Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

ny utan innehåller delar av idéer från tidigare perioder (a.a. s.27). Bilden av eleven
i vår nuvarande läroplan är med detta resonemang ett resultat av hur makt och
kunskap samspelat i formandet av efterkrigstidens demokratiska medborgare.
Governmentality-begreppet kan användas för att lyfta fram de maktpolitiska
omständigheterna bakom dessa bilder (a.a. s.27). De omständigheter i det politiska
maktutövandet som gäller synen på vilka som har tillgång till samhällets
kunskapsproduktion, hur dessa kunskaper ska användas och vilka egenskaper den
demokratiska medborgaren bör vara försedd med, kan då för skolans del sägas
manifesteras i styrdokument som skollag och läroplan.
Skolbarnets disciplinering
I de flesta västerländska samhällen ses utbildning i hemmet och skolan som
barndomens huvudaktivitet (Mayall, 2002). På de flesta håll i västvärlden är barn
tvungna att tillbringa en avsevärd del av sin tid i skolan, något som tillåter en
enastående möjlighet för en mycket fokuserad och mycket omtänksam/hänsynsfull
styrning och kontroll av en stor grupp inom befolkningen. Det faktum att
barnen befinner sig på ett och samma ställe med samma vuxna under en lång tid
av dagen möjliggör en sådan styrning (James, Jenks & Prout, 1999, s.41). Barns
aktiviteter är till största delen organiserade inom skolan och hemmet och är de
platser där vuxna bestämmer karaktären på barns upplevelser och erfarenheter
(Mayall, 2002).
Tolkningen av vad som är bra och normalt för barn när det gäller undervisning
och utbildning har varierat de senaste 150 åren. Skolans, liksom det omgivande
samhällets sätt att fostra individen har skett med hjälp av olika former av disciplin
och kontroll. Att utdela straff har under lång tid varit ett sätt att korrigera elevens
beteende i riktning mot det önskvärda. Bestraffningen har varit både fysisk
och psykisk. Olika former av bedömning och betygssättning har också verkat
och verkar fortfarande disciplinerande. I dagens samhälle sker disciplineringen
av skoleleven på ett mer subtilt sätt än i den gamla folkskolan, där örfilar och
skamvrå ingick i de vuxnas fostran av barnen.
James, Jenks & Prout (1999, s.43) hänvisar i sina resonemang om barn, makt
och kontroll till Foucault 1 som menar att skolan, liksom andra institutioner, är ett
ställe där disciplin och kontroll kan utövas bland annat på grund av den rumsliga
begränsning som är utgångspunkten. Med alla barn i ungefär samma ålder på
samma ställe underlättas denna typ av kontroll, där rummets begränsning har
fått ersätta samhällets bestraffning. Med moderniteten kom det fysiska våldet
mot kroppen att ersättas av en långt mer påträngande korrektion och träning av
psyket. I relation till barndomen är den här övergången från ett yttre rum till ett
inre mycket påtaglig när det gäller förändringen av barnuppfostran, pedagogik och
psykologi. Författarna hänvisar till Rose (1989) 2 som beskriver denna övergång
223