Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

erfarenhet man har men samtidigt också förändrar sitt tänkande så att det bättre
stämmer överens men de situationer det ingår i. Det kan ses som en förenkling av
Piagets teori om assimilation och ackommodation där det som förenar subjektet
med objektet är handlingen, i det här fallet det aktiva handlande barnet.
Det pedagogiska programmet förenklar på detta sätt relationen mellan människa
och materia och reducerar pedagogens betydelse. Modellen i Figur 1 bryter
mot ett sådant synsätt och är utformad så att pedagogen beskrivs som aktiv i
samspelet med barnet och inte enbart ordnar utvecklingsbefrämjande miljöer.
Pedagogen kunde enligt mitt förmenande inte heller ha en subjekt – subjektrelation
till barnet som inte handlade om något, som inte hade någon mötesplats.
Lösningen blev att låta de aktiviteter som förskolans verksamhet ofta byggs upp
ikring, skapande verksamhet, samlingar, etc vara mötesplatsen där barn och vuxna
interagerar och agerar tillsammans.
Fortfarande återstod ett problem som inte heller denna modell (figur 1) tycktes
kunna lösa. Problemet var min erfarenhet av arbete i arbetslag, som introducerats
i förskoleverksamheten av Barnstugeutredningen och som på ett påtagligt
sätt påverkar det dagliga arbetet i förskolan. Influerad av systemteori och med
utgångspunkt i egna erfarenheter ansåg jag att modeller som är begränsade till
att tala om interaktion mellan individer inte är tillräckliga. Arbetslag, barngrupp
och föräldragrupp har också betydelse för hur den pedagogiska praktiken gestaltar
sig. Lösningen på problemet skulle visas sig finna i den då för mig okända kulturhistoriska
skolan och framför allt i verksamhetsteori. De modeller jag utvecklat
var för mig embryon till den förståelse jag sedan har fått av Vygotskys tankar om
människan som en kulturvarelse och verksamhetsteori såsom den utvecklats av
Yrjö Engeström.
Här nedan kommer jag att redogöra för min syn på hur Vygotskys tankar kring
medvetandets utveckling och även Engeströms vidareutveckling av Leontievs
aktivitetsbegrepp kan utgöra redskap för förståelse av vad förskoleverksamhet är
och hur den kan beskrivas. Avslutningsvis kommer problem och begränsningar
med det kulturhistoriska perspektivet att diskuteras.
En verksamhetsteoretisk modell av förskolan
Vygotsky framhåller de kulturella artefakterna, av människor skapade redskap,
materiella och mentala, och deras betydelse för medvetandets utveckling. Han
betonar vuxnas och mer kapabla kamraters betydelse för barnets utveckling och
medieringens roll i denna (Kozulin, 2003). Vygotsky och hans efterföljare utvecklade
redskap som gör det möjligt att beskriva förskolan som en social praktik
med flera vuxna involverade i arbetet med barnet/barngruppen.
Enligt Vygotsky (1986) är det som skiljer människan från djur och andra
primater vår förmåga att använda verktyg och då i synnerhet vår förmåga att
38