Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Critical Multiculturalism
Enligt kritisk multikulturalism måste en dialogisk reflexivitet hela tiden upprätthållas
för att bana väg för ett kritiskt förhållningssätt som möjliggör förändring
(May, 1998). Det handlar inte om att se det typiskt svenska eller det typiskt
turkiska utan om att hitta en balans, med avseende på mitt projekt, mellan att
erkänna och understödja individers särställning och samtidigt se att individen
är förankrad i en större helhet, både historiskt och socialt. Det handlar om att
kunna se både delarna och helheten samtidigt och se dem som föränderliga.
Detta sker sällan utifrån någon neutral utgångspunkt, utan utifrån en särskild
social kontext och särskilda normer och då ofta utifrån vad som är gällande i
majoritetssamhället. Därför krävs ett kritiskt perspektiv och en öppenhet inför
komplexa, kontroversiella frågeställningar för att möjliggöra ett ifrågasättande av
såväl majoritetskulturen som minoritetskulturerna. Det är den kritiska dialogen
som är målet snarare än det statiska svaret.
En kritisk ansats är användbar när det gäller frågor om elever med invandrarbakgrund
i den svenska skolan, eftersom det har att göra med en majoritet och
en minoritet i ett nätverk av maktrelationer. Det blir alltså viktigt i projektet att
våga undersöka de komplexa samband som finns mellan och inom majoritetsoch
minoritetsgrupper i samhället och framför allt i skolan och se hur vi själva,
som forskare och lärare, är del i denna process och även tro på att vi kan påverka
situationen. Det måste finnas en vilja hos gruppen att engagera sig i frågor kring
detta.
Dialogisk forskning
Mays (1998) beskriving av kritisk multikulturalism ligger nära det Alvesson
& Deetz (2000) kallar dialogisk forskning, vilket också kan vara ett intressant
perspektiv i mitt projekt. Det är fråga om en kritisk reflexiv dialog och det är
dialogen som är målet. Enligt Mattsson (2004) är dialogforskaren:
... mer intresserad av dialog, refl ektion och deltagande än av aktion
och förändring av praxis i bemärkelsen faktiska organisatoriska och
samhälleliga förhållanden.(a a s68).
Samtidigt avser dialogforskaren att förändra, men inte lagar och styrdokument
utan människors medvetande och förhållningssätt. Den dialogiska processen kan
ses som ett meningsskapande som sker relationellt och kontextuellt och där sant
och falskt till stor del beror på vad som framstår som användbar och handlingsrelevant
kunskap. Makt ses som rörlig och kontextuell och identitet ses inte som
fixerad eller enhetlig (Alvesson & Deetz 2000).
51