Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

självkännedom framhålls som nödvändig för att förstå och respektera andra kulturer.
Begreppet ges också en kollektiv geopolitisk innebörd där utgångspunkten
är ett svenskt kulturarv som likt ringar på vattnet antas kan vidgas till att omfatta
ett europeiskt och ytterst ett globalt arv. 21 Slutligen står begreppet också för en
ärvd kunskap vars centrala delar eleven, enligt läroplanens målbeskrivningar, skall
ha kunskaper om.
Samtidigt som kulturbegreppet förefaller vara statiskt kan man också tolka
ande meningen i läroplanens kortfattade och böjliga prosa ur ett mer dynamiskt
perspektiv, där det mångkulturella och multietniska samhället inte kan separeras
från den svenska kulturen. Att bli förtrogen med kulturarvet skulle då innefatta
en förståelse av hur ”värden”, ”traditioner”, ”språk” och ”kunskaper” inte enbart
”överförs” från tidigare till nuvarande generationer, utan också ”utvecklas” under
påverkan från andra kultursfärer. En individ är indragen i en mängd sociala sammanhang
och blir därmed både en del av skilda kultursfärer men också någon
som påverkar inriktningen. Problemet är dock att begreppet mångkulturalitet
används i samband med målformuleringar som handlar om andras kulturer och
trosuppfattningar medan kulturarvet kopplas till det svenska och västerländska.
Läroplanens dilemma är klassiskt. När man benämner något defi nierar man
detta som skilt från något annat. Men genom att inte benämna det förnekar man
det. Frågan är nu hur dessa svårigheter hanteras i de ämnesspecifika kursplanerna
för historia.
Historieämnets läroplanshistoria
Det finns en del forskning som belyser det svenska historieämnets historia från
andra hälften av 1800-talet och framåt. 22 Det som behöver sägas här är att ämnet
vandrat från att ha varit ett av skolans viktigaste bildningsämnen till en undanskymd
tillvaro med ständigt minskad undervisningstid under andra hälften av
1900-talet till att i dag vara inne i en period av försiktig rehabilitering. Vandringen
är också en förflyttning från nationalism och statsidealism via efterkrigstidens
objektivitetsideal till dagens betoning av demokratifostran, kritiskt tänkande
och samtids förståelse. Ett konsta terande i samanhanget är att historieämnet har
uppvärderats under de perioder då statsmakten poängterat ämnets normativt
fostrande aspekter.
Historieämnet har hela tiden haft en socialiserande funktion. Folkskolehistorien
skulle lära barnen att älska fosterlandet och lyda överheten medan
läroverkshistorien bekräftade de mer välbeställdas national romantiska självbild.
Ämnets konservativa inriktning blev allt mer problematisk i takt med att samhället
demokratiserades och välfärdssamhället började ta form. Under åren av
folkhemsoptimism behövdes historien bara som en mörk skugga som påminde
om hur hemskt det var förr i fattigsverige. När det tjugonde seklet gick mot sitt
264