapa mening och innebörd. Mening skapas genom att idéer och erfarenheter omsätts i praktiken och genom att reflektera kring dessa idéer och erfarenheter (Kolb 1984). Resonemanget av Bron och Lönnheden återfinns i det fenomen som kallas Communities of Practice (CoP) utvecklat av framför allt Jean Lave och Etienne Wenger (Lave & Wenger 1991). Wenger (1998) talar om hur socialt lärande uppstår i ett sammanhang där människor engagerar sig (engagement) i ett arbete kring ett syfte (joint enterprise) och skapar mening (negotiate meaning) genom att interagera på ett sätt som är gemensamt för dem (shared repertoire) (Wenger 1998). Lärare och studenter formar således en sorts praktik, även om den inte är så substantiell och långvarig som krävs för en CoP. En återkoppling kan ses som ett uttryckssätt för interaktion med gemensamma förväntningar från inblandade partner. En form av interaktion i den gemensamma praktiken består i återkoppling, oavsett om den sker i föreläsningssalen med frågor och svar, eller i inlämningsuppgifter av olika slag med muntliga eller skriftliga kommentarer. Enligt Bron och Lönnheden krävs en aktiv handling för att förståelse ska uppstå; det räcker inte att läraren enbart förklarar. En sådan aktiv handling innebär att studenten reflekterar utifrån tidigare erfarenheter, förståelse och litteratur. Läraren återkopplar i sin tur mot bakgrund av tidigare interaktion med studenterna och inom ramen för praktiken. På samma sätt som en lärare kan vara mottaglig för återkoppling i form av kroppsspråk och informella kommentarer från studenter (t ex Race 2007) kan läraren vara observant på egna sådana signaler som kan uppfattas av studenter i utförandet av återkopplingen. Det finns således flera parametrar av social karaktär – såsom förväntad form av återkoppling, förväntad interaktion i återkopplingen, språk, uttryck och attityd – som bidrar till hur återkoppling formuleras och mottas. Återkoppling är således en social konstruktion genom sin form av interaktion mellan lärare och student i den praktik som de gemensamt bygger. återkoppling i realiteten Syftet med att återkoppla är att det man återkopplar ska nå fram, förstås och leda vidare – dvs. att lärande ska uppstå. Återkoppling är grundläggande för en lärandeprocess (Eraut 2004). Tanken med återkoppling är att uppmuntra till självständigt tankearbete (Entwistle 2009). Enligt Toohey (1999) möjliggör återkoppling och reflektion över återkoppling till att lärande verkligen uppstår i stället 24 puh-rapport 2013
för att förbli information som lätt glöms bort (Toohey 1999). Utan återkoppling får studenten ofta ingen bekräftelse under själva inlärandet att det denne förstått är någorlunda inom ramen för vad som undervisas. Först vid examinationstillfället uppstår en sorts bekräftelsesituation även om den inte i sig garanterar att någon förståelse eller något lärande ägt eller äger rum. Examinationstillfället har också sett som en sorts återkoppling som benämnts summativ medan återkoppling som pågår under utbildningen kallats formativ (t ex Race 2007). Det som studenten levererar vid en examination kan vara i form av att upprepa information som lärts in utan någon direkt förståelse. Återkoppling är till för att kunna utveckla sitt arbete vilket också betonas i följande citat: In fields such as engineering – from which the term ‘feedback’ was imported into education – feedback entails both diagnosis and remediation, i.e. not just an evaluation of the extent to which a given standard has been met, but also the taking of action to address any shortcomings. And increasingly, experts on assessment in education have been highlighting the necessity of this interrelationship. (Hounsell & Hounsell 2010) I det dagliga arbetet finns inte mycket pedagogisk ledning för en lärare i högre utbildning för hur återkoppling ska se ut. En vanlig praktisk lösning är att läraren utformar återkopplingen på ett sätt som läraren en gång själv fått den i sin roll som student. Mot denna bakgrund kan det vara lämpligt och givande att ha några korta utgångspunkter att förhålla sig till för att göra återkopplingen användbar för studenten på ett sätt som gör att den verkligen blir en återkoppling snarare än enbart ett uttalande om inlämnat arbete eller i ett format som studenten inte tar till sig. Användbar och verklig Återkoppling som inte används av studenten är ingen verklig återkoppling. Verklig återkoppling uppstår först när kommunikationen fungerar, dvs. att mottagaren faktiskt mottar vad sändaren velat förmedla. Ett första steg för att uppnå verklig återkoppling är att studenten sätter värde på den och upplever den som användbar för sitt fortsatta arbete. Det andra steget är att återkopplingen leder till förändring, vilket är ett steg som studenten tar själv i egen reflektion. Det viktiga för läraren är således att nå fram till studenten med budskapet i kommentarerna som gjorts. Frågan är hur återkopplingen ska se ut för att vara så användbar som möjligt för studenterna. Enligt Race (2007) är studenter sällan motiverade av att ta till sig återkoppling utan är endast intresserade av betyget. Race menar att det därför är 25
- Page 1: PUHB-RAPPORT 01-2013 PUH-RAPPORT -
- Page 4 and 5: Rapportserien Pedagogisk Utveckling
- Page 6 and 7: förord De utvecklingsarbeten som p
- Page 8 and 9: Patrik Lennartsson & Tomas Brandber
- Page 10 and 11: problem & åtgärder Kemi och kemis
- Page 12 and 13: Omvänt kan ren ”sändning” av
- Page 14 and 15: med tidigare tentamina av en sakkun
- Page 16 and 17: denter som insåg detta vidgade sin
- Page 18 and 19: eferenser Bucat, R. B. (2004). Peda
- Page 20 and 21: Tora Dahl lärobok i skrivande för
- Page 22 and 23: ska fylla sitt syfte. Återkoppling
- Page 26 and 27: mycket viktigt att hitta sätt att
- Page 28 and 29: sätt har läraren också lyckats b
- Page 30 and 31: Gullvor Elf framtidsverkstäder i h
- Page 32 and 33: Boken beskriver atombombens tillkom
- Page 34 and 35: i kreativ problemlösning, givetvis
- Page 36 and 37: serna är av stor vikt. Slutmålet
- Page 38 and 39: Tid avsatt: en heldag för fortbild
- Page 40 and 41: viktigt att arbeta vidare med under
- Page 42 and 43: En annan fråga är hur mycket tid
- Page 44 and 45: Magnus Hagiwara & Anna Kängström
- Page 46 and 47: Ett problem med den verksamhetsför
- Page 48 and 49: erättelse. Sedan är det studenter
- Page 50 and 51: Område Poängdifferens före-efter
- Page 52 and 53: slutsats Resultatet talar för att
- Page 54 and 55: Sara Hellberg att göra undervisnin
- Page 56 and 57: Vad är det då för typ av undervi
- Page 58 and 59: Enligt fenomenografin är upprepnin
- Page 60 and 61: metod och genomförande Studenterna
- Page 62 and 63: trots att flera tyckte att det gick
- Page 64 and 65: verkade ha lättare att behålla fo
- Page 66 and 67: Marianne Johansson från vårdveten
- Page 68 and 69: dessa båda inriktningar inom de sk
- Page 70 and 71: Begreppen Kunskap och förståelse,
- Page 72 and 73: menstruationscykel, antikonception,
2010). Bron och Lönnheden poängterar hur interaktionen leder till att deltagarna<br />
når förståelse i ett ämne genom att skapa mening och innebörd. Mening skapas<br />
genom att idéer och erfarenheter omsätts i praktiken och genom att reflektera<br />
kring dessa idéer och erfarenheter (Kolb 1984).<br />
Resonemanget av Bron och Lönnheden återfinns i det fenomen som kallas<br />
Communities of Practice (CoP) utvecklat av framför allt Jean Lave och Etienne<br />
Wenger (Lave & Wenger 1991). Wenger (1998) talar om hur socialt lärande uppstår<br />
i ett sammanhang där människor engagerar sig (engagement) i ett arbete kring ett<br />
syfte (joint enterprise) och skapar mening (negotiate meaning) genom att interagera<br />
på ett sätt som är gemensamt för dem (shared repertoire) (Wenger 1998).<br />
Lärare och studenter formar således en sorts praktik, även om den inte är så substantiell<br />
och långvarig som krävs för en CoP. En återkoppling kan ses som ett uttryckssätt<br />
för interaktion med gemensamma förväntningar från inblandade partner.<br />
En form av interaktion i den gemensamma praktiken består i återkoppling, oavsett<br />
om den sker i föreläsningssalen med frågor och svar, eller i inlämningsuppgifter<br />
av olika slag med muntliga eller skriftliga kommentarer. Enligt Bron och Lönnheden<br />
krävs en aktiv handling för att förståelse ska uppstå; det räcker inte att läraren<br />
enbart förklarar. En sådan aktiv handling innebär att studenten reflekterar utifrån<br />
tidigare erfarenheter, förståelse och litteratur. Läraren återkopplar i sin tur mot<br />
bakgrund av tidigare interaktion med studenterna och inom ramen för praktiken.<br />
På samma sätt som en lärare kan vara mottaglig för återkoppling i form av kroppsspråk<br />
och informella kommentarer från studenter (t ex Race 2007) kan läraren vara<br />
observant på egna sådana signaler som kan uppfattas av studenter i utförandet av<br />
återkopplingen. Det finns således flera parametrar av social karaktär – såsom förväntad<br />
form av återkoppling, förväntad interaktion i återkopplingen, språk, uttryck<br />
och attityd – som bidrar till hur återkoppling formuleras och mottas. Återkoppling<br />
är således en social konstruktion genom sin form av interaktion mellan<br />
lärare och student i den praktik som de gemensamt bygger.<br />
återkoppling i realiteten<br />
Syftet med att återkoppla är att det man återkopplar ska nå fram, förstås och leda<br />
vidare – dvs. att lärande ska uppstå. Återkoppling är grundläggande för en lärandeprocess<br />
(Eraut 2004). Tanken med återkoppling är att uppmuntra till<br />
självständigt tankearbete (Entwistle 2009). Enligt Toohey (1999) möjliggör återkoppling<br />
och reflektion över återkoppling till att lärande verkligen uppstår i stället<br />
24 puh-rapport 2013
Change language