Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Det var en varm och skön eftermiddag i mitten av maj. Flickan, som
hette Rebecka, bestämde sig för att gå en liten runda i skogen. Hon
älskade att gå i skogen på våren. Då kunde hon se alla djuren leka och
känna alla underbara dofter av blommor, blad och djur.
När hon balanserande hade gått en liten bit på den ganska så ojämna
stigen hörde hon ett härligt ljud. Hon tittade sig sökande omkring och
fick syn på två hjortar som lekande sprang omkring på en grönskande
äng. Hjortarna såg så glada ut, nästan som förälskade. (Lärarens text
till OH-bilden).
Symbolkorten, föreställande näsa, öga, mun, öra och hjärta sattes upp på tavlan
och eleverna fick leta ord i texten som passade in under de olika symbolerna.
Lektionen blev därför ytterligare ett exempel på hur man beskriver en bild i
stället för en lektion i hur man med adjektivens och verbens hjälp gör en berättelse
mer innehållsrik och levande. I denna del av studien blir det uppenbart att
variationsteorin ej används, framför allt genom att läraren inte öppnade upp för
den nödvändiga variation som krävs för att åstadkomma det avsedda lärandet.
I stället för att lämna detaljer ur bilden till elevernas fantasi, och därmed öppna
för variation, presenterades en invarians som innebar att eleverna inte hade några
möjligheter till egna val.
7. Sammanfattning och reflektion
En styrka i Learning Studies, är att det är lärarna som själva väljer objektet för
lärandet. Detta görs även i en Lesson Study, men i en Learning Study ska dessutom
ett försök göras att koppla undervisningen till en teori om lärande. Det visade sig
i denna studie vara svårt att efter endast en lektion se någon förändring i elevernas
förståelse av det utvalda objektet för lärandet. Efter transkribering av de filmade
lektionerna och av samtalen mellan lärare och forskare kunde vi konstatera att
vi som forskare inte lyckats med att få lärarna att förstå skillnaden mellan det
objekt för lärande som de hade för avsikt att erbjuda eleverna (det intentionella
lärandeobjektet) och det lärandeobjekt som verkligen erbjöds d v s det erfarna
lärandeobjektet. För att få lärarna att upptäcka vad det var som faktiskt hände på
deras lektioner genomfördes en stimulated recall-intervju (Alexandersson 1994,
Haglund 2003), där sekvenser ur de olika lektionerna visades. Här insåg lärarna
själva hur fokuserade de hade varit vid HUR-aspekten av lärandet och negligerat
VAD det egentligen innebär att lära. Vad som erbjöds eleverna att lära var det
samma i alla tre lektionerna trots att metoderna för detta skiftade. Däremot förändrades
inte de aspekter av lärandeobjektet som krävdes för att erbjuda eleverna
att upptäcka nya dimensioner av lärandeobjektet. Pong & Chik (manuskript
74