Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Tolv år efter klassificeringsstriden hävdade folkskollärarförbundet fortfarande att kvinnor
saknade förmågan att upprätthålla disciplinen. Till vänster den bild som man menade att
lärarinnorna försökte föra ut om hur män och kvinnor höll ordning. Bilden till höger påstås
visa verkligheten. En manlig lärare ingriper. Ur Folkskollärarnas tidning, 1939: 1.
var begränsad och att de därför inte kunde fostra och undervisa eleverna i klasserna
5 och 6 på ett tillfredsställande sätt. Framför allt var det pojkarnas fostran som
översteg kvinnornas förmåga. Arbetet med gossarna och de äldre eleverna beskrevs
som mera krävande och därför måste det utföras av manliga lärare. Kvinnornas
egenskaper gjorde dem däremot lämpade att undervisa yngre folkskolebarn och
flickor. Dessa uppfattningar låg till grund för petitionens yrkande på ett system
med manliga och kvinnliga lärartjänster. Befattningarnas innehåll, svårighetsgrad
och löner skulle anpassas till könens förmågor. Man kan också lägga märke till att
petitionens författare använde de rådande förhållandena i skolorna som ett belägg
för att könen hade olika egenskaper. I städerna var klasserna 5 och 6 uppdelade i
pojk- och flickavdelningar och där föredrog lärarinnorna i allmänhet att undervisa
i de sistnämnda. Liknande förhållanden rådde i B 1-skolorna på landsbygden. Där
brukade barnen i klasserna 3 och 4 undervisas av folkskollärarinnor, medan eleverna i
de senare klasserna hade manliga lärare. I petitionen påpekades också att det oftast var
män som undervisade i fortsättningsskolorna och som skötte de praktiska sysslorna
i skolhus och på skolgårdar (FT 1926: 45; Rhodin & Utas-Larsson 1998).
Petitionen gjorde således gällande att lärarinnornas förmåga var sämre än männens
och att denna olikhet borde styra lärartjänsternas konstruktion och lönesättning.
Samma syn på könens egenskaper påträffas i Folkskollärarnas tidning, både
i de redaktionella artiklarna och i bidragen från läsekretsen. Någon opposition
mot dessa synsätt finns inte i tidningens spalter. Förbundets sekreterare, Leander
Wallerius, försvarade t.ex. petitionens innehåll med hjälp av ett citat av Fridtjuv
Berg. I riksdagsdebatten om lärarlönerna år 1906 hade denne sagt att lärarinnorna
inte presterade samma arbete som männen och att de själva visade detta genom
277