Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Diagnosen Aspergers syndrom är en av de neuropsykiatriska diagnoserna som
uppmärksammats under senare år. Antalet elever som får denna diagnos har ökat
kraftigt i antal under 1990-talet (Axèn, 1999). Elever med denna diagnos anses
ofta vara i behov av särskilt stöd i skolan. När det gäller insatser för elever i behov
av särskilt stöd kan det ges i form av generella insatser, till grupper eller till
individer (se Hemmingsson & Borell, 2000). Under 1990-talet har fler särskilda
klasser och undervisningsgrupper etablerats inom grundskolan som vänder sig till
elever med olika diagnoser. Etablering av särskilda klasser och undervisningsgrupper
som vänder sig till en särskild diagnos har också börjat ske på gymnasiet. Ett
sådant exempel är ett individuellt gymnasieprogram som vänder sig till elever med
diagnosen Aspergers syndrom och som har etablerats på lokal nivå.
Ett individuellt gymnasieprogram för elever med diagnosen
Aspergers syndrom
I detta avsnitt kommer jag att analysera framväxten av hur ett lokalt initiativ
etablerats utifrån initiativ från en grupp föräldrar till elever i gymnasieåldern
med diagnosen Aspergers syndrom. Dessa föräldrar är engagerade inom Föräldraförening
Autism. Föräldrar eller föräldraföreningar som företräder olika
handikappgrupper har historiskt sett påverkat och haft inflytande på skolan och
skolans arbete på olika sätt (se Moqvist, 1997; Ribom, 1993). Föräldragrupper
har i allt större utsträckning förespråkat särskilda lösningar för elever i behov av
särskilt stöd i skolan (Börjesson, 1997; 1999). Det finns även andra grupper, som
utifrån en professionell eller politiskt position kan ses som företrädare för den
diagnsotiska kategorin som i detta fall Aspergers syndrom utgör (se Zetterqvist
Nelsson, 2000). Dessa olika grupper benämns ”claims-makers” (Loseke, 2003; Best
1994). Enligt Best innebär det: “All claimmakers seek to persuade, to convince
others that some condition is a social problems” (Best, 1994, s. 9).
Den offentliga debatt som sker kring elever med neuropsykiatriska diagnoser
är ett exempel på hur olika ”claim-makers” skilda uppfattning och intressen kring
dessa elever gör sig gällande. I denna artikel är det framför allt föräldrarna till
ett antal ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom som kan ses som ”claimmakers”
i sina försök att övertyga andra om den problematik som de beskriver
finns när det gäller deras ungdomar.
Det material som analyseras har samlats in i en svensk medelstor stad i Mellansverige.
Utgångspunkten för analysen är det brev som föräldrarna skrev till
ansvarig tjänsteman för elever i behov av särskilt stöd inom det autistiska spektrat
inom aktuell kommun. I analysen av framväxten av ett individuellt gymnasieprogram,
som vänder sig till elever med diagnosen Aspergers syndrom, har jag valt
att analysera de dokument som finns diarieförda i ärendet när det individuella
programmet för elever med diagnosen Aspergers syndrom inrättades. Ärendet
115