Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

jag ifrån. Hur beskriver lärarna och jag som forskare dessa? Skiljer beskrivningarna
sig åt? Jag är vidare intresserad av de olika verktygen för mötet mellan lärare och
forskare och om dessa förändras, och vad det är som påverkar förändringarna.
Min forskarroll – hur presenterar jag mig för lärarna i projektet
och för forskarsamhället?
Hur forskarrollen ser ut i aktuellt forskningsprojekt är inte på något vis självklart.
Studiens syfte, forskningsfrågor och metodologiska ställningstaganden, men
också forskarens individuella förutsättningar, påverkar högst påtagligt hur den
formuleras.
Att kontinuerligt formulera sig kring sin egen forskarroll ger möjlighet att
utveckla den för att möta studiens krav. Min tanke är att jag själv studerar den
roll jag har i forskningsprojektet genom självreflektion och självstudier. Att
lärarutbildaren studerar sig själv och sin egen vardag är en starkt växande forskningsinriktning
inom lärarutbildningsområdet i USA, där inriktningen går under
namnet ”Self-Study Research” (Zeichner & Noffke, 2001). Syftet kan sägas vara
att genom introspektion och beskrivningar av den egna insatsen ge möjligheter
att ytterligare förbättra den.
Genom att jag formulerar mig kring rollen och uppgiften i projektet startar
en process som bär genom hela forskningsprojektet. Dick (2003) menar att
”responsiveness” är en viktig och nödvändig förmåga hos forskaren i ett aktionsforskningsprojekt.
Forskaren ska följsamt kunna behandla det som händer
i forskningsprocessen och ta intryck av det. I mitt fall handlar det om att det
möte jag har med lärarna i projektet skall styra framtida handlingar i processen.
En annan viktig del i forskarrollen, menar Dick (2004), är hur forskaren förhåller
sig till teori och empiri. Det är lärarnas utsagor kring det egna arbetet och
den egna pedagogiska arbetsmiljön som ska styra valet av teori. Följaktligen blir
forskningen empiridriven.
Kvale (1997) beskriver intervjumetoden med hjälp av de båda metaforerna
”malmletare” och ”resenär”. Som forskare ses man med hjälp av den senare metaforen
som ”en resenär på väg mot en berättelse som ska förtäljas vid hemkomsten”
(s. 12). Resenären (forskaren) strövar runt i ett valt landskap och samtalar med
de människor som finns där. Han lyssnar på deras berättelser, tolkar och rekonstruerar
dem till nya kvalitativa berättelser som presenteras som forskning. De
uppfattningar och den kunskap som resenären har när resan startar synliggörs
under resans gång och kan efter resans slut förändras till något kvalitativt nytt.
Gustavsson (1996) framhåller att en bildningsresa startar i det sammanhang en
person befinner sig i. Under resan bildas kunskap. Avslutningen kallas för återkomst.
På detta sätt kan ett forskningsprojekt delas in i tre faser: en startfas, en
mellanfas och en slutfas. Möjligtvis kan lärarnas och min egen berättelse kring
83