Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

som identifierats är av pedagogisk karaktär. Föräldrarna hänvisar till en modell
som används i en annan kommun och som enligt föräldrarna bedöms som en
verksamhet som ger bra resultat i arbetet med elever med diagnosen Aspergers
syndrom. I den kommunen har ett program förlagts i anslutning till ett nationell
samhällsinriktat program. Deras argument är ytterligare exempel på hur ”the social
problems game” fortskrider.
I protokollet refereras till den modell som föräldrarna beskrivit i sitt första brev
som en lämplig modell att arbete efter med elever med Aspergers syndrom. En
särskiljande lösning för eleverna förespråkas. Föräldrarna förordar en modell som
tillämpar små klasser och som är förlagd på det samhällsvetenskapliga programmet.
Antalet elever i dessa klasser är fem till åtta. Målet för eleverna ska vara att
de efter tre års gymnasiestudier ska vara godkända i alla kärnämnen. Eleverna ska
också ha betyg i de kurser som de har specialintresse för. Andra aspekter som lyfts
fram är att eleverna ska ha god sjukdomsbild och att de ska klara sig bra socialt.
De insatser som föräldrarna lyfter fram när det gäller en tilltänkt klass kan ses
som ett antal lösningar och åtgärder på det problem som identifierats.
Vi kan således konstatera att förslag till lösningar ges på det problem som
identifierats och att kategoriseringen Aspergers syndrom också implicerar särskilda
pedagogiska åtgärder. Loseke (2003) menar att vid en definition av ett socialt
problem finns det också positiva aspekter, det vill säga att det finns lösningar på
problemet. När förhållandet ges ett namn och definieras som ett socialt problem
innebär det också att det kan åtgärdas och förändras.
Det sociala problemet bör åtgärdas
Den sista och fjärde aspekten av ett socialt problem är att förhållandet bör
förändras. ”If the condition is evaluated as wrong, if it occurs frequently, and if
it can be changed , then it follows it should be changed.” (Loseke, 2003, s. 7).
När vi definierar något som ett socialt problem i det dagliga livet gör vi det för
att kategorisera olika förhållanden som vi tycker är problematiska. Det innebär
också att det bör och ska göras något åt det problem som definierats som ett
socialt problem. Utifrån metaforen ”the social problems game” (Loseke, 2003)
fortsätter föräldrarna att utveckla sin argumentation för att åtgärder ska vidtas.
Föräldrar föreslår att man organiserar en klass som enbart vänder sig till elever
med Aspergers syndrom. De har till och med förslag på hur klassen ska inrättas
organisatoriskt och pedagogiskt. Hänvisning görs också till en pedagogisk modell
som används i en annan kommun för elever och som anses ”ge utmärkta resultat”
(Brev från föräldrar).
Föräldrarna ger alltså en lösning på det problem som de själva beskrivit hos sina
barn i form av en pedagogisk modell. Vid det andra mötet som nämnden har och
som finns dokumenterat beslutas att en klass för elever med diagnosen Aspergers
120