Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

exempel barngruppers storlek och sammansättning, och intentioner uttryckta i
förskolornas målsättning försöker åstadkomma situationer och tillämpa metoder
för att befrämja barnens utveckling (Carlgren och Marton, 2000). Modellen fokuserade
på pedagogens betydelse för gestaltandet av den pedagogiska praktiken.
Jag är utbildad i en tradition med ursprung i Fröbelpedagogik, som sedan
1930-talet, varit starkt präglad av Gesells utvecklingspsykologiska syn på barn
och barns utveckling (SOU 1997:157). Gesell menar att barns beteende beror
på deras inre mognad och att pedagogen bör vara avvaktande och invänta denna
mognad (SOU 1972:26). Barnstugeutredningen (SOU 1972:26) var på 1970-
talet kritisk till en sådan barnsyn och införde en ny utvecklingspsykologisk
teoribildning där Gesells teorier ersattes av Jean Piagets. Som komplement till
Piagets utvecklingspsykologi introducerades Erik Homburger Eriksons socialpsykologiska
forskning med betoning på omgivningen och dess betydelse för barnets
utveckling och därmed en mer aktiv roll för pedagogen. Utvecklingspsykologin
i Piagets tappning kom att få en framträdande roll i barnpsykologin och svensk
förskola och jag var vid denna tid, och under arbetet med projektet, inte på det
klara med att formuleringar som så tydligt betonar den vuxnes roll bröt mot ett
utvecklingspedagogiskt synsätt där pedagogen tvingas invänta barnets utveckling
och inta en passiv roll i förhållande till barnet med en främsta uppgift att anordna
en utvecklingsbefrämjande miljö. Jag omfattade vi denna tidpunkt fortfarande en
sådan barncentrerad syn på utveckling vilket man kan se i den metafor som utgör
mitt slutord i utvärderingen och som har sina rötter i systemteori.
Utveckling kan beskrivas som en snöfl ingas tillväxt där dess tidigare
historia finns lagrad i dess nuvarande form och där tillväxten sker på
denna form och påverkas av yttre miljö såsom luftfuktighet och temperatur
(Skellefteå Kommun 1990).
I citatet betonas miljöns betydelse för en människas utveckling i en utvecklingspsykologisk
form där pedagogen inte aktivt ingriper. Min förståelse av förskoleverksamheten
vid den tiden, illustrerad av dessa två modeller, representerar en
motsättning i mitt sätt att tänka. Å ena sidan, synen på pedagogen som aktiv
och betydelsefull i främjandet av barnets utveckling, där pedagogens användning
av olika former av verktyg är avgörande. Å andra sidan ett synsätt som betonar
barnets mognad som avgörande för dess utveckling. Mognaden främjas av barnens
relation och aktiva ingripande i sin omvärld men barnets utveckling föregår dess
förmåga att förstå och reflektera. Utvecklingen av barnet är enligt det synsättet
en relation mellan barnets mognad och dess egna självständiga utforskande av
omgivningen vilket reducerar personalens betydelse.
36