Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Den inledande meningen i Svenskämnets kris är minst sagt provocerande
”Svenskämnets kris är nu total” (Nilsson & Thavenius, 1976:10). Syftet med
böckerna var enligt författarna att bidra till en förståelse av den häftiga debatt
som pågick samt att lyfta fram exempel på hur de själva menade att svenskämnet
borde vara i skolan. Sammanfattningsvis kan man säga att man protesterade mot
splittringen av ämnet i osammanhängande moment, den abstrakta färdighetsträningen,
förmedlingen av ett bestämt kulturarv, kronologisk litteraturhistoria,
litteraturläsning som idealbildning, den svaga anknytningen till elevernas egna
erfarenheter, individualiseringen och läromedelsberoendet. Istället förordade de
ett svenskämne som senare kom att benämnas svenska som erfarenhetspedagogiskt
ämne. En aspekt att beakta när man studerar Pedagogiska gruppens argumentation
från denna tid är den starka politiska betoningen i deras argumentation.
Thavenius & Malmgren (1977) skriver:
I Svenskämnets kris har vi kopplat analysen av svenskämnets innehåll
och metoder till mer övergripande faktorer som skolans funktion i samhället
och den dolda läroplanen (dvs den som handlar om vad eleverna
egentligen lär sig i skolan). På det sättet rör det sig om ett försök att ge
en politisk inriktning åt fackdiskussionen, en politisering av den. Vår
analys grundar sig på ett marxistiskt synsätt. I en annan bemärkelse
kan man tala om en öppen politisering av undervisningen. Om man
ger ämnet ett verkligt innehåll och knyter an till elevernas erfarenheter
och problem på det sätt som vi skissar, måste det politiska bli synligt i
undervisningen. (Malmgren & Thavenius, 1977: 17)
Ytterligare en aspekt som hör ihop med den erfarenhetspedagogiska diskursen
är den starka kopplingen mellan språk och socialisation. Mot bakgrund av att
språket ses som ett socialt fenomen blir det till en klassfråga när man avgör vilket
språk som skall studeras i skolan och hur det skall behandlas. Skolans språk och
värld är medelklassens, menar man, och den abstrakta färdighetsträningen gynnar
barnen från medelklassen.
I sin genomgång av kursplanen från Lgy 65 (1965) finner Gun Malmgren
(1999: 94) att hon kan utkristallisera ett ”högre” svenskämne för gymnasieeleverna
och ett ”lägre” svenskämne för fackskoleeleverna. Det ”högre” svenskämnet
beskrivs som:
• Ämnescentrerat
• Kronologisk litteraturhistoria
• Epokstudier
• Historiska nyckeltexter
180