Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Kan forskarskolor bidra till att skapa
en kreativ forskningsmiljö?
Catharina Andersson & Lars Petterson, Högskolan Dalarna
Att skriva en avhandling är till större delen ett enmansjobb, ett uppslukande,
intensivt vridande och vändande på olika frågeställningar och problem. Samtidigt
som arbetet är spännande och utmanande är det stundtals tungt och uttröttande.
Det som möjligen underlättar detta enmansarbete något kan vara en
god forskningsmiljö, väl fungerande och uppmuntrande handledning samt en i
övrigt förstående omgivning.
Vi som skriver detta har skrivit våra avhandlingar under vitt skilda förutsättningar
beträffande åtminstone forskningsmiljön. Vi är båda anställda vid
Högskolan Dalarna, som vid den tidpunkten inte hade några högre seminarier
vare sig för studenter eller för de få doktorander som då fanns. Båda har vi skrivit
våra avhandlingar vid Uppsala Universitet på 90-talet. Den ene av oss fanns
vid historiska institutionen, med egen arbetsplats även där, många kollegor och
regelbundna seminarieventileringar av texter. Den andra disputerade vid pedagogiska
institutionen, men på distans hemma på kammaren, utan annan diskussionspartner
än handledaren. Lars, som är historikern fortsatte med forskning
som forskarassistent, medan Catharina, som är pedagog, valde en administrativ
karriär. Vi är idag båda verksamma som lärare, forskare och handledare, Lars
som professor och Catharina som lektor. Man kan fundera över betydelsen av
forskningsmiljö för de olika karriärerna.
För några år sedan startades en mängd olika forskarskolor vars uppgift bland
annat var att utgöra en brygga mellan de två ytterligheterna beskrivna ovan.
Forskarskolorna spänner över flera universitet och högskolor i samarbete, med
många doktorander och handledare från olika lärosäten inblandade. Är detta sätt
att arbeta bra? Det finns nog flera svar på den frågan. Vi vill ge våra synpunkter
från en mindre högskolas perspektiv.
Högskolan Dalarna har ännu inget vetenskapsområde, vilket medför att vi
inte har examinationsrätt inom forskarutbildningen. Vi är således beroende av
att ”våra” doktorander är inskrivna vid lärosäten med denna rättighet, något som
innebär att vi har doktorander från Luleå i norr till Spanien i söder. Många av
dessa doktorander skriver sina avhandlingar på distans, ofta med någon biträdande
18