Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

de nationella betygskriterierna utgör grunden för planeringen av innehållet i
skolarbetet.
Lärarnas inflytande över arbetsprocesserna i Uppdragen är begränsat, och som
en lärare uttrycker, tvingas de ”släppa en del av kontrollen”. Enligt min tolkning
försöker lärarna kompensera detta vid olika bedömningstillfällen. I den studerade
praktiken tenderar funktioner som tidigare hört till genomgångar, föreläsningar
och annan form av lektionsundervisning att överföras till dessa tillfällen. Bedömningens
roll har blivit kompensatorisk, med sin accentuerade funktion som
lärtillfälle, tillfälle för feedback, avstämning, kontroll och kunskapsbedömning.
Det kan tyckas paradoxalt att den undervisning som enligt lärarna organisatoriskt
frigjorts från betygskriteriernas styrande inverkan lägger så stor tyngd vid en rad
olika bedömningsformer. Är detta effekten av ett genomgripande nytt arbetssätt
där lärarna, med hänsyn till sina åligganden, inte vågar lita på processen fullt ut?
Ett annat sätt att uppfatta lärarnas bedömningsstrategier är att tolka dem som
resultatet av en omorientering av den kunskapssyn som de tidigare betygssystemen
vilade på. Strategierna blir ett uttryck för långtgående pedagogiska reflektioner och
medvetenhet, där fokus förflyttats från undervisning till lärande och resulterar i
ett synsätt där bedömningspraktikens olika funktioner och möjligheter tillvaratas
och bedömningen blir en integrerad del i undervisningen.
Dagens kursplaner innehåller inga anvisningar om hur undervisningen ska
organiseras eller bedrivas. Min tolkning är att lärararbetslaget i detta friutrymme
försöker sammanföra deras gemensamma syn på motivation och lärande med
läroplanens intentioner och de ofrånkomliga kraven på rättvis kunskapsbedömning
och betygsättning.
Trots att det första observationsutdraget endast omfattar ett par minuter blir
det tydligt hur läraren utmanar den studerande till bättre prestationer än denne
skulle ha klarat enskilt. Även det faktum att bedömningen utförs i den kontext
där kunskaperna har sitt bruksvärde kan antas förbättra resultatet. Det muntliga
bedömningstillfället gav snarare en bild av den studerandes bästa prestationer än
dennes typiska prestationer.
I det andra exemplet med breven, tog de studerande hjälp av datorns funktioner.
De samarbetade med varandra och handleddes av läraren, varefter breven
lämnades in till lärararbetslaget för bedömning. Är det då den individuella eller
den kollektiva kunskapsutvecklingen som bedöms? En tolkning av situationen är
att bedömningen i första hand gäller den enskilde individens förmågor att använda
sig av medierande redskap och andras kompetenser, vilket ur ett sociokulturellt
perspektiv är en central kunskap. Innebörder och kunskaper har uppkommit
genom interaktion, och därigenom åstadkoms inte brevet exklusivt utifrån en enskild
individs handlande. Prestationen är ett resultat av interaktionen mellan den
studerande och olika verktyg samt mellan studerande och lärare. När kunskap på
295