Sexatlas för skolan - RFSU

Sexatlas för skolan
Vägvisare för att planera och genomföra
sex- och samlevnadsundervisningen i
g rundskolan och gymnasiet

RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation
som verkar för att sprida en fördomsfri och
öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. RFSU
utgår från övertygelsen om samlevnadens och sexuallivets
centrala roll för individ och samhälle. RFSU arbetar
med upplysning, utbildning och opinionsbildning
i Sverige och internationellt. RFSU äger ett bolag som
säljer kondomer, vars vinst går till RFSUs upplysningsarbete.
Text: Hans Olsson, RFSU 2003
Layout: Meta Dehlin
Tryck:: Eskils Tryckeri, Borås våren 2003

RFSU • Vägvisare
Innehåll
1. Inledning ..................................................................................................................................................... 3
2. Varför vi har gjort en vägvisare ............................................................................................ 5
3. Utgångspunkter för sex- och samlevnadsundervisningen ............................ 6
4. Att planera sex- och samlevnadsundervisningen ................................................. 9
5. Sex och samlevnad i skolans läro- och kursplaner ......................................... 16
6. Hur vägvisaren kan användas .............................................................................................. 19
7. Frågorna ................................................................................................................................................. 21
Referenser och för vidare läsning ........................................................................................... 25
Material för skolbruk .......................................................................................................................... 27
1

RFSU • Vägvisare
Förord
Skolans sex- och samlevnadsarbete är då och
då föremål för debatt. Inte sällan ifrågasätts
även skolans förmåga att handha denna
upplysning till barn och ungdomar. RFSU menar
att skolan är av central betydelse för barns och
ungdomars möjlighet att få seriös upplysning och
därmed även för deras sexuella hälsa och välbefinnande.
Däremot behöver skolan mer stöd än vad
den enligt vår mening får i dag. Därför har vi gjort
denna vägvisare.
Vägvisaren har efterfrågats av många skolor. Detta
är den tredje upplagan, som vi också har uppdaterat.
I denna förnyade version har vi lagt till ett
kapitel, som handlar om att planera sex- och samlevnadsundervisningen.
Vi hoppas att vägvisaren kan bidra till att stödja
skolan i arbetet med sexualitet och samlevnad.
Vi tar gärna emot synpunkter på Sexatlas för skolan
– Vägvisaren för att planera och genomföra
sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan
och gymnasiet, så att vi kan förbättra den inför
nästa upplaga.
RFSU vill särskilt tacka: Maria Heikkilä, skolsköterska,
Inger Rosén Larsson, NO-lärare och Lotta
Valentin, SV/SO-lärare och biträdande rektor för
värdefulla synpunkter under arbetets gång. Från
Kommunförbundet Stockholms län har Ingela
Lindberg medverkat.
Underlaget för läro- och kursplanernas innehåll har
utarbetats av Lotta Valentin.
Stockholm mars 2003
Hans Olsson
ansvarig för skolfrågor RFSU
2

RFSU • Vägvisare
1. Inledning
Frågedelen av vägvisaren består av fyra avdelningar:
förutsättningar, innehåll och metod, organisation
samt planering och ansvar. Varje avdelning består
av ett frågesjok som följs av ytterligare några frågor
under rubriken ”Samtal och reflektion”.
Förutsättningar belyser frågor om stöd,
resurser, undervisningsmaterial och fortbildning,
vilka är betydelsefulla för en bra sex- och samlevnadsundervisning.
Innehåll och metod tar upp frågor om vad
man gör och hur samt hur vissa moment inkluderas
i undervisningen.
Organisation handlar om hur skolan lägger
upp sex- och samlevnadsundervisningen, exempelvis
vilka som handhar den och hur skolan tillförsäkrar
att eleverna får en likvärdig undervisning.
Planering och ansvar behandlar frågor som
de mål man har med sex- och samlevnadsundervisningen,
arbetsplan och budskap.
Samtals- och reflektionsfrågorna i slutet av varje
avdelning är frågor som kanske inte är lika lätta
att besvara som de andra frågorna. Eftersom de är
av resonerande karaktär och kan innefatta flera
svar, lämpar de sig för samtal i grupp.
Man kan använda vägvisaren på olika sätt, exempelvis:
s som ett slags checklista för sex- och samlevnadsarbetet
s som underlag för en planeringsdag (eller flera),
för hela eller delar av personalen, då man kan
arbeta mer dynamiskt med vägvisaren
s arbeta med den återkommande i en arbetsgrupp,
till exempel välja en frågeavdelning i
taget eller koncentrera sig på vissa specifika
frågor under en viss tid
s som översyn av det arbete skolan bedriver
s jämföra vad man svarar ”före” och ”efter”
genomförandet av sex- och samlevnadsundervisningen.
Vägvisaren kan användas för skolans alla årskurser.
De flesta frågeställningar är av allmän karaktär.
En del frågor kanske behöver omformuleras för
att fungera för de åldersgrupper man arbetar med,
någon fråga kan man hoppa över helt, men de flesta
är aktuella för personal och elever oavsett årskurs.
En fråga som ”Belyses i innehållet könsmyter om
mäns och kvinnors sexualitet – hur?” kan kanske
verka som överkurs för elever i år 1-5. Frågan/svaret
får anpassas men i grunden handlar det ändå om
3

RFSU • Vägvisare
samma sak, det vill säga synen på vad flickor och
pojkar kan och får göra.
Denna vägvisare, som arbetats fram av RFSU i
samarbete med Kommunförbundet Stockholms
län, är tänkt att vara ett stöd för skolan att analysera
och strukturera sex- och samlevnadsarbetet.
Ett ofta använt begrepp för detta är kvalitetssäkring.
Med kvalitetssäkring menas att man
granskar och reflekterar över sin verksamhet på
ett systematiskt och medvetet sätt, för att bibehålla
eller utveckla verksamheten. Vägvisaren utgår från
senare års forskning om sexualupplysning och hälsofrämjande
arbete, de styrdokument som reglerar
den svenska skolan och den ideologiska grund som
RFSU har om sex och samlevnad.
Vägvisaren är inte på något sätt heltäckande utan
består av ett urval frågeställningar att diskutera
och reflektera över. Urvalet har gjorts för att göra
vägvisaren användbar. Vi hoppas att den på ett
enkelt och inte alltför tidskrävande sätt ska kunna
bidra till en ännu bättre sexualundervisning i den
svenska skolan.
4

RFSU • Vägvisare
2. Varför vi har gjort en vägvisare
Alla barn och ungdomar i Sverige får någon form
av sexualundervisning i skolan. Detta är bra och
unikt i världen. Det är lätt att hitta exempel på bra
sex- och samlevnadsundervisning och vid internationella
jämförelser ligger sexualundervisningen i
den svenska skolan i topp. Ett skäl till det är att de
vuxna i skolan är öppna för barns och ungdomars
frågor om sexualitet och samlevnad, en öppenhet
som är avgörande för elevernas kunskaper och för
att de ska få en meningsfull undervisning.
i själva verket kan vara förutsättningarna som är
bristfälliga.
RFSU menar att det är beundransvärt att undervisningen
håller en så hög kvalitet som den gör,
trots det knappa stöd skolan och skolpersonalen på
många håll får. Utmärkta insatser görs av många
lärare, fritidsledare, skolsköterskor, rektorer, kuratorer
och andra som arbetar i skolan med sexualitet
och samlevnad.
Men undervisningen kan bli bättre. Skolverkets
kvalitetsgranskning av skolans sex- och samlevnadsundervisning
från 1999 visade att kvaliteten
på undervisningen varierade både mellan skolor
och inom en och samma skola.
Vad man också kan konstatera i kvalitetsgranskningen
– och som RFSU påpekat tidigare - är att
stödet till skolorna kunde vara bättre, både inom
och utom skolan. Sex och samlevnad behandlas
ofta styvmoderligt, som någonting personalen
anses borde klara av utan att ha fått utbildning
eller möjlighet att diskutera frågorna sinsemellan.
På många orter i Sverige finns inte tillgång till
fortbildning, än mindre regionala resurscentra som
kan stödja undervisningen. Det är lätt att anmärka
på att skolorna inte fullgör sin uppgift – när det
Den stora variationen i kvalitet mellan och
inom skolorna är emellertid otillfredsställande.
Självklart kommer det alltid att finnas – och bör
finnas! - variationer mellan skolor och klasser,
eftersom behoven och förutsättningarna är olika.
Ingen är betjänt av en likriktad undervisning. Men
det är en väsentlig skillnad om variationen beror
på genomtänkta val eller på slumpen.
Ett delvis nytt sätt att tänka kring sex- och samlevnadsundervisningen
behövs – ett mer strukturerat
och genomtänkt sätt att arbeta på. För de stora
skillnaderna mellan och inom skolorna får nog tillskrivas
det faktum att den svenska skolan efter 50
års obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning
ännu inte har utvecklat någon tydlig struktur för
ämnet. Exempelvis har ämnet ännu ingen självklar
plats i lärarutbildningen.
5

RFSU • Vägvisare
3. Utgångspunkter för sex- och samlevnadsundervisningen
a) Kort om forskning kring sexualupplysning
Frågor om sexualitet och samlevnad handlar i
grunden om identitet. Genom att betrakta undervisningen
som en fråga om identitet och identitetsutveckling
får den en innebörd som går utöver en
sorts objektiva faktakunskaper. Fakta om sexualitet
och kunskaper om kroppen är nödvändiga och
har en självklar och grundläggande plats i undervisningen.
Däremot är faktakunskaper inte nog.
Därom är forskningen kring hälsoupplysning samstämmig.
Det räcker inte med information för att
förändra eller vidmakthålla beteenden, till exempel
att använda preventivmedel vid samlag. Vad som
därtill behövs är att barn och ungdomar får reflektera
och bearbeta sina föreställningar, tankar och
värderingar om sexualitet. Syftet med att arbeta
med värderingar är att hjälpa barn och ungdomar
att finna sin ”inre kompass” som kan vägleda dem
i livet, som underlättar för dem att träffa de val de
önskar, att skilja på det som är bra eller dåligt för
dem och att tolka och förstå sina känslor.
Den forskning som har bedrivits kring sexualupplysning
visar att undervisningen har störst
möjlighet att lyckas om den förmedlar en positiv
syn på sexualitet samt har ett hälsofrämjande
perspektiv på undervisningen. Med ett hälsofrämjande
perspektiv menas att man utgår från det
som är positivt och tar fasta på och stärker det
som är bra i den unges liv. Att främja det positiva
är en viktig skyddsfaktor. De vuxna i skolan och
på fritidsgården är därför viktiga för att skapa
sammanhang och göra tillvaron begriplig för de
unga. Undervisning eller upplysningsprogram som
har olika typer av allmänna ”lära sig säga nej”-
eller ”vänta”-budskap som mål har enligt forskning,
bland annat av Världshälsoorganisationen
(WHO), visat sig vara utan effekt.
Av betydelse är också att undervisningen sker återkommande.
Punktvisa insatser har generellt mindre
verkan än de som återkommer över tid. I takt
med stigande ålder behöver barn och ungdomar
få tillfälle att pröva sina erfarenheter, värderingar
och kunskaper på nytt och i olika sammanhang.
Men också därför att samma frågor leder till nya
funderingar och perspektiv med ökad erfarenhet
och större kunskap.
Undervisningen måste även sättas in i ett socialt
och samhällsperspektiv. Våra föreställningar och
värderingar är präglade av den tid och plats vi lever
och växer upp i. Men också av de mer specifika
livsvillkoren och den enskilda livssituationen, det
vill säga sociala faktorer spelar in för människors
sexuella socialisation. Detta måste få påverka hur
vi utformar sexualundervisningen i olika grupper.
6

RFSU • Vägvisare
Vissa frågor är helt enkelt mer aktuella eller betydelsefulla
för vissa grupper. Det sociala perspektivet
innebär att också kön, klass och sexuell identitet
måste ses som faktorer som påverkar undervisningens
utformning.
Den svenska sexualundervisningen präglas, när den
är som bäst, av ett ämnesövergripande perspektiv
med en kombination av fakta och bearbetning av
attityder. Skolpersonalen använder olika metoder,
från så kallade traditionell katederundervisning
och filmvisning till diskussioner, gruppsamtal
och värderingsövningar. Denna breda inriktning
får starkt stöd i den internationella forskningen,
senast i en nyligen avslutad italiensk studie som
följt sexualundervisningen under tjugo år. Studien
visar att undervisningen just behöver ha en ”multifocal
approach”, det vill säga närma sig området
ur olika perspektiv – såväl sociala som biologiska
– och innehålla en variation av teman och metoder.
Sålunda visar forskning om sexualundervisningen
bland annat:
s att den, utöver faktakunskaper, bör innehålla
interaktiva metoder,
s att eleverna måste få tillfälle att bearbeta
normer och värderingar,
s att den behöver förmedla en positiv syn på
sexualitet,
s att den bör ske återkommande genom hela
skoltiden och
s att den bör ta hänsyn till elevernas livssituation
och erfarenheter.
För den som vill läsa mer om den forskning som
bedrivits, se litteraturlista/referenslista längst bak
i skriften.
b) RFSUs syn på sexualitet och skolans
sex- och samlevnadsundervisning
RFSU har sedan det bildades 1933 ansett att skolan
är en av de viktigaste grundbultarna i sexualupplysningen,
och av största betydelse för barns och
ungdomars sexuella välbefinnande. Från första
början har sexualupplysningen för RFSU även haft
som syfte att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. RFSU anser att eleverna ska få en bred
sex- och samlevnadsundervisning där samtal om
bland annat kroppen, relationer, värderingar och
samhällets sexualsyn ingår. RFSU anser också att
alla vuxna i skolan ska utbildas för att kunna stödja
sex- och samlevnadsundervisningen.
För RFSU finns det tre friheter som är grundläggande
förutsättningar för att en människa ska uppleva
egenvärde och självkänsla. De tre friheterna
är: Frihet att välja, frihet att njuta och frihet att
vara. För sexualundervisningens del menar RFSU
att det bland annat innebär:
7

RFSU • Vägvisare
Frihet att välja: att själv få definiera sin
sexualitet och dess uttryck, när man själv vill ha
sex eller inte vill. Skolan har inte rätt att fördöma
elevers sätt att uttrycka sin sexualitet så länge inte
någon blir kränkt.
Frihet att njuta: att skolan ska förmedla en
positiv syn på sexualitet.
Frihet att vara: att skolan ska ha en positiv
grundinställning till det sexuella identitetssökandet
som ett sätt att finna de individuella svaren om
sin personlighet.
I samarbete med eleverna måste skolan ta ställning
mot det som kränker dessa friheter. Därför är det
viktigt att lyfta fram möjligheten till lust och njutning
i sexualiteten, och att sexualiteten i sig har ett
egenvärde. Sexualundervisningen handlar även om
att träna sig i att fatta beslut. För att människor
ska ha möjlighet att utforska och förstå sig själva är
det viktigt att skolan intar en bejakande hållning
till sexuella variationer och sätt att vara. Det gäller
också att ta ställning mot trakasserier som kränker
viljan att bestämma över sitt sexuella liv.
RFSU anser också att undervisningen i sexualitet
och samlevnad ska bearbeta frågorna ur ett jämställdhets-
och jämlikhetsperspektiv. Vi måste alla
förhålla oss till de könsmyter och begränsande
föreställningar om kvinnor och män och sexualitet
som finns. Med könsmyt avser vi den åskådning
om könen som varandras motsatser, alltså en tudelad
(dualistisk) och uteslutande (dikotomiserad)
syn på kön. Dessa könsmyter och föreställningar
påverkar i sin tur vår syn på homo-, bi-, trans- och
heterosexualitet. Genusfrågorna hänger samman
med de tre sexuella friheterna – att välja, att njuta,
att vara. Synen på flickor och pojkars sexualitet
och genus skapar också identitet. RFSU anser att
flickor (och kvinnor) och pojkar (och män) ännu
inte är jämställda, vare sig sexuellt eller socialt, och
att normerna i samhället är olika för flickors och
pojkars sexualitet. Flickor och pojkar har olika
handlingsutrymme. Det rådande genussystemet
drabbar flickor mer än pojkar, homosexuella mer
än heterosexuella, arbetarflickor mer än medelklassflickor,
invandrare mer än svenskar. Därför
menar RFSU att det är viktigt att diskutera
genusaspekter. Skolan bör aktivt medverka till
att en förändring i synen på pojkars och flickors
genus sker. Att ta upp genusfrågor med eleverna
betyder att belysa detta. Som vuxna måste vi vara
aktsamma på att vi inte omedvetet upprätthåller
och förstärker de rådande könsrollsmönstren.
Genus blir ofta en angelägenhet enbart för kvinnor
och flickor, och då om flickor. Det är viktigt
att också pojkarna inkluderas, inte bara utifrån
genussystemets negativa konsekvenser för flickor,
utan genom att arbeta utifrån pojkarna själva,
till exempel om hur genussystemet påverkar och
begränsar dem.
8

RFSU • Vägvisare
4. Att planera sex- och samlevnadsundervisningen
Planeringsmodellen som vi beskriver här nedan är
enkel och inte på något sätt heltäckande. Tanken
är att den kan underlätta planering, genomförande
och utvärdering av det arbete man gör eller
vill göra.
Modellen och frågorna i frågeavdelningen följer
i princip varandra, men här motsvaras de fyra
frågeavdelningarna av sex utgångspunkter. Till
dessa utgångspunkter har vi lagt några perspektiv:
Främjande, reflektion, genus/jämställdhet,
och vuxen/ungdomsperspektiv. En del av det som
finns här återkommer i frågeavdelningen. De delar
som inte är nämnda i frågeavdelningen får här
mer utrymme.
Förutsättningar
Fundera över vilka förutsättningar ni har för att
bedriva ett genomtänkt sex- och samlevnadsarbete.
Vilket stöd har ni? Finns det pengar, material, läromedel?
Har ni den kompetens på skolan som ni
anser att ni behöver?
Organisation
Det handlar om hur skolan lägger upp arbetet:
arbetsgrupp, planering, vilka som genomför undervisningen
och liknande. Organisationen påverkar
förutsättningarna för att eleverna på skolan får en
likvärdig undervisning. I frågeavdelningen motsvaras
denna punkt av avdelningarna c) organisation
och d) planering och ansvar.
Syfte och teori
Det finns ingen teorilös praktik. Teorin är bara mer
eller mindre synlig, (o)medveten eller formulerad.
En teori är systematiserad kunskap. Teorier om
sexualitet ingår tillsammans med värderingar i vad
som kan kallas en sexualsyn. Och sexualsynen är
det som styr undervisningen, det vill säga det
didaktiska innehållet: varför, vad, för vem, hur.
Sexualsynen kan diskuteras på olika nivåer. Den
mest övergripande nivån är hur man förstår sexualiteten:
Ser man den framför allt som biologiskt
grundad eller som socialt konstruerad? Sexualsynen
är också de mönster och regler som sexualiteten
omges av i ett samhälle och en kultur, och kan
beskrivas på en skala från repressiv till stödjande.
Ser samhället sexualiteten som i första hand något
positivt eller negativt? Som en risk eller möjlighet?
Vilka innebörder ger man sexualiteten? Är sexualiteten
något som kan ”stödjas” eller som bör ”hållas
tillbaka”? Hur ser vi på sexuella variationer? Dessa
frågor blir giltiga också på den personliga nivån
liksom i en vidare grupp av människor.
En nivå i sexualsynen är hur man ser på ungdomars
sexualitet, och det är kanske i förhållandet
9

RFSU • Vägvisare
till denna som ett samhällets sexualsyn framträder
tydligast. Ett utmärkande exempel här är om man
tycker att ungdomar över huvud taget ska ha sex
innan de blir ”vuxna”, det vill säga myndiga eller
har gift sig. Andra aspekter är vad man anser är
acceptabelt eller inte acceptabelt för ungdomar att
göra. Hur ser vi på flickors respektive pojkars sexualitet?
Skiljer det sig och i så fall hur och varför?
Den sistnämnda frågan glider över i genus, som
vi lagt som ett perspektiv på undervisningen.
Ytterligare en nivå är hur vi ser på olika sexuella
handlingar.
Teorin handlar även om den kunskap vi har om
hur man lämpligast lägger upp undervisningen.
Vad som fungerar eller inte fungerar, till exempel
nödvändigheten av att använda sig av interaktiva
metoder. Att den undervisning man ger bygger på
vetenskap och beprövad erfarenhet, och skiljer på
det som är ”kunskap” och det som är ”värderingar”.
För naturligtvis är undervisningen i sexualitet och
samlevnad också fylld av värderingar - och kan
inte vara annat; exempelvis är människans likavärdesprincip
en värdering som inte gällt i alla
tider, liksom att undervisningen ska motverka
diskriminering av homosexuella.
Syftet handlar förstås om vad man vill uppnå med
undervisningen och vilka budskap undervisningen
eventuellt ska ha. Syftet påverkar eventuella budskap.
Är vårt syfte med undervisningen att minska
risker för oönskade konsekvenser av sexualiteten,
förbereda unga människor för ett sexualliv, diskutera
etiken i våra livsval, eller varna för könssjukdomar?
Ger vi exempelvis pojkar och flickor, utan
att tänka på det, olika budskap? Mer eller mindre
omedvetet bär vi och ger vi budskap om flickor
och pojkar, om homo-, bi-, trans-, och heterosexualitet,
om prevention, om hiv och hivpositiva, om
kärlek och relationer, vad som uppfattas som ”bra”
eller ”dåligt”.
Innehåll
Ungdomar skulle kunna tala hur länge som helst
om sex och samlevnad om de får tillfälle. Vi måste
dock göra ett urval, anpassat till den grupp som
vi ska arbeta med. Olika frågor är olika aktuella
beroende på var man lever och bor och vilken bakgrund
man har. Se vidare under frågeavdelningen
Innehåll och metod.
Metod
Vilka metoder man väljer att arbeta med beror dels
på syftet med undervisningen/arbetet i dess helhet,
dels på syftet med det enskilda arbetspasset. Inte
minst viktigt är det att fundera på om man har
valt sådana metoder som ger eleverna möjlighet att
reflektera över frågor om sexualitet och samlevnad.
Fundera också över vilka teman som kan tas upp
i stor grupp och vilka som passar bättre i liten
grupp samt vad som lämpar sig bäst att samtala
om i enkönade grupper.
10

RFSU • Vägvisare
Främjande
Förutsättningar
Organisation
Sex
och
samlevnad
Reflektion
Syfte och
teori
Kompetensutveckling
Genus
Metod
Vuxen/ungdom
Innehåll
Kompetensutveckling
Fortbildning och kontinuerlig kompetensutveckling
är lika nödvändig i sexualitet och samlevnad
som i andra ämnen. Det kan gälla fakta, metod
eller egen reflektion. Kanske vill man lära sig
forumspel, mer om att leda gruppsamtal, om
kroppsliga förändringar i puberteten, hivsituationen
i världen eller få idéhistoriska perspektiv på
sexualitet. Alla som på skolan arbetar med sex och
samlevnad behöver inte göra och kunna samma
saker. I stället kan man fundera på hur man skapar
en bra kompetensprofil på skolan.
Perspektiven
Utöver de ovanstående utgångspunkterna vill vi
anlägga några övergripande perspektiv, som bör
genomsyra undervisningen. Gränserna mellan
utgångspunkterna och perspektiven är inte
knivskarpa - tvärtom överlappar de varandra och
somliga frågeställningar finns med både i utgångspunkterna
och perspektiven.
11

RFSU • Vägvisare
Främjande perspektiv
Det hälsofrämjande perspektivet har tagits upp
kort på sid 6. Det är ett förhållningssätt som utgår
från att sexualiteten kan brukas gott, är något de
flesta önskar och att ungdomar är kompetenta på
sina liv - men kan behöva vägledning. Vad man bör
tänka på är att inte fokusera så mycket på riskerna
med sexualiteten. Självklart ska avigsidorna finnas
med och benämnas och diskuteras, men vi ägnar
lätt för mycket tid åt det av en i och för sig förståelig
önskan att skydda ungdomar. Arbetet bör
inriktas mer på att göra tillvaron och den egna inre
världen begriplig; att öka elevernas beredskap att
hantera sina liv. Det sker genom att man blir medveten
om och får reflektera kring sina värderingar
och åsikter men också om vilka tänkbara beslut
som ligger framför en. I ett främjande perspektiv
ingår också en bejakande hållning till sexualitet
liksom kroppen.
Reflektion
För att kunna bli medveten om sina värderingar,
hitta lösningar eller sätt att hantera olika situationer
behöver man få reflektera över och bearbeta de
attityder, värderingar och normer som finns om
sexualitet i samhället, i gruppen och hos sig själv.
Hur kommer det sig till exempel att flickor som har
kondomer med sig på ett disco kan uppfattas som
”slampiga” – eller stämmer inte den uppfattningen?
Är det en ”gruppuppfattning” som de flesta enskilt
inte håller med om?
Reflektionen kan gälla personliga, individuella
saker såväl som generella – eller både och. Ett
exempel på det personliga som speglas i gruppen
är hur man blir ihop eller hur man kan göra slut på
ett någorlunda schyst sätt. Hur man ser på abort
socialt, etiskt, religiöst och varför Sverige har den
lagstiftning det har handlar både om individ och
samhälle. Ett annat exempel är hur samhället och
vi själva bemöter personer som går utanför normen,
exempelvis hivpositiva personer. Och hur skulle
vi reagera om en pojke eller flicka, eller lärare, på
skolan visar sig vara hivpositiv?
För att reflektion och bearbetning av värderingar
ska vara möjlig behöver man som ledare vara
”icke-moraliserande”, det vill säga bemöta elevernas
tankar och val utifrån deras situation och
villkor. Annars tystnar eleverna. Det är inte ”rätt”
eller ”fel” det är frågan om - så länge det inte är
uppenbart odemokratiska åsikter och värderingar
- utan om värderingar där det inte finns ett givet
svar. Däremot är klargörande frågor, som utmanar
deras tankar eller föreställningar, ett självklart
redskap i arbetet.
Genus/jämställdhetsperspektiv
Enkelt kan man säga att genus – eller med ett
annat ord könsroller – handlar om de sociala roller
som förväntas av flickor/kvinnor och pojkar/män
enbart på grund av vårt biologiska kön, liksom om
hur dessa förväntningar skapas.
12

RFSU • Vägvisare
Villkoren och förutsättningarna för flickor och
pojkar på området sexualitet, kärlek och relationer
ser olika ut och behöver diskuteras.
Vad vi bör fundera på är om sex- och samlevnadsundervisningen
befäster eller ifrågasätter rådande
normer om flickors/kvinnors och pojkars/mäns
sexualitet. Det kan gälla såväl innehåll som metod.
Ett exempel kan vara om man i delar av undervisningen
delar in gruppen i killar respektive tjejer.
Av vilken anledning gör vi det? Vad ska vi tala
om och hur gör vi det? Gruppsamtal med enbart
killar eller tjejer är en suverän metod – men kan
också bli ”hemliga klubben”, där killar och tjejer
får myter och föreställningar om sig själva och om
det andra könet bekräftade.
I genusperspektivet ingår också att arbeta med
gränser och sexuella trakasserier. Gränser är
individuella, och samma handling kan ha olika
betydelse beroende på sammanhang. Men att
överträda en annan människas gräns är att utöva
makt. Med sexuella trakasserier menas ovälkomna
uppträdanden – i ord eller handling – som gör att
den som utsätts känner sig kränkt, rädd eller illa
till mods. Mest uppmärksammat och vanligast
är pojkar som trakasserar flickor, men också det
omvända förekommer, flickor som trakasserar
pojkar, liksom pojkar emellan eller flickor emellan.
Vanligast tycks sexuella trakasserier vara på
högstadiet, särskilt i år 8.
Vuxen- och ungdomsperspektiv
Vad vuxna anser att unga människor bör diskutera,
veta, tycka och känna när det gäller sexualitet och
samlevnad är inte alltid detsamma som det eleverna
tycker. För att undvika att vuxenperspektivet
överskuggar ungdomsperspektivet behöver man
kunskap om unga människors sexuella beteenden
och sätt att tänka. Eleverna bör också få vara med
att påverka innehållet.
Men vi kan heller inte lämna över till eleverna att
helt själva bestämma undervisningens innehåll.
Dels för att vuxenvärlden faktiskt vill ge unga vissa
kunskaper. Eleverna bör exempelvis inte kunna
välja bort teman som könsroller eller homosexualitet.
Dels för att unga inte heller alltid vet vad de vill
veta, särkilt gäller det högstadieeleverna. Och hur
ska de kunna det? Deras begränsade erfarenheter
och känsliga ålder gör att många inre hemligheter
är förborgade för dem – och då är det vår uppgift
att sätta ord på dem. En pojke i år 9 uttryckte det
så här: ”Det var precis det jag ville veta – fast det
hade jag inte en aning om.”
Ett annat sätt att öka elevernas deltagande i och
inflytande på undervisningen är att använda sig av
interaktiva metoder. Det ger eleverna möjligheter
att styra ett visst temas innehåll i den riktning
som passar dem. Som en kurator sa: ”Om man
låter ungdomarna samtala säger de allt själva. Man
behöver inte oroa sig som vuxen för vad man ska
13

RFSU • Vägvisare
säga, ungdomarna säger det åt en och de lyssnar
på varandra.”
Uteslutandets pedagogik
Det vi kallar ”uteslutandets pedagogik” är helt
enkelt att undervisningen eller upplysningen – mer
eller mindre omedvetet - utesluter vissa sätt att
vara eller känna. Uteslutandets pedagogik begränsar
individens möjligheter och upplevelse av sig
själv. Den innebär att vi benämner och beskriver
individer på ett sätt som stämmer överens med
myter och förväntningar, med en samhällsnorm
som utesluter andra sätt att känna, uppleva och
vara på. Generaliseringar görs till individuella
sanningar, inte sällan på ett omedvetet repressivt
sätt. Uteslutandets pedagogik blir tydligast
i beskrivningar av pojkar och flickor – men kan
också gälla exempelvis hetero- och homosexuella,
eller människor med utländsk bakgrund.
Uteslutandets pedagogik utesluter alltså vissa sätt
att vara och känna (och kan förutsätta andra).
Det kan vara vilka gester pojkar och flickor kan
använda, vilka ord som anses passande, vad de ”får”
vara intresserade av, eller vilka känslor de får visa
och vem de får bli kära i. Uteslutandes pedagogik
innebär också att vi riskerar att undvika att tala
om vad vi är, genom att vi beskriver vad vi inte är.
Att vi tar avstamp - eller till och med avstånd - från
vissa sätt att vara och känna. Det kan vara så enkelt
som ”en sån mössa kan inte en pojke ha, för det är
tjejigt” - men vad är då ”killigt”, kan man fråga sig.
Man definierar sig så att säga i icke-termer: jag är
inte det eller det, i stället för att tala om vad jag är,
känner, vill, drömmer eller önskar.
Det handlar om hur vi vuxna bemöter och beskriver
pojkar och flickor. När man i undervisningen
säger eller påstår en viss sak om hur pojkar eller
flickor är, säger man samtidigt att de inte kan vara
på andra sätt – trots att vi vet att så är fallet. En
13-årig pojke förväntas av omvärlden – föräldrar,
syskon, kompisar, lärare… – att han ska vara på
ett visst sätt inom vissa givna ramar. Dessa förväntningar
kan också skifta beroende på klass eller
kulturell eller religiös bakgrund. Det samma gäller
förstås flickor.
Ett annat exempel på uteslutandets pedagogik är
när läraren talar om homosexualitet men samtidigt
gör klart att han eller hon själv inte är homosexuell
och knappast förväntar sig att någon i klassen är
det heller. Detta verkar gälla manliga lärare oftare
än kvinnliga och drabba pojkar mer än flickor.
Vilket då även berättar för oss att manliga lärare
helst inte ska vara homosexuella.
Uteslutandet pågår hela tiden – och är dessvärre
också oundvikligt; grovt sagt kan man säga att
så fort vi öppnar munnen gör vi oss skyldiga till
uteslutandets pedagogik, eftersom vi måste generalisera
för att hantera den verklighet vi möter. Vad
vi vill är dock att vi ska bli mer uppmärksamma på
14

RFSU • Vägvisare
de beskrivningar vi gör, så att vi undviker fällorna
i görligaste mån.
Som motvikt till uteslutandet vill vi tala om ett
inkluderande förhållningssätt. Den omfattar olika
sorters beskrivningar. Syftet med sexualupplysningen
är att vidga ramen för hur vi får vara och
känna. Att inget är på förhand givet. Med hjälp
av vårt förhållningssätt, undervisningens innehåll
och metoder kan vi få eleverna att bli mer öppna
och respekterande för varandra och sig själva.
15

RFSU • Vägvisare
5. Sex och samlevnad i läro- och kursplaner
När sexualundervisningen infördes i den svenska
skolan på 1950-talet var den starkt normativ, eller
med handledningens egna ord, ”karaktärsdanande”.
Enligt den dåvarande lärarhandledningen skulle
exempelvis eleverna fås att leva avhållsamt under
uppväxtåren, sexualiteten skulle förläggas inom
äktenskapet (förutom onanin som ett accepterat
sätt att ha sex på) och homosexualitet var något
eleverna – ja, pojkarna – skulle akta sig för. I dag
är inriktningen en annan. Den normativa aspekten
i dag handlar om demokratiska värderingar
i det svenska samhället och respekten för andra
människor, det som skulle kunna sammanfattas i
”värdegrunden”. Skolan ska exempelvis motverka
diskriminering av bland annat homosexuella och
främja jämställdhet mellan kvinnor och män. I
övrigt ska skolan ge en saklig och allsidig undervisning
jämte att ”vara öppen för skilda uppfattningar
och uppmuntra att de förs fram” (Lpo 94) och
vikten av att göra personliga ställningstaganden
ska framhållas.
Tre handledningar för sex- och samlevnadsundervisningen
i den svenska skolan har skrivits. Genom
åren har kunskapsområdet fått olika benämningar.
Den första handledningen kom 1956.
Undervisningen kallades då Sexualundervisning.
Den återutgavs 1967. Den andra handledningen
kom 1977 och då benämndes undervisningen
Samlevnadsundervisning. Den handledningen
var betydligt mer omfattande än den första. 1995
kom så den tredje handledningen som är ett så
kallat referensmaterial. Undervisningen kallas
nu i läroplanen (Lpo94 och Lpf94) för sex och
samlevnad.
Läroplanerna
I läroplanerna står inte mycket om sex och samlevnad.
I Lpo 94 (som utöver det obligatoriska
skolväsendet omfattar förskoleklassen och fritidshemmet)
är det endast under rubriken rektors
ansvar som det nämns. Under rektors ansvar
ingår flera övergripande ansvarsområden som
en rektor har, till exempel kontakt med hemmet,
elevinflytande, stödundervisning och arbete mot
rasism och mobbning. Sex och samlevnad nämns
i följande stycke: ”ämnesövergripande kunskapsområden
integreras i undervisningen i olika ämnen.
Sådana kunskapsområden är exempelvis miljö,
trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och
samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och
andra droger.”
I läroplanen för gymnasieskolan, Lpf 94, återfinns
följande text: ”Rektor har när det gäller gymnasieskolan
och gymnasiesärskolan ett särskilt ansvar
för att:
16

RFSU • Vägvisare
’…eleverna får kunskaper om sex och samlevnad,
trafikfrågor samt riskerna med tobak, alkohol,
narkotika och andra droger.’ ”
I läroplanerna finns alltså sex och samlevnad med
som ett obligatoriskt kunskapsområde för både
grundskolan och gymnasieskolan.
Kursplanerna för grundskolan
Följande står att läsa under mål som eleverna ska
ha uppnått i slutet av det nionde skolåret: ”Eleven
ska kunna använda sina kunskaper om naturen,
människan och hennes verksamhet som argument
för ståndpunkter i frågor om miljö, hälsa
och samlevnad.”
Ett av ämnena som ingår i de naturorienterande
ämnena är biologi och där finns i målformuleringen
dessa korta rader om hälsa och samlevnad:
”Mål att sträva mot:
s utveckla förmågan att diskutera frågor om
hälsa och samlevnad utifrån relevant biologisk
kunskap och personliga erfarenheter.”
Vidare står att läsa under presentationen av de delar
som ingår i biologiämnet:
”Människan. Biologiämnet behandlar människan
som biologisk varelse. Häri ingår kunskaper
om cellen, om inre organ och deras funktion
samt hur dessa samverkar. Frågor som hälsa,
droger och funktionshinder belyses. Utifrån
perspektivet att ta ansvar både för sig själv och
andra behandlas frågor om kärlek, sexualitet och
samlevnad.”
I målen som eleverna ska ha uppnått i slutet av det
femte året i biologi står följande: ”Eleven skall:
s känna till viktiga organ i den egna kroppen
och deras funktion och
s ha insikt om människans fortplantning,
födelse, pubertet, åldrande och död.”
De mål som eleverna ska ha uppnått i slutet av det
nionde skolåret inom ämnet biologi är: ”Eleven
skall:
s ha kunskap om vad befruktning innebär,
s ha kunskap om sexuallivets biologi, preventivmetoder
och sexuellt överförbar smitta,
s ha kännedom om den egna kroppens organ
och organsystem samt hur de fungerar tillsammans
och
s kunna föra diskussioner om sexualitet och
samlevnad och därvid visa respekt för andras
ståndpunkter och för olika samlevnadsformer.”
Beträffande det samhällsorienterande kunskapsområdets
karaktär och uppbyggnad återfinns följande:
”I ämnena ingår att diskutera och reflektera
över begrepp som identitet, sexualitet, kärlek och
jämställdhet. Inom kunskapsområdet behandlas
17

RFSU • Vägvisare
också samlevnad och relationer, människosyn och
språkbruk så att möjligheten att diskutera värdefrågor
i detta sammanhang utnyttjas.”
I kursplanen för ämnet religion tas samlevnad upp
på följande sätt: ”Ämnet belyser samlevnad och
jämställdhet ur ett religions- och livsåskådningsperspektiv.
I detta ingår även att behandla konsekvenser
av ställningstaganden i religiösa frågor för
livsbeslut och relationer mellan människor.”
I kursplanerna för gymnasiet finns sex och samlevnad
endast nämnt på en kurs, nämligen i
Hälsopedagogik, 50 poäng. Där står följande:
”Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad
kurs: Eleven skall ha kunskap om frågor som rör
sex och samlevnad ur ett hälsoperspektiv.”
18

RFSU • Vägvisare
6. Hur vägvisaren kan användas
Det finns flera olika sätt att arbeta med vägvisaren.
Den kan användas av skolledningen, av
arbetsgrupper på skolan eller individuellt. Det
ena utesluter inte det andra. Hur omfattande eller
djupgående man vill arbeta med vägvisaren, väljer
man givetvis själv.
När man arbetar med vägvisaren i grupp (skolledning
eller arbetsgrupp) är det att rekommendera att
alla först enskilt funderar på och besvarar frågorna
för att därefter göra det tillsammans. Huruvida
man väljer att besvara frågorna skriftligt eller
muntligt är något gruppen kan avgöra. Fördelen
med skriftliga svar är att man får ett tydligare
underlag dels för diskussionerna med arbetskamraterna,
dels att gå tillbaka till: Hur har arbetet
utvecklats? Vad svarar jag i dag? osv. Det är också
ett enkelt sätt att dokumentera en del av det arbete
som man gör.
Frågebatteriet är, trots urvalet som gjorts, rätt
omfattande. Det finns en tanke med alla frågor i
vägvisaren. Det betyder dock inte att vägvisaren
måste följas helt och hållet. Använd de avsnitt och
frågor som ni tycker är relevanta för just er arbetsplats.
Hoppa över de frågor som (för tillfället) inte
känns viktiga. Kanske finns det några frågor som
man vill börja med eller vill koncentrera sig på.
Naturligtvis är det önskvärt att alla frågor besvaras
eller diskuteras, men om tiden är knapp är det
bättre att göra ett eget urval av de frågor som
man vill arbeta med, än att inte arbeta alls med
vägvisaren. Det är också bättre att försöka ge mer
uttömmande svar/reflektioner på några av frågorna
än att hasta över dem och ge pliktskyldiga svar som
inte utvecklar arbetet.
Man kan även tänka sig att arbetet med vägvisaren
pågår under en längre tid, kanske till och med
ett läsår eller flera; att man väljer ut vissa delar,
och att arbetet med vägvisaren – och därmed
undervisningen/kunskapsområdet – får tid att
utvecklas efter hand.
Vissa frågor är ja- eller nej-frågor. Flertalet är dock
inte det. För att det ska vara meningsfullt att arbeta
med vägvisaren bör man därför på dessa frågor
undvika alltför knapphändiga svar, som inte säger
så mycket. Ju konkretare och mer preciserad man
är, desto bättre.
Exempel 1: Ge exempel på vad sexualundervisningen
innehåller. Om man skriver ”samlevnadsfrågor”
är det inte till någon större hjälp. Man behöver
konkretisera. Till exempel kan man skriva: onani,
första gången, information om p-piller,
19

RFSU • Vägvisare
akut-p-piller och kondomer, homosexualitet, hur
man tar kontakt, värderingsövningar om attityder
till tjejer/killar som har många partner, anatomi
och så vidare.
Exempel 2: Hur belyses i innehållet könsmyter om
manlig och kvinnlig sexualitet? Om man skriver
”frågor och diskussioner”, säger det ingenting om
vad man faktiskt gör. Skriv i stället till exempel:
genom att bland annat diskutera om det finns
olika normer för killar och tjejer när det gäller
sexualitet. Historisk tillbakablick om kvinnors och
mäns rättigheter. Vi har gruppsamtal med killar
och tjejer var för sig om vilka förväntningar de
känner såsom killar och tjejer, och hur de uppfattar
att killar/tjejer ska vara.
Frågorna under rubriken Samtal och reflektion
är till för vidare reflektion, som mer speglar det
egna förhållningssättet, eller skolans, och som är
värdefullt att samtala om tillsammans med arbetskamrater,
både med dem som arbetar med sex och
samlevnad på skolan och de som inte gör det.
20

RFSU • Vägvisare
7. Frågorna
Frågorna är indelade i fyra avdelningar med
löpande numrering på frågorna. I vilken ordning
man tar frågorna spelar ingen större roll. För vissa
frågor kanske man behöver ta reda på mer, för att
kunna besvara dem. Hoppa då över frågan och
återkom till den.
a) Förutsättningar
Under denna avdelning tas upp vilka förutsättningar
som finns för att bedriva en bra sex- och
samlevnadsundervisning. De handlar bland annat
om stöd, resurser och fortbildning, alltså steget före
själva genomförandet.
1. På vilket sätt stöttar/underlättar skolledningen
arbetet med sexualitet och samlevnad?
2. Uppfattar du/ni att sexualundervisningen har
stöd i kollegiet?
3. Finns det en budgeterad post på skolan för att
bedriva sexualundervisning?
4. Finns det motstånd mot arbetet med sex och
samlevnad på skolan? Från vem/vilka? Hur
yttrar sig motståndet?
5. Har skolan Skolverkets referensmaterial för
sexualitet och samlevnad ”Kärlek känns!
förstår du”? Har ni läst det?
6. Vilket undervisningsmaterial* använder
skolan? Gör gärna en sammanställning som
är tillgänglig för alla på skolan.
7. Finns det något material ni saknar – vad, i så
fall?
8. Vart kan ni vända er för att skaffa material,
eller för att få hjälp med att hitta material?
9. Har personalen möjlighet att fortbilda sig i
ämnet om den så önskar?
10. Vilken typ av fortbildning har skolans personal
fått?
11. Har personalen fått möjlighet att lära sig
olika interaktiva metoder, till exempel
gruppsamtal eller värderingsmetodik/
värderingsövningar?
12. Känner personalen till vilka möjligheter till
fortbildning som finns?
21

RFSU • Vägvisare
13. Finns det behov eller önskemål om fortbildning?
I så fall, ge exempel på vad?
Samtal och reflektion:
14. Vilka kunskaper har du/ni om ungdomars
sexuella beteende i dag?
15. Finns det frågor/teman som (någon eller flera
tycker) är särskilt svåra att ta upp? Vilka? Hur
kan ni lösa det?
16. Diskutera vilka förutsättningar skolpersonalen
har för att ta upp sex- och samlevnadsfrågor?
* Som undervisningsmaterial avser vi allt det
material skolan använder i undervisningen, till
exempel läro- eller handböcker, broschyrer,
konst, tidningsartiklar, filmer, skönlitteratur,
serietidningar, textil, bild osv.
b) Innehåll och metod
Denna avdelning belyser en del av det innehåll
och de metoder som undervisningen bör innehålla.
Frågor specifikt om anatomi och mer faktainriktade
kunskaper är utelämnade. Inte för att de är
mindre viktiga, utan för att den typen av kunskap,
enligt de undersökningar som gjorts, redan verkar
vara väl tillgodosedd i undervisningen.
17. Ge exempel på vad sexualundervisningen
innehåller.
18. Ge exempel på vilka metoder som ni brukar
använda i undervisningen.
19. Hur får eleverna möjlighet att reflektera över
och bearbeta sina åsikter och attityder om
sexualitet och samlevnad? Ge exempel på
tema och metod.
20. Hur uppfattar ni att balansen är mellan
faktakunskaper och möjlighet till reflektion
i undervisningen?
21. Belyses i innehållet könsmyter om mäns och
kvinnors sexualitet - hur?
22. Ge exempel på hur frågor om jämställdhet
och jämlikhet belyses? Tas de upp på samma
sätt för pojkar och flickor?
23. Hur inkluderas homosexualitet i undervisningen?
24. På vilket sätt får eleverna möjlighet att diskutera
och reflektera över vilka budskap (från
till exempel samhället, familjen, kamrater och
kyrkan), som flickor och pojkar får om sexualitet?
25. Får eleverna möjlighet att samtala/diskutera i
mindre grupper? Om så är fallet, ungefär hur
många gånger? Vad tar ni upp?
22

RFSU • Vägvisare
26. Hur arbetar ni med sexuella trakasserier?
27. Hur arbetar ni med frågor om preventivmedel
(kondomer, p-piller, akut-p-piller)?
28. Delar skolan ut kondomer i samband med
undervisningen?
29. Har eleverna möjlighet att få kondomer på
skolan även när det inte är sex- och samlevnadsundervisning?
30. Finns det någon lärare eller annan person som
ansvarar för kondomutdelning? Vem/vilka?
Samtal och reflektion:
31. Vad tycker ni är viktigt att ta upp i sex- och
samlevnadsundervisningen? Hur prioriterar
du/ni ämnesstoffet?
32. På vilket sätt har skolan ett genusperspektiv
på undervisningen? Vilka föreställningar har
ni i personalen om manligt/kvinnligt?
33. Samtala om hur ni som arbetar med sexualitet
och samlevnad ser på flickors och pojkars
sexualitet? Vad har ni för uppfattning
om vilka normer som gäller för pojkar och
flickor? Vilka normer tycker ni bör gälla för
pojkar och flickor?
34. På vilket sätt anser du/ni att skolan är en
stödjande miljö som främjar gott samspel
mellan flickor och pojkar?
35. Berörs sex- och samlevnadsundervisningen
utifrån ett riskperspektiv eller ett främjande
perspektiv? Hur kan en undervisning som är
främjande/stärkande utformas?
c) Organisation
Denna avdelning handlar om hur skolan lägger
upp sex- och samlevnadsundervisningen, exempelvis
vilka som handhar den och hur skolan tillförsäkrar
att eleverna får en likvärdig undervisning.
36. Har skolan någon reguljär arbetsgrupp för
arbetet med sexualitet och samlevnad? Om
ja, vilka ingår i den?
37. Har skolan någon övergripande plan för hur
sex- och samlevnadsundervisningen tas upp
i de olika årskurserna, från år 0-9 alternativt
under gymnasiet? Anser ni att den tid ni
lägger ner eller har till förfogande per läsår
räcker för det ni vill göra?
38. Sexualundervisningen ska enligt läroplanen
vara ett ämnesövergripande kunskapsområde.
På vilket sätt tillgodoses detta? I vilka
kärnämnen tas sexualitet upp? I vilka andra
ämnen?
23

RFSU • Vägvisare
39. Vilka lärar- eller personalkategorier genomför
sexualundervisningen? Skriv samtliga.
40. Samarbetar ni med externa organisationer
eller personer? Vilka?
41. På vilket sätt samarbetar ni med ungdomsmottagningen?
42. På vilket sätt utvärderar ni, eller följer ni upp,
sexualundervisningen? Vem gör det?
Samtal och reflektion:
43. Hur garanteras att alla elever på skolan får
ungefär samma, eller likvärdig, undervisning?
Om de inte får det, vad kan det bero
på?
d) Planering och ansvar
Här behandlas frågor som mål med sex- och samlevnadsundervisningen.
För att kunna utvärdera
eller följa upp undervisningen – det vill säga bibehålla
eller förbättra kvaliteten – är det viktigt att
exempelvis ha en arbetsplan. De mål man sätter
upp och vilket syfte man har med undervisningen
påverkar val av innehåll och metod.
44. Har skolan en skriven arbetsplan för sexualundervisningen?
45. Vem eller vilka på skolan har ansvar för sexualundervisningen?
46. Vilka mål med undervisningen har skolan?
47. Har skolan i arbetsplanen formulerat en
sexualsyn som ni utgår från? Om ja, i så fall
vilken?
48. Finns det i arbetsplanen något uttalat budskap
om sexualitet och samlevnad? I så fall
vilket?
49. På vilket sätt deltar eleverna i utformningen
av sexualundervisningen?
Samtal och reflektion:
50. Varför är det viktigt med sexualundervisning?
51. Reflektera över om det finns omedvetna eller
oavsiktliga budskap i den undervisning du/ni
ger? Reflektera även över de underliggande
budskap som ”vi” – som enskilda, skola och
samhälle - kanske ger till unga människor om
sexualitet? Hur ser de ut för flickor respektive
pojkar?
52. Vad kan man mena med ”positiv syn på sexualitet”?
Vad betyder det för dig/er?
24

Referenser och för vidare läsning
Aggleton, P, Baldo, M och Sutkin, G: Review of
studies on the effects of sex education in schools.
Global Programme on AIDS, WHO 1993.
Berensson, K, Granath, M, Urwitz, V: Att lyckas med
hälsoprojekt. Kvalitetssäkring.
Landstingsförbundet 1994.
Centerwall, E: Kärlek känns! förstår du. Samtal om
sexualitet och samlevnad i skolan.
Referensmaterial från Skolverket 1995.
En fråga för livet – ett sexualitets- och
samlevnadsperspektiv på Nationell folkhälsopolicy för
hiv/STD.
Rapport 1997:31, Folkhälsoinstitutet.
Hagman, U, Redemo, E, Bergman, L: Låter sig
skyddsänglar organiseras? Hälsofrämjande strategier
för ungdomar i utsatta bostadsområden.
Rapport 1998:41, Folkhälsoinstitutet.
Jarlbro, G: Sex- och samlevnadsundervisning i
grundskolan. En enkätstudie från landets mellan- och
högstadieskolor 1995-96.
Rapport 1997:18, Folkhälsoinstitutet.
Jarlbro, G: Sex- och samlevnadsundervisning i landets
lärarutbildningar. Intervjuer med skolledningar och
lärarkandidater 1996.
Rapport 1997:21, Folkhälsoinstitutet.
RFSU • Vägvisare
Kvalitetssäkring för ungdomsmottagningar – en
inspirationsskrift.
KVUM. Ett samverkansprojekt mellan Södra
Stockholms sjukvårdområde, Landstinget förebygger
aids och SÖSAM. 1998.
Läro- och kursplaner för grund- och gymnasieskolan.
Skolverket 2000.
Nationella kvalitetsgranskningar 1999.
Om bl a sex- och samlevnadsundervisningen
Skolverkets rapport nr 180.
Olsson, H: Sex- och samlevnadsundervisning i
grundskolan i Stockholms län. Komplement till
Folkhälsoinstitutets enkätstudie från landets mellanoch
högstadieskolor.
Lafa 1:98 FOU, Landstingets förebygger aids,
Stockholms läns landsting 1998.
Olsson, H och Lagergren, U: Följ tråden! En studie
av handboken Röda trådens användning och funktion
i sex- och samlevnadsarbetet.
Lafa 2:25 2001 FOU, Landstinget förebygger aids,
Stockholms läns landsting 2001.
RFSUs idéprogram, 2000.
25

RFSU • Vägvisare
Referenser och för vidare läsning
Stettini, P: Adolescents’ education to sexuality: the need
for a multifocal approach.
Föredrag vid 15th World Congress of Sexuality, Paris,
2001.
Genuspraktika för lärare.
Lärarförbundet 2000
Helmius, Gisela: Manus för mognad.
Om kärlek, sexualitet och socialisation i
ungdomsåren.
Mimers Brunn Kunskapsförlaget 2000.
JämOs handbok mot könsmobbning i skolan.
JämO 2000
Löfgren-Mårtensson, Lotta: Sexualitet och integritet.
Om anpassad sex- och samlevnadskunskap för
personer med utvecklingsstörning.
J&S förlag 1997.
26

RFSU • Vägvisare
Material för skolbruk
Röda tråden – handbok i sexualitet och samlevnad
En metodpärm som uppdateras regelbundet.
Innehåller metoder, texter om sexualitet, materialtips
m m.
Landstinget förebygger aids (Lafa), Stockholms läns
landsting.
Sex och samlevnad för 10-13-åringar
Metoder och idéer
Pärm som innehåller boken ”här finns en jag gillar”
(som också kan beställas separat), ett häfte med
exempel på hur många skolor arbetar samt materialtips.
Landstinget förebygger aids (Lafa) Stockholms läns
landsting.
Grus och Glitter
Författare: Katrin Byréus
Materialet vänder sig främst till dem som arbetar
med tjejgrupper. Metoderna passar även killgrupper
och helklass.
KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i
Alkohol- och Narkotikafrågor 1996.
Risken finns
Författare: Katrin Byréus och Kjell Snickars.
Materialet vänder sig främst till dem som arbetar
med killgrupper. Metoderna är generella.
Folkhälsoinstitutet 1997.
Kärleksvägar
Författare: Erik Centerwall.
En bok för tonåringar. Fakta varvat med intervjuer
och texter om och av tonåringar och vuxna som ser
tillbaka på sin tonårstid.
Folkhälsoinstitutet 1997.
Hur gör man kärlek? Sexhjälpreda för funktionshindrade
ungdomar.
Författare: Gerd Peterson.
Fingraf 2000
Här finns en jag gillar
Författare: Erik Centerwall.
Bild: Stina Brockman
Boken vänder sig till 10-13-åringar. Intervjuer med
barn i åldersgruppen blandas med fakta. Rik på
fotografier.
Landstinget förebygger aids (Lafa) 1999, Stockholms
läns landsting.
Tre häften om sexualitet för ungdomar utgivna av
RFSU:
Flickor och sexualitet. Text: Gisela Helmius.
Pojkar och sexualitet. Text: Erik Centerwall.
Lathund om sexualitet. Text: Erik Centerwall och
Gisela Helmius.
RFSU 2000. Beställes via RFSU-shoppen.
www.rfsu.com
Sex med mera
Författare: Sandra Dahlén
En bok som i första hand vänder sig till tonårstjejer
men som är bra att sätta i händerna på tonårspojkar
också. Lättbegripligt och konkret tar boken upp
bland annat sexualitet, njutning, relationer, identitet,
kön och makt och sexuella trakasserier.
Tiden 2002.
27

RFSU • Vägvisare
Sexualiteter
Författare: Erik Centerwall
En bok som kan användas i utbildning av
sexualupplysare eller för att skapa en handledning i
sexualupplysning. Vänder sig till vuxna som arbetar
med sexualupplysning.
RFSU 2003.
Kukkunskap
Författare: Stefan Laack.
En skrift om mannens kön.
Vad är ballhojta? Hur lång tid tar det för en spermie
att bildas? Är det vanligt att erektionen är krökt åt
vänster? På ett populärvetenskapligt sätt beskrivs de
reproduktiva och sexuella funktionerna hos män.
Illustrerad med bilder av Elisabeth Ohlson.
RFSU 2002.
Fittfakta
En skrift om kvinnans kön.
Författare: Tina Nevin. Textbearbetning: Anna
Knöfel Magnusson och Maria Andersson.
Vad är en fontänorgasm? Finns G-punkten? Vad har
bottenbäckenmuskulaturen för funktion när man
har sex? På ett populärvetenskapligt sätt beskrivs de
reproduktiva och sexuella funktionerna. Illustrerad
med bilder av Elisabeth Ohlson.
RFSU 2002.
Handledning till filmen Love Boogie
Författare: Victoria Fransson, Bengt Grandelius,
Hans Olsson
Handledningen kan användas oberoende
av filmen. I handledningen finns texter om
samtalet, om sexualundervisning och exempel på
värderingsövningar. Handledningen kan beställas
separat.
BRIS och Rädda Barnen 2001.
Hjärta och smärta.
Artiklar och insändare i Kamratposten 1996-2000.
För åldrarna 10-14 år. Bonnier Carlsen 2001.
Kondomutdelare. Praktiker och uppfattningar hos Lafas
kondomutdelare i Stockholms län.
Författare: Jonas Tillberg.
Rapport Lafa 2:2002. Landstinget förebygger aids
2002.
Det är samma hormoner…
Ett sex och samlevnadsprojekt för invandrarelever
med begränsade svenskkunskaper.
Författare: Magnus Silfverstolpe.
Rapport Lafa 1:2000. Landstinget förebygger aids
2000.
Bland horor, bockar och bögar
Författare: Maria Bergström och Daniel Foxhage
RFSU 2002
Detta är bara ett litet urval av material. För mer
information om material, se exempelvis nedanstående
länkar. RFSU har en särskild skolsajt på hemsidan
där man kan få tips på material, läsa artiklar, hitta
exempel på hur andra skolor gör m m.
www.rfsu.se/skolsajt
www.fhi.se
www.lafa.nu
28

RFSU
Box 12128
102 24 Stockholm
Tel: 08-692 07 00
www.rfsu.se/skolsajt