Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Den goda kvinnan finns också representerad i Folkskollärarnas tidning, men hon
framträder huvudsakligen i form av mer eller mindre outtalade motbilder till de
många negativa kvinnobeskrivningarna. Det är dock uppenbart att idealkvinnan var
nära förbunden med moderskapet. Kvinnornas kall var att bli mödrar och naturen
hade utrustat dem med sådana egenskaper som i en skolsituation gjorde dem lämpade
att sköta de yngre barnen. Moderskapet och omhändertagandet av de små var
kvinnans viktigaste och ädlaste livsuppgift (FT 1926: 3; FT 1927: 3 och 30).
De manliga lärarna
Huvuddragen i den mansbild som framträder i Folkskollärarnas tidning har redan
framkommit. Männen framställde sig som starkare än kvinnorna och genom en
naturlig arbetsfördelning hade de svåraste arbetsuppgifterna i skolan fallit på deras
lott. Därför hade de också en högre lön än lärarinnorna. Särskilt pojkarnas fostran
och disciplinering framställdes som krävande göromål och till dessa behövdes
manlig arbetskraft. I tidningen finns också ett uttalande om att männens förmåga
att undervisa de yngre eleverna var sämre än lärarinnornas. Detta användes också
för att motivera behovet av en arbetsfördelning mellan könen (FT 1926: 47).
Könsföreställningarna uppfattades som verkliga och givna av naturen. Trots detta
ursprung betraktades de manliga egenskaperna som mera värdefulla och de skulle
premieras med högre lön.
Dessa uppfattningar låg till grund för ståndpunkten att manliga lärare var en
nödvändighet för skolan. Lärarinnorna klarade ju inte de svårare göromålen. I Folkskollärarnas
tidning argumenterades vid åtskilliga tillfällen för behovet av manliga
lärare. Som stöd för detta anfördes gärna yttringar från föräldraopinionen samt
exempel på överklagade tjänstetillsättningar, i vilka myndigheterna beslutat till den
manlige sökandens fördel (se t.ex. FT 1927: 1, 8, 13). Ett annat tema som ofta
utnyttjades för att försvara de högre manslönerna var familjeförsörjarargumentet.
De manliga lärarna framställde sig själva som familjeförsörjare och därför hade de
ett reellt behov av högre lön än lärarinnorna. Det var i detta sammanhang som
likalönsprincipen uppfattades som ett hot eftersom det befarades att den skulle
pressa ner manslönerna (se t.ex. FT 1927:1, 6, 30). Också värnplikten användes
som ett argument för högre manslöner eftersom den innebar att förlorat inkomstår
(se t.ex. FT 1927: 1, 4 , 6).
Kännetecknande för de manliga folkskollärarna var också deras starka önskan
om att lönemässigt bli jämbördiga med statstjänstemän på den lokala nivån.
Denna ambition var klart uttalad redan när folkskollärarförbundet bildades.
Nilsson (1997) betonar att det var statens män, som man ville jämföra sig med. I
lärarlönekommitténs förslag från år 1923 hade de manliga lärarlönerna placerats på
en lönenivå som likställde dem med statliga tjänstemän i den tionde lönegraden.
I den fanns bl.a. manliga stationsföreståndare och manliga postexpeditörer inom
279