Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Under 1940-talet, den period som kommer att granskas i detta sammanhang,
är det främst professorer och docenter som företrädelsevis håller i pennan. Diskussionen
som förs, inläggen som görs och hotbilderna som målas upp måste därför
betraktas som partsinlaga från den mer akademiska falangen av historielärarkåren.
När denna studie färdigställts ger den möjlighet att jämföra skillnader och likheter
i oro och hotbilder hos andra historielärargruppers försvar, sett över tid. Däri
ligger värdet av att använda HLFÅ som material.
Fortsättningsvis kommer jag redovisa min läsning av årsberättelserna i HLFÅ
1942–1949. Det är här frågan om en läsning styrd av en fråga: Hur försvaras
under denna period skolämnet historia av sina företrädare?
Apologetiska identiteter
Själva termen apologetik kommer från grekiskan, apologia, och användes om den typ av
försvar som Sokrates ägnade sig åt när han blivit anklagad för att ha förnekat gudarna
och fördärvat ungdomen. 9 Utan att dra jämförelsen för långt kan ändå en likhet mellan
Sokrates situation och historieämnet i det moderna Sverige påpekas.
Historieämnet i Sverige har, om citatet av makarna Myrdal räknas som ett uttryck
för initialskedet i det moderna svenska samhällsomvandlingen, från och med
början av 1930-talet och framåt på olika sätt blivit anklagat för att ha varit för fäst
vid det gudomliga, det nationella eller det traditionella och därigenom fördärvat
den moderna ungdomen som skall formas i mötet med historieundervisningen i
den svenska skolan. Att lägga ett apologetiskt perspektiv på historielärarnas försök
att i skrift legitimera sitt ämnes plats i det svenska skolsystemet verkar därför inte
allt för långsökt.Vad jag menar med detta bör dock ytterligare förklaras.
Trenter använder i sin avhandling begreppet kognitiv identitet, med vilket hon
avser: ”historikerns formulering av sitt objekt, både den metodologi och den historia
man konstruerar.” 10 I mitt fall skulle det handla om att byta ut ”historikern”
mot ”historieläraren”. Genom att historielärare har varit och är engagerade i ämnets
försvar, har något konstruerats som går att undersöka, nämligen vad jag valt att
kalla apologetiska identiteter. Här är dock viktigt att påpeka att andra identiteter
också kan bli aktuella att undersöka, allt eftersom arbetet med avhandlingen fortskrider.
Trenter hävdar att discipliner kan sägas äga en egen identitet, som skapas
kring ett system av normer. Till de samlande praktiker, där disciplinens idenitet
formas, räknas utbildning, konferenser och tidsskrifter. Trenter hävdar också att
disciplinens identitet definieras i förhållande till andra discipliner. 11
Det som kännetecknar apologetiska identiteter är först och främst, enligt min
uppfattning, att de mejslas fram ur en grupps medvetna försvar mot ett föreställt
eller rellet hot. Denna medvetenhet yttrar sig, i sin tur, genom tre argumentationslinjer
som rör:
96