Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Elever och rättigheter
Innehållet i skollag, läroplaner och kursplaner i Sverige genomsyras i hög grad
av vad som sägs i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i konventionen
om barnets rättigheter (Skolverket, 1994). I artikel 26, andra stycket, i
deklarationen om de mänskliga rättigheterna står skrivet
Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och
till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter.
Det barn som undervisas i skolan ska enligt deklarationen om de mänskliga rättigheterna
ha möjlighet att utveckla sin fulla personlighet. Till viss del kan detta
förhållande tänkas komma i konflikt med maktens uppfattningar om vad som är
”barns bästa” i ett visst samhälle under en viss tidsepok. Vad händer med de barn som
inte är kreativa, initiativrika och vill ha stort inflytande utan som är tillbakadragna,
vill att en vuxen bestämmer och har svårt att ta eget ansvar för sitt lärande?
Rosenberg (2003) framhåller att om en rättighet ska ha något värde och
kunna respekteras, så måste den bygga på en skyldighet. Avlägsna institutioner
banar vägen för alltmer långtgående rättigheter för individen, rättigheter som
institutionen inte alltid har praktisk möjlighet att respektera och följa upp. De
enda som kan se till att barnen behandlas som konventionen kräver är de vuxna
som finns i barnets allra närmaste omgivning. Barnet kan inte själv utkräva eller
genomdriva sina rättigheter, utan är helt beroende av de vuxnas skyldigheter
gentemot barnet. Konventioner och liknande dokument kan i princip ge barnet
vilka rättigheter som helst menar Rosenberg, men har inte samma möjlighet att
skapa de skyldigheter hos de vuxna som är förutsättningen för barnets fostran
och beskydd. 3 Rosenberg beskriver utvecklingen som att de vuxnas plikt att
fostra sina barn har bytts ut mot barns rätt att fostra sig själva. Han menar att
ett samhälle som har lämnat ifrån sig sin auktoritet eller som spritt auktoriteten
till att omfatta alla, egentligen saknar förmågan att fostra. Barn är beroende av
de vuxnas auktoritet för att så småningom själva kunna vara vägledare och förmedlare
av kunskaper (a.a.).
Bennet anser att vi ska vara medvetna om att om vi ger barnen rättigheter så
kommer barnen att använda sig av dem och kanske inte alltid på ett sätt som
är till gagn för vuxenvärlden (Bennet i James, Jenks & Prout, 1998 s. 69). Det
finns dock alltid en maktaspekt i mötet mellan barn och vuxna i skolan, där de
vuxna har maktmedel som skolplikt och betygssättning till sitt förfogande (Torstensson-Ed
2003). Alla som idag arbetar i skolan har fått på sin lott att avgöra
i vilken grad och på vilket sätt ett ökat ansvartagande och inflytande hos eleven
kan förverkligas i skolans dagliga verksamhet.
233