Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

ökar på öppenhet i familjen mot det omgivande samhället. LO- och TCO-familjer
kan ha olika familjestrategier för att möta denna offentliga socialisation.
Persson (1994) talar i det sammanhanget om den offensiva eller den defensiva
familjestrategin.
Familjer med en offensiv familjestrategi har kraft att påverka offentligheten
och värna om familjens integritet till skillnad från den defensiva. Forskning har
visat att en defensiv familjestrategi är vanligare bland arbetarklassföräldrar. Här
har inte familjen samma kraft att påverka strukturer och reagerar därför med
ökad slutenhet på strukturella krav. Denna slutenhet och ”familism” kan ses
som tecken på motstånd och som en försvarsåtgärd mot en påtvingad öppenhet.
(Persson S 1994:268f).
I Ribom (1993) framträder högutbildades mer offensiva strategier i kontakten
med skolan i jämförelse med arbetarklassföräldrar. De högutbildade föräldrarna
tar oftare ordet vid klassmöten och upplever i större utsträckning än arbetarklassföräldrar
att deras synpunkter tas på allvar. Det är tydligt att utbildningsbakgrund
och yrke i många avseenden är avgörande för relationen mellan hem och skola.
Ett annat perspektiv i studierna är makt. Lindbom (1995) undersöker föräldrainflytande
i den skandinaviska grundskolan och han ställer frågan ”Vem skall
ha vilket inflytande och över vad?” (Lindbom 1995:187). Detta är även en fråga
som A Persson (1994) aktualiserar. Föräldrars rättighet att kontrollera, sysselsätta
och fostra barn och ungdomar, den ”generationella” makten, är inte självskriven.
Institutioner, statliga eller andra, utövar jämsides med familjen denna makt. En
kamp utspelas om vem som är legitim utövare av makten. Föräldrar kan definieras
som inkapabla att utöva makt, både när det gäller barnens bästa och när det
gäller samhällets intresse. ”Generationell” makt kan därför ses inte enbart som
en makt som utövas av vuxna gentemot barn, utan också som en ständig kamp
om vem som ska äga rätt att utöva den. I detta avseende blir barnen och deras
behov en förevändning för att utöva makt också gentemot föräldrarna (Persson
A 1994:81).
Barnträdgårdsledarinnornas betydelse som folkuppfostrare tas upp i den
kvinnohistoriska studien ”När arbetet var lönen” (1991). Studien har ett genderperspektiv
och belyser föräldrars, och då särskilt kvinnors, förändrade roll i
början av 1900-talet. Tallberg-Broman (1991) beskriver hur idén om att kvinnan
var predisponerad för enbart hem och barn ”vidgas till att gälla halvoffentliga
hem- kindergarten, daghem, och till att inkludera alla barn” (Tallberg-Broman
1991:246). Studien visar att barnträdgårdarnas pedagogik bland annat kunde ses
som ett kompensatoriskt projekt för hemmets brister. Barnträdgårdarnas syfte var
att påverka och uppfostra föräldrar och då främst modern. Tanken var att detta
skulle leda till ökat intresse i hemmen för uppfostran, där viktiga beståndsdelar
i denna uppfostran skulle vara förbättrad moral, hygien och goda vanor. Barn-
241