Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

met och därefter berättar avhandlingsförfattaren hur hon hatar en annan pojke
och försöker ”döda honom med blicken”, samtidigt som hon inget gör för att
hindra det som sker.
Hermerén (1996) resonerar om olika former av kränkningar som forskare kan
möta eller orsaka. En variant är när människor inte känner sig kränkta – på grund
av utmattning, psykisk kris eller avtrubbning av olika slag – fast de uppenbarligen
har goda skäl att göra det. Hermerén menar att sådana personers ”intressen bör
också skyddas” (Ibid. s. 158). Pettersson (1994) resonerar i liknande banor då han
analyserar Belmontrapporten 2 och en av dess bärande principer, den om ”respect
for persons”, vilken bygger på tanken om individens autonomi och att ”persons
with diminished autonomy are entitled to protection” (Ibid. s. 132).
Frågan är om Kristina i Lundgrens studie är en person med begränsad autonomi
som av skäl som hon själv inte kan styra över inte känner sig kränkt. Om svaret är
”ja” blir följdfrågan vilka Lundgrens alternativ i så fall var. Ur pliktetisk synvinkel
kan man argumentera för att hon borde försöka förhindra att Kristina for illa,
och följaktligen gjort något så att förföljelsen fick ett slut. Om man resonerar
konsekvensetiskt blir det viktigt att reflektera över gentemot vem och vad Lundgren
har ansvar och i vilket tidsperspektiv: Mot sig själv och avhandlingsprojektet,
där denna scen kunde vara viktig för att visa hur kön konstrueras i klassrummet?
Gentemot kollegor och forskarsamhället, som kanske har synpunkter på huruvida
hon observerar eller ingriper? Som medmänniska gentemot Kristina? Som vuxen
och förebild gentemot de övriga eleverna i klassen, vilka möjligen lärde sig att
man bör acceptera sådant förtryck? Gentemot pojkarna som kränkte Kristina,
som uppenbarligen försökte imponera på Lundgren och som kanske fortsatte
övergreppen mot Kristina för att se hur långt de kunde gå innan Lundgren ingrep?
Mot läraren, som var oförmögen att hantera situationen? Mot Kristinas, och
övriga elevers, föräldrar? Mot skolledningen, som är ytterst ansvarig för elevernas
välbefinnande i skolan?
När Petterson (1994) talar om personer som kan kallas ”deltagande” eller
”tredje” part, vilka kan beröras av forskningen är det alltså uppenbart att det i
skolsammanhang kan vara många. Petterson skiljer även (Ibid. s. 40 ff) mellan
fyra olika slags normer och värdesystem som påverkar, eller bör påverka, forskares
beslut. (1) Forskningspolitiska normer styr vilka slags projekt som får stöd och
därmed initieras. Ett sådant område gäller genusforskning, som Lundgren är en
del av. (2) Forskningsidealet handlar om de kvalitetskrav som forskarsamhället
ställer på exempelvis systematik och vetenskapligt acceptabla metoder. (3) De
etiska normerna är centrala i denna text, men frågan är om inte även (4) de
juridiska kan vara relevanta att reflektera över i studier som Lundgrens. Vad jag
åsyftar är när forskaren hamnar i situationer där individer kränks till den gräns att
det kan vara fråga om lagbrott. Även om ingen har juridisk skyldighet att försöka
212