Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Basen och tankefigurerna är endast långsamt föränderliga. Diskursnivåns
innehåll är däremot rörligt och situationsanpassat. Asplund uppfattar basen och
diskursnivåns innehåll som mänskliga skapelser i det att det är människor som
formar historien.
I det följande kommer Johan Asplunds modell att användas som ett verktyg
för att strukturera och tolka de erfarenheter, föreställningar och målsättningar
som männen i folkskollärarförbundet gav uttryck åt i Folkskollärarnas tidning.
Dessa utsagor, som hör hemma på diskursnivån, framställer klassificeringsstriden
som en konflikt om lönerna.
De manliga lärarna befarade att regeringen övervägde att införa likalönsprincipen
i folkskollärarkåren. Denna princip framställdes som ett hot mot männens
löneutveckling och strävan efter ekonomisk jämställdhet med vissa statliga
tjänstemannagrupper. För att om möjligt stoppa en utveckling mot likalön
lanserades klassificeringsförslaget. Dess uttalade syfte var att bevara de könsbaserade
löneskillnaderna genom att göra folkskolans lägre klasser till ett kvinnligt
arbetsområde och de högre klasserna till ett manligt. Huvudargumentet för detta
var att naturen givit könen olika förmågor. Den naturliga utvecklingen hade inte
givit kvinnorna sådana egenskaper som krävdes för den högre och mera krävande
undervisningen. Till stöd för de högre manslönerna anfördes även familjeförsörjarargumentet
och värnplikten.
Ett genomgående tema i folkskollärarförbundets utsagor var att lärarinnorna
hörde hemma i de lägre positionerna. De skulle ha lägre lön, enklare arbetsuppgifter
och undervisa de yngre barnen. För männen tycks detta ha varit självklarheter
och man hade svårt att förstå de kvinnor som opponerade sig. Eftersom en
liknande kvinnosyn också fanns i det övriga samhället ligger det nära till hands att
söka en bred kulturell förklaring till dem. Om Asplunds modell tillämpas gäller
det att söka efter kollektiva tankebilder som överordnar män och underordnar
kvinnor. Jag menar att sådana bilder kan hittas i de genusteorier som framlagts
av historikern Yvonne Hirdman och av sociologen Robert W. Connell.
Hirdman (2001) hävdar att det finns två principer som reproducerats genom
historien och som skapar ojämlikhet mellan könen. Den första principen gör
mannen till norm och jämförelseobjekt. En spontan uppfattning är att kvinnorna
inte når upp till hans kvalitéer och därmed skapas en genushierarki. Den andra
principen säger att det manliga konstrueras i motsats till det kvinnliga. Att vara
man är att inte vara kvinna. Resultatet av denna princip är att tillvaron uppdelas
i manliga och kvinnliga sfärer. Förutom dessa två principer menar Hirdman att
det finns ytterligare ett kulturellt arv och som hon kallar genuskontraktet. Det
är en norm som tilldelar mannen rollen som försörjare och beskyddare. Kvinnan
hänvisas till barnen och hemmet. Därmed hamnar hon automatiskt i ett
beroendeförhållande till mannen. På 1800-talet tog sig denna grundföreställning
281