Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Jag menar att Såväl Grönholms som Lundbergs diagnosmaterial bygger på
ett antagande om att text och bild kan knytas till en gemensam innehållslig representation.
Alltså, att det råder ett givet ett till ett förhållande mellan bild och
text. Antagandet om en gemensam innehållslig representation kan jämföras med
Säljös antagande om att exempelvis händelser bromsas upp i bilden (Säljö 2000,
s 168). I den typ av diagnoser som här diskuteras förutsätts att bilderna uppfattas
entydigt och statiskt. Eventuella skillnader mellan att avbilda ett föremål och att
försöka beskriva en händelse problematiseras inte.
Olikheter mellan diagnoserna ligger som jag ser det, inte enbart i vad diagnosen
avser att mäta, utan också genom vilket teoretiskt raster resultaten tolkas. Lundberg
söker efter psykologiska och avkodningsprocessuella förklaringar till resultaten.
Grönholm riktar sin uppmärksamhet mot framförallt lingvistiska motiveringar och
Malmqvist förklarar en gynnsam läsutveckling genom identifiering av psykologiska
begåvningsfaktorer. Ovanstående kan sammanföras till Lundbergs två huvudförklaringar
till varför ett barn inte förstår en text. Den ena handlar om lingvistiska
avkodningsfaktorer. Den andra hör samman med bristande omvärldsuppfattning
och otillräcklig förförståelse. Diagnosmaterial med kontrollerade felkällor, här i
form av entydiga bilder i kombination med skriven text, kan då enligt författaren
utgöra en verksam teknik för att identifiera barnets läsförmåga. 3
Jag menar, att diagnoserna, såsom de här i anförda exempel har utformas, följer
en inom skolan väletablerad korrekturläsartradition. Diagnosen mäter en viss typ
av perceptuella och kognitiva färdigheter som möjligen, men inte nödvändigtvis,
sammanfaller med att barnet förstått/eller inte förstått det lästa textinnehållet.
Att för nybörjarläsaren försöka följa korrekturläsarens strategier i förhållande till
en bild/textrelation kompliceras av att delarna, bilden och texten, tenderar att
ordna sig efter den som läser i en strävan efter förståelse.
Barnets funktionella lässtrategier
Lingvisten Kristina Danielsson visar i sin avhandling om barns lässtrategier, att en
undersöknings syfte, metodiska utformning och teoretiska grund alltid frambringar
resultat som kan läsas, tolkas och förstås i förhållande till något annat. Härigenom
skapas något mer och annorlunda än de enskilda delarnas resultat (Danielsson
2003). Danielssons resultat visar, att nybörjarläsaren använder sig av olika tillvägagångssätt
på sin väg mot förståelse (Danielsson 2003, s 63–69). Barnet väljer dessa
funktionellt och strategiskt på sin väg mot effektivt läsande och agerar närmast som
en montör och en medskapare i den text det läser. 4 Det tycks som om Danielssons
resultat bekräftar Ulrika Leimars empiriskt grundade övertygelse:
Syntetiskt, analytiskt och ordbildsförfarande vid textavläsningen utnyttjas
helt odogmatiskt, beroende på vad som passar ett visst barn i
165