Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

spekulerar i huruvida vissa elever var mindre öppna med henne på grund av att
hon också talade med lärarna.
Man kan å ena sidan argumentera för att lärare är tjänstemän med makt över
beroende elever, vars yrkesutövande bör granskas i offentlighetens ljus. Å andra
sidan kan lärare betraktas som privatpersoner, med rätt till konfidentialitet,
personlig integritet och värdighet. I så fall borde Lundgren, vid sidan av att det
i mina ögon hade varit intressant rent forskningsmässigt, möjligen givit plats åt
även lärarnas röster, kanske i intervjuform efter att observationstiden var över.
Detta skulle vara i linje med HSFR:s rekommendation: ”Forskaren bör ge uppgiftslämnare,
undersökningsdeltagare och andra berörda tillfälle att ta del av etiskt
känsliga avsnitt, kontroversiella tolkningar etc i undersökningsrapporten innan
den publiceras” (HSFR 1999, s. 11). Frågan blir då vad som bör betraktas som
”känsligt” eller ”kontroversiellt”, och av vem.
Åsa Bartholdsson (2003) skildrar i sitt bidrag till antologin Skolkulturer att det
kan bli komplicerat, och intressant, när olika aktörer i skolan betraktar samma
företeelse. Hon lät de berörda lärarna ta del av en artikel hon skrivit innan den
gick i tryck och som handlade om lärarnas beslut att låta pojkarna vara utomhus
på rasten medan flickorna fick vara inomhus i syfte att ge flickorna ”mer rum och
ro”, vilket upplevdes som orättvist. Lärarna var nöjda med artikeln. Sedan läste
föräldrar den och vid utvecklingssamtal tog de upp den olika behandlingen av
flickorna och pojkarna. Lärarna menade då att Bartholdsson blivit utnyttjad av
barnen som gjort en stor sak av en liten, eftersom hon var intresserad av den:
Frågan är: var det jag som förstorade ett förhållande bortom sina proportioner,
genom mitt intresse för hur barnen upplevde situationen?
Eller var det verkligen så att jag, som läraren uttryckte det, utnyttjades
av barnen? Eller är det så att det i själva verket finns en massa små
saker i barns liv som upplevs större än vad vuxna vill tro? Det handlar
naturligtvis om vilket perspektiv man väljer att se händelsen utifrån.
(Ibid.s. 122 f)
Denna mångstämmiga skildring är knappast möjlig att uppnå om man tar ett så
ensidigt konfliktinriktat elevperspektiv som Lundgren gör i sin avhandling, i högre
grad än Molloy. Det ingår uttryckligen i Lundgrens forskarroll att hon ville bidra
till en polarisering mellan elever och lärare, som i samtalet med en pojke då hon
”skapade en gemenskap med Lesse som jag fann önskvärd och nödvändig, och
det handlade om att jag bekräftade en elevposition tillsammans med honom mot
skolsystemet” (s. 122). Det går att argumentera för en sådan hållning och Judith
Narrowe (1993) ger i sin artikel om antropologisk forskning i skolan en intressant,
och självkritisk, skildring av ett liknande förhållningssätt. Hon beskriver hur hon,
215