Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

sitt beteende. Helst ville de undervisa småbarn och flickor. I ett annat bidrag till
tidningen påstods att lärarinnorna saknade ”personlig auktoritet”. Därför måste
de ofta aga sina elever, vilket de egentligen inte orkade med. En annan skribent
berättade om den manhaftiga lärarinnan som stegade fram till inspektören och
krävde att få en pojkklass. Hon fick som hon ville, men snart kom hon tillbaka
och bad snällt om att få återgå till sina flickor. Pojkarna klarade hon inte av (se
t.ex. FT 1926: 47; 1927: 4, 5 och 16). Tendensen att göra sig rolig över lärarinnorna
och den kvinnliga logiken framkommer mera tydligt på några andra
ställen i folkskollärartidningen, men detta var inte något dominerande tema i
klassificeringsstriden (FT 1927:1, 17).
I tidningen finns också några kvasivetenskapliga försök att rättfärdiggöra
kvinnornas underordning och låga löner. Folkskolläraren Johan Lowe hävdade
att naturen givit könen olika förmågor. Av den anledningen hade en naturlig
differentiering mellan enklare kvinnliga och svårare manliga yrken ägt rum
under hela historien. Arbetsgivarna bestämde lönerna i enlighet med detta. Resonemanget
underbyggdes med talrika citat som hämtats från ”den ekonomiska
vetenskapen”. Alfred Frankman, som satt i förbundsstyrelsen, utgick också från
utvecklingstanken när han förklarade den rådande skolsituationen. Att det i allmänhet
var lärarinnor som undervisade i de lägre klasserna såg han som resultatet
av en naturlig utvecklingsprocess. Samma utveckling hade kanaliserat männen
mot de svårare arbetsuppgifterna i skolan. Till denna naturens vilja var lönerna
anpassade (FT 1927: 6, 8).
Parallellt med bilden av den svaga kvinnan/lärarinnan finns en annan kvinnobild
i Folkskollärarnas tidning. I den utmålas lärarinnorna och deras kamp
för lika lön som en målmedveten, feministisk kampanj som var riktad mot de
manliga lärarna. En del skribenter hävdade att det utbildats alldeles för många
folkskollärarinnor och att dessa nu var i färd med att ”erövra” skolan. Målet för
den pågående ”kvinnoinvasionen” var att driva bort männen från folkskolan (se
t.ex. FT 1926: 33, 49, 52; 1927: 4, 17, 30). I en del artiklar görs emellertid en
åtskillnad mellan ”kvinnosakskvinnor” och kvinnor i allmänhet. Det var de förstnämnda
som drev kampanjen mot de manliga lärarna och som tvingade dessa att
försvara sig. Nilsson (1997) menar att det var lärarinnornas organiserade, fackliga
arbete som skrämde männen och föranledde dessa att bygga upp en motsvarande
verksamhet. Det betyder att hotet kom från kvinnliga aktivister som utmanade
de rådande förhållandena mellan könen. Texterna i Folkskollärarnas tidning tyder
också på att männen inte kunde förstå vad det var som drev dessa kvinnor. Bland
framförda förklaringsförsök märks personlig egoism, efterblivenhet och rädsla för
moderskapet (FT 1927: 3, 4, 6, 30). Ett återkommande inslag i tidningen är också
männens känsla av att vara missförstådda, orättvist behandlade och attackerade
(se t.ex. FT 1927: 4, 10, 16).
278