Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Mitt syfte med att följa Adam under ett antal lektioner är att få en inblick i
konkreta undervisningssituationer där ämnet svenska behandlas. Mina iakttagelser
under lektionerna har främst varit riktade mot vad som fokuseras i undervisningen
samt Adams agerande och förhållningssätt till ämnet. De frågeställningar
som jag fokuserat är: Vad fokuseras och vad fokuseras inte? Vilka strategier har
Adam för att genomföra syftet med sina lektioner? Vilka hänsyn tas till elevernas
förutsättningar och vilken roll spelar det innehåll som tas upp i förhållande till
elevernas vardagsföreställningar och deras framtid i ett kunskapssammanhang,
vardagssammanhang och skolsammanhang?
Bakgrund
Vad är skolämnet svenska?
Att definiera vad som är svenskämnet i gymnasieskolan är en grannlaga uppgift.
Thavenius (1991) menar att ämnet i skolan kan se olika ut beroende på faktorer
som t.ex. om ämnet studeras på studieförberedande eller yrkesförberedande
program. Vidare bestämmer ämnesinnehållet, undervisningsformen, sättet att
legitimera ämnet på och den nivå i skolan där ämnet behandlas vilka gränser
som skall dras mellan olika paradigm. Han sammanfattar sitt resonemang på
följande sätt:
En historisk och relativistisk hållning till hela detta definitions- och
avgränsningsproblem är det enda hållbara. Man får från fall till fall
bestämma vad som är objektet beroende på vad det är man vill
undersöka; undervisning i grundläggande färdigheter i modersmålet,
svenska som undervisningsspråk, svenska som en kategori som skolordningarna
och läroplanerna arbetar med eller något annat. (Thavenius,
1991: 74)
Thavenius menar att man inte kan tala om något svenskämne i sig.
Man ska inte tro att ämnet finns i någon mer eller mindre absolut mening.
[…] Talet om svenskämnets renhet, dess kärna eller dess egentliga
uppgifter maskerar bara en normativ hållning som måste grundas på
något annat än någon sorts immanens. (Thavenius, 1991: 74–75)
Teleman menar att svenska i skolan är ett ämne som är utan eget innehåll (1991:26).
Istället för att svenskundervisningen är undervisning i och om svenska språket
och litteraturen har den kommit att handla om teman, där innehållet hämtas från
andra ämnen. Undervisningen har också utformats som språklig färdighetsträning,
där innehållet kan sägas vara svenska, men principerna som styr denna färdig-
178