Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Barnets och läslärans bilder som meningsskapande textlänkar
Läsforskaren Birgitta Kullberg hävdar i sin etnografiska studie angående barnens
förhållande till läs- och skrivprocessen, att såväl barnens egna bilder som bilder
och texter i böcker är viktiga. Studien visar, att det kan vara fruktbart att låta
barnen möta och inspireras av texter innehållande bilder som stödjande inslag
i den skrivna texten. På så sätt, (menar författaren) kan barnen ta hjälp av ett
visualiserat innehåll i kombination med konventionella avkodningsstatetgier för
att läsa och förstå (Kullberg 1992, s 50). Författaren visar härmed på bildernas
betydelse som länkar för förståelse. Hon menar, att lärande i ett visst sammanhang,
som exempelvis läsning via bilder eller läsning via skrivning, ger positiva
återverkningar både på läsbeteende och läsfärdighet. Leimar är inne på ett liknande
resonemang när hon skriver om ”överspridningsprocesser”, det vill säga, man lär
sig något genom att man gör något annat (Leimar 1974, s 35–36). Författarna
Arizpe och Styles exemplifierar möjligheten att stimulera barns metalingvistiska
färdigheter genom samtal och vidgade läsningar av bild/textrelationer. Författarna
menar, att bildens funktion kan ses en bro mellan det upplevda och det tolkade.
Dessa tolkningar sker då via symboler och tecken, vilket också kan öppna upp
för andra representationsformer, som exempelvis läsning (och skrivning) (Arizpe
& Styles 2003, s 79, s118).
Skriften, liksom bilden, förvandlar ”talet” och därmed tanken i och med att
talet förflyttas från munnen och örat till synen och ögat. När det talade symbolsystemet
översätts till ett skriftspråkssystem följer ett distanserande från språkets
innehållsliga funktion till att språket även kan uppfattas som ett dekontextualiserat
objekt (Ong 1991, s 94 ff, Vygotskij 1999, s 391ff). Det övergripande begreppet
språklig uppmärksamhet eller medvetenhet avser detta perspektivskifte mellan
innehåll och form. 7 Min uppfattning är att barnet genom sina och andras bilder
kan uppmärksammas på att de hanterar just denna rörelse mellan innehåll och
uttryck och innehåll och form, och då via ett redan bekant och praktiserat medium.
Barnet som tecknar en alptopp, vet implicit att det är en bild som representerar ett
memorerat sinnesintryck av just en alptopp. Genom igenkännandet i och genom
bilder kan paralleller göras till skriftspråkets konventioner utifrån såväl innehåll
som form. Exemplet med alptoppen har här också ett mer direkt samband med
skriftspråklighet. Barnet som ritade alptoppen arbetade i själva verket med den
grafiska bokstavsformen A och identifierade kvaliteten på bokstavsljudet genom
att uttala ordet ”alptopp”. 8 Med hänvisning till bilden som representation av ett
föremål, kan vi göra en parallell till det skrivna språket och hävda att det visserligen
inte är tal, men väl en representation av det.
Ett flertal läsinlärningsprogram kombinerar bokstavsinlärningen med bokstavsplanscher,
där varje bild representerar ett specifikt bokstavsljud. Barnet förväntas
associera till korrekt bildobjekt för att därefter auditivt uppfatta det initiala ljudet i
170