Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

detta sätt distribueras mellan de studerande inom en lärgemenskap 9 , i detta fall
en basgrupp, bidrar de med olika kompetenser, som alla blir viktiga för förståelse
av helheten. Eleverna har diskuterat, skämtat, formulerat en provisorisk förståelse,
omvärderat och bollat med läraren, vilket jag, inspirerad av Dysthe (1995), väljer
att benämna som en fl erstämmig lärgemenskap 10 . Lärande handlar om en aktiv,
kontextuellt och socialt inramad process.
På senare tid har uppfattningar, ofta härledda från Vygotsky och den sociokulturella
skolan, ifrågasatt vissa av vårt samhälles traditionella antaganden om
bedömning, vilket i texten beskrivits som ett nytt bedömningsparadigm. En
sådan ansats kan ses som konstruktiv utifrån dess betoning på bedömningens
socialt situerade och kollaborativa natur, sitt fokus på att bedöma lärprocessen och
sitt försök att framkalla bästa prestationer.
Övergången från det relativa betygssystemet, vilket kan sägas motverkade
samarbete och uppmuntrade konkurrens, till dagens kunskaps- och målrelaterat
betygssystem menar jag ligger i linje med det nya bedömningsparadigmet. Det
gäller även det kritiska granskandet av ”objektiva” test, och ifrågasättandet av en
kontextöverskridande och kulturblind bedömningspraktik (Jfr. Gardner, 1999).
När betygskriterier uttrycks i termer av ”eleven utför med viss handledning”
eller ”med stöd av handledaren”, tolkar jag det som en uppluckring av den tidigare
så tydliga gränsen mellan individuell och kollektiv kunskap. Metoder som
portfolio, processkrivning, gruppuppskrivningar och bedömning av projekt ger
en ökad insikt i lärprocessen (Gipps, 2002) och betonar en vidare förståelse av
bedömningens uppgift. I denna artikel har således en rad funktioner identifierats
i bedömningstillfället, utan att för den skull jämföra eller värdera funktionernas
utfall. Jag anser dock att bedömningen inte är ett tillräckligt styrinstrument när
det gäller att motverka tendenser till trivialisering, utan denna förhandling mellan
studerande och lärare bör ske under projektarbetets gång.
I diskussionen om bedömning har även ett perspektiv som inte enbart tillskriver
den enskilde individen prestationen utan även tar hänsyn till interaktionen
mellan de studerande och mellan studerande och lärare lyfts fram. Detta resonemang
har snarast rest ytterligare frågor om bedömningspraktiken. Skall starka
eller svaga prestationer tillskrivas individen eller härledas till interaktionen och
den lärgemenskap som lärare och studerande gemensamt konstruerar? Är det
lärgemenskapens prestationer vi bedömer? Hur kan den enskildes prestationer
bedömas i relation till lärgemenskapens?
Mycket av denna diskussion återfinns fortfarande på en teoretisk nivå och ett
omfattande arbete återstår när det gäller att utveckla en bedömningspraktik i skolan
som tar hänsyn till ovan beskrivna förhållanden. Ett sociokulturellt perspektiv
på frågan har dock redan öppnat för intressanta ingångar.
296