Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

handledare på hemorten. Forskningsmiljöerna är i flera fall inte de bästa, och
doktoranderna känner sig många gånger ensamma och litet isolerade.
Som vi ser det har Nationella Forskarskolan i Pedagogiskt arbete (NaPA) inneburit
avsevärt bättre villkor för såväl doktorander som handledare. Detta trots
stora svårigheter som med nödvändighet präglar en helt ny forskningsdisciplin
med ett vidsträckt forskningsfält. Det första som slår en är spännvidden och
mångfalden i forskningen inom pedagogiskt arbete. Det finns fyra doktorander
vid vårt lärosäte som tillhör forskarskolan. Trots att inriktningarna på deras arbeten
är olika, såväl teoretiskt som metodologiskt och tematiskt, har ett gemensamt
högre seminarium kunnat skapas, parallellt med ett flertal specialseminarier för
olika akademiska discipliner, där möjligheter finns att ventilera olika textavsnitt.
Doktoranderna har på så sätt möjlighet att gemensamt kunna diskutera texterna
på ett sätt som tidigare varit mer svårgenomförbart. I seminariet ingår etiker,
religionsvetare och pedagoger, men även andra är välkomna att delta. Vid sidan
av detta seminarium deltar doktoranderna i olika specialseminarier. Vid dessa
seminarier kan vetenskapliga uppsatser, artiklar, avhand lingsavsnitt, rap porter
och hela doktorsavhandlingar ventileras, med deltagande av forskare, lärare och
studenter på fördjupningsnivå i grundutbildningen.
De internat som regelbundet genomförs inom forskarskolan en vecka, såväl
vår som höst, har skapat goda förutsättningar för att få ytterligare synpunkter på
texterna. Och här har mångfalden visat sig vara en tillgång. Den vetenskapliga
dialogen, där olika perspektiv och angreppssätt prövar varandras giltighet, uppstår
bäst i den mångvetenskapliga seminariemiljön. Här är den ofrånkomliga disciplinära
spridningen inom NaPA en styrka. Utan att hämmas av snäva ämnesgränser
kan doktorander från skilda lärosäten och olika disciplinära hemorter samlas till
prestigelös kritisk veten skaplig debatt i en kreativ miljö som blir fruktbar för
utvecklingen inom varje specialinriktning.
Handledarna, som lett de olika seminarierna, oftast två tillsammans, har med
iver läst de olika texterna och haft synpunkter vilka tillsammans med övriga doktoranders
synpunkter lett till mycket spännande och utvecklande samtal. Många
gånger har det slagit gnistor om diskussionerna. Olika handledare ger olika infallsvinklar
liksom de olika doktoranderna, något som leder till utveckling av alla
medverkandes förmåga till kritisk granskning. Även vi handledare har haft stor
behållning av den här formen av återkommande seminarier, i något som vi tror
doktoranderna uppfattar som en trygg och vänlig men kritisk och ifrågasättande
seminariemiljö. Det har lett till att alla medverkande utvecklar sina tankeredskap
för att hantera en mängd kniviga frågeställningar.
Detta öppna och explorativa förhållningssätt har doktoranderna tagit med
sig hem till sina respektive lärosäten. Det är vår övertygelse att forskarskolan i
pedagogiskt arbete i hög grad medverkat till att skapa en kreativ forskningsmiljö
19