Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

använda språket till att tänka och tala. Detta kan i en modell formuleras som att
människan lär känna naturen och omformar den till kultur i de handlingar hon
utför och med hjälp av de verktyg hon använder i handlandet.
Figur 2. Modell av mediering.
Enligt Vygotsky är själva handlandet i sociala och meningsfulla sammanhang
det som definierar vårt beteende och vårt tänkande. Mänskliga aktiviteter kännetecknas
av människans förmåga att använda verktyg, materiella för att bearbeta
naturen och psykologiska för att kunna tänka och kommunicera med andra
människor. Som modellen anger finns det ömsesidig påverkan mellan människa,
verktyg och natur så att vi när vi utvecklar nya verktyg också förändras själva i vårt
sätt att förhålla oss och tänka (Kozulin, 1998). Så har till exempel Gutenbergs
tryckerimaskiner och den spridning av det tryckta ordet som dessa möjliggjorde,
förändrat en stor del av jordens människors sätt att tänka i riktning mot ett mer
abstrakt, kontextoberoende tänkande (Ong, 1999). Psykologiska verktyg är precis
som materiella, av människor skapade, kulturella artefakter. De styr beteende och
kognitiva processer hos individen. Som psykologiska verktyg kan räknas tecken,
symboler, språk, formler och grafiska representationer (Kozulin 1998). Att man
använder verktyg när man agerar, oavsett om det är frågan om att gräva ett dike
eller att fundera över hur massa förhåller sig till hastighet är vad Vygotsky menar
med mediering. Människan har alltså ett i huvudsak indirekt förhållande till naturen.
Vygotsky såg själv symboliska verktyg som den viktigaste formen av mediering
för barns utveckling och då i formella undervisningssituationer (Karpov, 2003).
Senare har andra former av mediering studerats, så som mänsklig mediering och
mediering i organiserade läraraktiviteter (Kozulin, 2003).
Även om Vygotsky betonar betydelsen av sociokulturella sammanhang för
utvecklandet av språk, och andra kulturella artefakter så framträder inte denna
interaktion i den modell jag ovan skissat (figur 2). Vygotsky har i sin utvecklingsteoretiska
modell påvisat den sociala interaktionens betydelse för barnets
förmåga att lära sig nya begrepp och att utvidga sin närmaste utvecklingszon,
(ZPD) (Chaiklin, 2003). Han visar på den avgörande betydelse en mer erfaren
vuxen eller kamrat har för barnets utveckling. Ett barn visar sig kapabelt att klara
betydligt mer tillsammans med en mer erfaren än det skulle kunna göra själv.
Dessa erfarenheter approprieras så småningom och barnet flyttar gränsen för vad
det kan göra på egen hand.
39