Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Det sjuåriga skolbarnet visar mig bilden här ovan, och ber mig skriva: ”Lejonet
har slukat Dino helt och hållen”. Barnet förklarar eller styr bildens innehåll på
ett sätt som påminner om bilderbokens kompletterande och/eller expanderande
bild/textförhållande (Nikolajeva 2000, Rhedin 2001, Simonsson 2004). Barnets
strategi förfaller vara både funktionell och meningsskapande. Barnet utgår från sin
teckning, men vet också att det skrivna språket kan vidga, utveckla och precisera
bildens innehåll. Exemplet kan, om vi nu särskilt riktar uppmärksamheten på
bild- och textrelationen, ge ett bildperspektiv på rådande läsdiskurs.
Förhållandet mellan bild och text i läsinlärningssammanhang är komplicerat.
Det skriftliga språket tenderar att sluka bildens betydelse ”hel och hållen” under
förevändningen att bilden annars blir det smygande lejonet som slukar barnets
intresse och förhindrar det från att använda sig av korrekta lässtrategier. Likväl
finns bilderna där, märk väl också barnets bilder, till såväl gagn som didaktiskt
huvudbry. Det osäkra förhållandet mellan bilder och skriftspråklighet visas genom
att läsforskare, å ena sidan med hänvisning till konstruktion och tillämpning av
läsläror, läsmetoder och lässtrategier använder argument för att förklara bilders
försvårande mångtydighet. Å andra sidan rekommenderas diagnostiskt material,
också i förekommande fall av samma forskare, utifrån en föreställning om att
diagnosens bilder då kan uppfattas på ett entydigt sätt av det läsande barnet.
Läsdiagnosens bilder
Birgitta Kullberg bedriver etnografiska studier kring förutsättningar för en gynnsam
läs- och skrivprocess. Hon menar, att läsläror och annat undervisningsmaterial
representerar förhållningssätt, vilket i sin tur påverkar och formar lärarens
arbetssätt genom de didaktiska val som implicit följer ingår i läromedlets koncept
(Kullberg 1992, s 74). Även läsdiagnostiskt material som diskuteras i det följande
bör kunna innefattas i begreppet ”annat undervisningsmaterial”. Detta då diagnosresultatet
i sig är framåtsyftande, alltså inte ett mål i sig. Diagnosens resultat är
tänkt att ge läraren komplementära förklaringar, som i pedagogisk handling kan
bidra till elevens fortsatta lärande och utveckling. Det diagnosmaterial som nämns
här nedan är representativt. Det har haft, och har fortfarande, en experimentell
utformning som över tid är tämligen oförändrad med avseende på funktion och
utförande. Läsdiagnoser utarbetas framförallt utifrån en forskningstradition som
inriktar sig på en standardiserad fel- och rättsökande kartläggning. I min text
kommer jag inte att kommentera estetiska aspekter på de bilder som presenteras,
men uppenbart är att sådana bildkvaliteter inte sällan ignoreras i ambitionen att
bilderna i första hand är tänkta att vara tydligt entydiga. Jag ställer mig vidare
frågan om bildmaterialet dessvärre kan fungera som perceptuella och kognitiva
fällor i kombination med den skrivna texten. I exemplet här nedan uppmanas
barnet att läsa meningen: ”Det var en sen eftermiddag och skolgården var nästan
160