Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

förhindra brott, kan enskilda vuxnas passivitet bidra till attityder som leder till
fler brott, och ökat mänskligt lidande.
Det är intressant att notera att varken Molloy eller Garpelin beskriver några
liknande scener, som den där Kristina råkar illa ut i Lundgrens undersökning.
Däremot nämner de att elever har blivit mobbade, men inga kränkningar som de
själva har bevittnat syns i närbild. Molloy berättar att lärare har försökt motarbeta
mobbning, medan Garpelin skriver att en pojke farit illa utan att personalen
tagit honom i försvar, som det verkar eftersom de inte upptäckt problemet. Det
är möjligt att den klass han studerade var långt mer harmonisk och präglades av
större respekt mellan elever och mellan lärare och elever, än Lundgrens, och att
det faktum att han inte skildrar något könsförtryck beror på att det inte förekom
eller var mer dolt. För detta talar att alla elever beskriver de studiemotiverade
och lärarorienterade ”Stenåstjejerna” som klassens viktigaste normsättare i Garpelins
undersökning. Hos Molloy och Lundgren är det i första hand pojkar som
dominerar talutrymmet.
Var gränsen går mellan att positivt uppmärksamma frågor som rör elevers
privatliv, och att kränka elevers integritet, är inte alltid lätt att säga. Frågan
kanske aktualiseras tydligast av det fall som Molloy återberättade, med en
flicka som skrev om sin samlagsdebut. Bortsett från att det kanske begicks ett
lagbrott på stranden, om flickan inte fyllt femton, så ser jag flera problem om
lärare i klassrummet uppmärksammar intimiteter ur elevers privatliv utan att
reflektera över eventuella konsekvenser. Det är möjligt att läraren har kunskaper
som gör att det inte vore bra att tala om sådant i klassen. I andra sammanhang
kan läraren veta saker som han eller hon på grund av tystnadsplikten måste
tiga om, inför andra elever och forskare. Inte alla har heller samma liberala
syn på sexualitet som Molloy synes ha, och eleven som kanske inte kan förutse
somliga klasskamraters reaktioner kan få problem om läraren bidrar till att
elevens sexliv blir offentligt känt. Det går även att ifrågasätta liknande lärarledda
diskussioner, av respekt för pryda elever vilka inte behöver vara födda i
så kallade kyskhetskulturer.
Det finns en annan svårighet då lärare, som Molloy föreslår, leder diskussioner
om till exempel anorexi, självmord och sexuella övergrepp, även om initiativet
kommer från en eller flera elever. I klassen kan det finnas andra elever som har
personliga erfarenheter av dessa saker som gör att de skulle må dåligt ifall det
diskuterades öppet i klassen, och i synnerhet om man förväntas berätta om
privata detaljer. Att hitta en balans mellan vissa elevers behov av att diskutera
privata och känsliga erfarenheter och andras önskan att ha dem ifred och slippa
höra om andras, är en av läraryrkets många svåra avvägningar.
213