Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Gamla kläder och nya – en sammanfattning
Ansvar är ett mångtydigt begrepp som har olika definitioner inom olika vetenskaper
och samhällssektorer. Permer och Permer (1994, s.49) säger efter en
genomgång av begreppet ur juridiskt, filosofiskt, psykologiskt och pedagogiskt
perspektiv, att ansvar handlar om att välja att fatta det beslut som är det mest
moraliskt riktiga. Ansvar har att göra med delegering av makt och ökad jämlikhet
samt att ge och få förtroende (a.a.). En viktig fråga handlar om individens önskan
att verkligen ta den makt som tilldelas. Somliga finner detta så betungande
att viljan att fly från situationen och låta andra bestämma är överhängande (a.a.
s.50). I sitt arbete får lärare ofta ställa sig själva och sina kollegor frågan vilka
elever som är mest betjänta av ett stort ansvar för innehållet och/eller upplägget
av sina studier. I samband med försöken med en timplanefri skola som skolverket
iscensatte i början på 2000-talet, är frågan om elevernas grad av ansvar och
inflytande mer aktuell än någonsin i det pedagogiska arbetet.
Hur barnet/eleven ska vara har skiftat starkt från en tid till en annan i historien.
”Varje tid tycks vilja forma sin MÄNNISKA av de människor som faktiskt finns”
(Hultqvist 1990, s.45). De personliga egenskaper som beskrivs hos idealeleven
idag är inte de samma som vid folkskolans start 1842, i läroverket vid förra
sekelskiftet eller i enhetsskolan i början av 1960-talet. Vid en jämförelse mellan
två läroplaner med 25 års mellanrum, Lgr 69 och Lpo 94, finner man att många
önskvärda egenskaper är de samma när de uttrycks i texten. Jämförelsen visar
också på egenskaper som vi inte längre prioriterar i 2000-talets texter om skola
och som har försvunnit på ett par decennier. Bilden av en människa som lämnar
en del av sina gamla uttjänta kläder bakom sig på vägen till förmån för några av
nyare snitt, uppenbarar sig. De gamla kläder som fortfarande finns kvar på kroppen
har blivit uppdaterade genom nya tillbehör. I 2000-talets bild av människan
finns delar av tidigare idéer om människans väsen och egenskaper.
Det som skett med bilden av läroplanseleven under den här perioden kan med
Vallberg-Roths (2001, s.178) ord beskrivas som en förändring från en syn på barnet
som ett vetenskapligt objekt i ett folkhemsprojekt betraktat ur ett psykosocialt
vuxenperspektiv till en globaliserad, individualiserad, barncentrerad trend. Här
har världsbarnets kompetens och rätt en framträdande plats, där barnets bästa
alltid sätts i främsta rummet (a.a.). Hultqvist (1990, s.278 f) utmålar barnet i
förskolans texter under ungefär samma period som ett barn som höjer sig över
samhällets alla motsättningar och får ta rollen av den som ska bringa försoning
till en splittrad värld. För att uppnå utopin om barnet som världsförbättrare
måste de verkliga barnen uppfostras till detta (a.a.). I skolans fostran av den
demokratiska samhällsmedlemmen är kreativitet, ansvarstagande och inflytande
fostransideal som prioriteras. Vuxensamhället har ännu ytterst liten kunskap om
vilken påverkan denna fostran har för det enskilda barnet. En fråga vi framöver
234