Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Motsättningar i synen på den vuxnes roll i förskolan
Min första kontakt med den kulturhistoriska teoribildningen ägde rum 1990 i
samband med en projektanställning jag då hade för att utvärdera Skellefteå Kommuns
tillämpning av Förskolans Pedagogiska Program. Jag hade då en mer än 10
år lång erfarenhet som förskollärare, men det var i denna projektanställning jag
på allvar började reflektera över vad förskolepraktik är för något och hur den kan
beskrivas. Presentationen kommer här att ta sin utgångspunkt i formuleringar
och modeller som utvecklades vid tiden för projektanställningen
Framställningen inleds med en presentation av ett par modeller som utvecklades
i anslutning till den projektanställning jag hade där Skellefteå kommuns
tillämpning av det pedagogiska programmet skulle utvärderas.
År 1987 utformades av Socialstyrelsen ett pedagogiskt program för förskolan
(Socialstyrelsen, 1987). Det utarbetades på uppdrag av regeringen och bygger
på av riksdagen, i samband med beslut om en fullt utbyggd förskola för alla barn
över 1,5 år, beslutade principer. Det pedagogiska programmet som i första hand
vände sig till ledningsansvariga i kommuner, men också till förskolepersonal
angav ramarna för verksamheten i förskolan. Viktiga utgångspunkter för den
pedagogiska verksamheten i förskolan var barnens livsvillkor, erfarenheter och
möjligheter att lära och utvecklas, men också det pedagogiska programmet och
kommunala riktlinjer.
I den kommun där jag arbetade utarbetades en Barnomsorgsplan (Skellefteå
Kommun, 1988) som övergripande beskrev de kommunala målen för barnomsorg
samt en Metoddel som beskrev hur det pedagogiska arbetet skulle utformas och
integreras i den kommunalt målstyrda verksamheten. I kommunens beskrivning
av förskoleverksamhet talades om betydelsen av att sätta barnet i centrum och
att ha en helhetssyn på barnet. Detta skulle realiseras i en modell för pedagogisk
planering som förenade mål, medel och metoder. Ytterst var det förskolepersonalen
som hade till uppgift att förverkliga det pedagogiska programmet för förskolan.
De kommunala riktlinjernas villkor och förutsättningar utgjorde underlag för
planering tillsammans med kunskap om personalens kunskaper och erfarenheter
och kännedom om barnen och deras familjer (Socialstyrelsen, 1987). En modell
utformades för att illustrera relationen mellan barn, mål, personal, metoder och
medel.
I modellen betonas betydelsen av att förskolläraren har en vision om sitt samhällsuppdrag
och sin roll i det kulturhistoriska sammanhang som han/hon befinner
sig i samtidigt som han/hon sätter det enskilda barnet i centrum. Den kan läsas
som att förskolepersonal har en nyckeluppgift i att med sin handlingskompetens
och kunskap om både ramfaktorernas begränsningar och möjligheter arbeta för
att uppnå samhällets uppställda mål. Personalens arbete kan beskrivas som såväl
betingat som intentionellt där personalen mellan dessa betingelser, så som till
35