Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

olika aktörer inom lärarprogrammet. Min inspirationskälla inför studien var Jan
Bengtssons (1999) uppmaning till ”metodologisk kreativitet” (s 32). Bengtssons
poäng är att forskningsproblem, forskningsfråga och datainsamlingsmetoder är
sammanflätade. Han skriver:
Livsvärldsforskaren måste själv till platsen där upplevelserna, uppfattningarna,
handlingarna osv. förkroppsligas i världsliga situationer, och
i anslutning till att forskaren deltar i den verksamhet som utövas är det
naturligt att på ort och ställe även samtala. (Bengtsson 1999, s 37)
För mig innebar det att jag inte på förhand kunde veta exakt hur jag skulle gå
tillväga i genomförandet av min förstudie. Med utgångspunkt i lärares, högskolelärares
och lärarstudenters möten i de sammanhang som utgör lärarutbildning
formulerade jag följande frågor: Var möts lärare, högskolelärare och lärarstudenter?
Hur uppfattar de mötet med varandra? Hur förhåller de sig till varandra?
Vilka aktiviteter finns i mötet? Vad talar de om? Förstudiens övergripande fråga
var: Hur framträder lärarutbildning i möten mellan lärare, högskolelärare och
lärarstudenter inom ramen för lärarprogrammet? 7
I de metodologiska överväganden som blev aktuella ställde jag mig undrande
till den kvalitativa forskningsintervjun (Kvale 1997). Då forskningsintervjun
genomförs som ett professionellt samtal (s 13) är det forskaren/intervjuaren som
ställer frågorna och lärarna och lärarstudenterna/informanterna som svarar. Forskaren/intervjuaren
kontrollerar på så vis samtalet. Samtidigt förefaller informanterna
kunna kontrollera och styra situationen genom de svar de ger (Lundgren 2000,
s 16 ff). Man kan ställa frågan om forskningsintervjun är en metod som tillåter
”sakerna själva” att framträda. Den fråga jag ställde var: Vilka metoder tillåter
mitt forskningsproblem att framträda i sin komplexitet?
Kvalitativ forskningsintervju blev en möjlighet för mig att möta lärare och
lärarstudenter. Under tiden som jag genomfört förstudien har jag dokumenterat
såväl min forskningsprocess (Öberg Tuleus 2004c) som delresultat av studien
(Öberg Tuleus 2004b). Med utgångspunkt i dessa texter menar jag, att samtal
och intervju kan betraktas som två skilda metoder, även om relationen mellan
dem inte på något sätt är oproblematisk. Forskarens roll som samtalsdeltagare
och intervjuare är en aspekt av denna problematik (Bruner 1990, Linell 1999,
Miller 2003). Även om man inte kan hävda att alla deltar i ett samtal på samma
premisser menar jag att samtalet i högre grad än den kvalitativa forskningsintervjun
tillåter deltagarna att berätta snarare än att svara på frågor.
338