Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Att inneha ämnesdidaktiska kompetens, och där transformationen kan sägas
vara central, innebär att läraren har en mycket vid förståelse av komplexiteten
och föränderligheten i det ämne denne undervisar i. Transformationen innebär
inte bara förmågan att omvandla, strukturera och motivera sin undervisning,
utan också en medvetenhet om de värderingar och politiska, samhälleliga och
existentiella konsekvenser undervisningen i ämnet kan få för eleverna och samhället
i stort.
Det är svårt att utifrån detta grunda empiriska material ge en rättvis bild av
så komplexa frågor som ämnesdidaktisk kompetens och transformering. För
att analysen skall ge rättvisa åt Adam krävs flera intervjuer och inte minst flera
klassrumsbesök under en längre tid. Samtal kring de planeringar som görs och
de syften och mål som ligger till grund för detta är andra aspekter som måste
tillföras. Det är inte heller möjligt att utkristallisera om det finns någon skillnad
mellan flickornas och pojkarnas syn på svenskämnet och undervisningen i detta
material. Därtill krävs att fler elever medverkar. I mitt fortsatta arbete är det dock
min ambition att genomföra fler intervjuer med såväl fler lärare som med fler
elever under en längre tid. En analys och diskussion av Adams syn på svenskämnet,
hans ämnesdidaktiska kompetens och transformering kan trots detta vara
till nytta för det framtida arbetet.
Den beskrivning Adam ger av sin syn på svenskämnet och de lektioner jag
besökt pekar mot en syn på ämnet som är en blandning av det ”lägre” och ”högre”
svenskämne som Gun Malmgren beskrivit. Här finns ämnescentreringen
och elevcentreringen, den kronologiska litteraturhistorien, de historiska nyckeltexterna,
motivationsinriktningen och basfärdighetsträningen liksom inslag av
tematiskt arbete. Här finns också lyhördheten och flexibilitet gentemot eleverna
och deras önskemål. Det är något som också tydligt framgår av elevernas uttalande.
Argument för att bedriva denna typ av svenskundervisning hittar också
Adam i kursplaneskrivningarna. Trots detta måste man nog ändå beskriva Adams
svenskundervisning som färdighetsinriktad. Eleverna tränas i olika moment av
ämnet och skall tillgodogöra sig gällande normer och regler för rikssvenska.
Adams starka betoning på relationen till eleverna och klassrumsklimatet pekar
dock, enligt min uppfattning, på en starkare fokusering av undervisningsklimatet
än på svenskundervisningen i sig. Hans starka anpassning till de olika elevgrupperna
är också ett uttryck för detta. Med Svedners uttryck skulle man kunna
säga att Adams ämnesprofil har sin grund i den ’selektiva tradition’ som finns
på skolan dvs. att elever på yrkesförberedande program inte är lika motiverade
för teoretiska studier som elever på studieförberedande program. Uttryck som
”på den här skolan” och här i alla fall tycks bekräfta detta. En annan orsak till
Adams förhållningssätt kan också vara den förhållandevis korta tid han arbetat
som lärare.
193