Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

syn på skönlitteratur och elevers läsning av den. Garpelin använder också videokamera
och mikrofoner, riktade mot eleverna. De tre har (3) skilda akademiska
hemvister, vilket troligen kan påverka såväl insamlandet av empirin som analysen
av den. Att de tre studierna (4) är publicerade under de senaste åren ser jag också
som en fördel för min analys, eftersom deras tal om skolan och dem som verkar
där berör samma tidsperiod.
Det urval av undersökningarnas alla episoder och analyser som jag gör kan
naturligtvis ifrågasättas. Förhoppningen är dock att göra författarna så stor rättvisa
som utrymmet medger, och därför blir exemplen och vitten relativt många.
Avslutningsvis för jag ett resonemang, med hjälp av några texter som är inriktade
på bland annat forskningsetiska frågor, vilka kan underlätta granskningen av
Garpelins, Lundgrens och Molloys överväganden och resultat.
Forskares val av skola och klass, att ta den första kontakten och att
informera
Är valet av skola och klass(er) och de enskilda informanter som forskaren väljer att
studera en etisk fråga värd att begrunda? Garpelin (1997) menar så och redogör
för hur han fått nödvändiga formella tillstånd och att skolledningen och hela
lärarkåren gav sitt samtycke. Garpelin betonar att forskaren redan från början bör
var tydlig gentemot de nyckelpersoner som gett honom tillstånd att verka i skolan
och att allt för stor förtrolighet med dessa ”kan få ödesdigra konsekvenser”. Målet
var att verka som ”professionell främling” i klassrummet och inte samarbeta mer
än nödvändigt med elever, lärare eller övrig personal:
Genom att inta en vänlig men strikt professionell attityd och en klar
egen roll i förhållande till skolledningen upplevde jag inga som helst
problem. Relationen kännetecknades av ömsesidig respekt med ganska
sparsam kommunikation. (Ibid. s. 50)
En förutsättning för att den utvalda klassen skulle kunna komma ifråga var att
klassföreståndare, samtliga elever och deras föräldrar var positivt inställda till
projektet. Klassföreståndarna fick veta att projektet inte fokuserade på lärarnas
agerande i klassrummet och Garpelin förklarade för dem bakgrunden till att han
inte sökte kontakt med dem exempelvis efter lektioner och i samband med raster,
varför han höll sig till elevernas café etc. Om en lärare vid något tillfälle tycktes
brydd av forskarnas och inspelningsutrustningens närvaro drog de sig undan. Det
kunde ibland vara svårt att få inblandade lärare att inse att han enbart fokuserade på
elevernas tillvaro i skolan, och inte alls på lärarnas undervisning (Ibid. s. 52).
Samtliga berörda fick alltså information om syftet bakom forskarnas tänkta
närvaro, möjliga konsekvenser för lärare och elever, att de hade rätt att ta del av
200