Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Samtidigt ifrågasatte jag aldrig meningen med lärarutbildning. Jag såg den som en
garanti för att de lärare som arbetade i skolan var utbildade för sitt yrke.
Efter att ha arbetat några år som lärare började tanken på att arbeta med lärarutbildning
ta form. Lärarutbildning framstod som en möjlighet för mig att delta med
erfarenheter av läraryrket i ett annat sammanhang och samtidigt fortsätta att arbeta
som lärare. Jag arbetade då som lärare i gymnasieskolan och hade fått uppdraget
som praktikhandledare. Några år senare blev jag handledare inom den verksamhetsförlagda
delen av lärarutbildningen. Det innebar att jag för första gången träffade
både lärarstudenter (de forna lärarkandidaterna) och lärare i pedagogik inom gymnasielärarutbildningen
(tidigare benämnda lärarutbildare). Det var i mitt möte med
lärare, högskolelärare och lärarstudenter som jag upptäckte att vi inte verkade tala
om samma lärarutbildning, trots att vi refererade till den specifika lärarutbildning vi
alla var delaktiga i. Lärarutbildning blev därmed något problematiskt för mig.
Det var inte längre möjligt för mig att se lärarutbildning på samma sätt som
tidigare. I stället kom jag att undra över varför lärarutbildning omtalades på så
skilda sätt. Det föreföll inte enbart handla om att lärarstudenter hade en och
samma uppfattning om lärarutbildning (Öberg Tuleus 2001) och lärare en annan.
Mitt intryck var att det inte fanns något tydligt samband mellan en persons
uppfattning om lärarutbildning och hennes roll inom lärarutbildning. Bland
lärarstudenter föreföll det finnas lika många olika uppfattningar som inom gruppen
lärare i skolan/handledare och gruppen lärare på högskolan/pedagogiklärare.
Lärare, högskolelärare och lärarstudenter som deltagare i samma lärarutbildning
och deras berättelser om olika lärarutbildningar blev utgångspunkten för arbetet
med att omformulera min undran till ett forskningsproblem. Min första tentativa
fråga blev: Vad är lärarutbildning (egentligen)?
I en inledande studie inom fältet lärarutbildning prövade jag att beskriva lärarutbildning
i tre bilder; lärarutbildning som dess delar, dess traditioner och dess
uppdrag (Öberg Tuleus 2003a). Bilden av lärarutbildning som dess delar utgår
från ett antagande om lärarutbildning som en utbildning bestående av olika delar.
Problemet med lärarutbildning framstår som dels ett problem med att koppla dessa
delar till varandra och dels som ett problem avseende delarnas inbördes ordning
(se t ex Carlgren&Marton 2000, Carlgren 1996, SOU 1999:63).
Bilden av lärarutbildning som dess traditioner omfattar studier av lärarutbildning
från den första statliga lärarutbildningen, en folkskollärarutbildning, som
inrättades 1842. Den karaktäriserades av att såväl innehållet i undervisningen
som arbetsformerna i huvudsak var de samma som skulle praktiseras efter avslutad
utbildning (Linné 1996). Folkskollärartraditionen och läroverkslärartraditionen
dominerar bilden av lärarutbildning som dess traditioner. Kerstin Skog-Östlin
(1984) har visat att framför allt dessa två traditioner levt vidare över tid, oberoende
av att organisationen för de olika lärarutbildningarna gjorts alltmer homogen.
334