Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

sortera ut de elever som ska komma in. Gymnasieskolan har i allra högsta grad
fungerat differentierande. Idag när nästan alla grundskoleelever går vidare till
gymnasiestudier kan man konstatera att frågan kring differentiering av elever har
kommit att aktualiseras igen.
Under senare år har det skett en ökning av antalet elever i behov av särskilt stöd
både inom grundskolan och inom gymnasieskolan. Elevers erfarenheter av specialundervisning
eller annat extra stöd under grundskolan har visat sig ha samband
med deras studieavbrott och deras studieresultat på gymnasiet (Emanuelsson &
Persson, 2003). I allt större utsträckning har det under 1990-talet skapats särskilda
lösningar och mindre undervisningsgrupper har etablerats för elever som anses
vara i behov av särskilt stöd även på gymnasienivå. Gymnasieskolan har också
möjlighet att skapa särskilda klasser som vänder sig till elever i behov av särskilt
stöd, vilket regleras i gymnasieförordningen på följande sätt:
Specialklasser får inrättas för elever som på grund av hörsel- eller
synskada, rörelsehinder eller andra uttalade studiesvårigheter inte
kan följa den vanliga undervisningen. (Gymnasieförordningen, SFS
1997:605, 4 §)
Särskilda stödinsatser i form av stödundervisning och specialundervisning ska
ges till elever som riskerar att inte nå de kunskapsmål som anges i kursplanerna
eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd (Gymnasieförordningen SFS
1992:394, 8 kap. Särskilda stödinsatser 1 §). Om eleven har behov av särskilt stöd
får specialundervisningen anordnas inom klassen. I kapitel 9 och 10 i gymnasieförordningen
regleras särskilt utbildning för döva och hörselskadade och utbildning
som är speciellt anpassad för svårt rörelsehindrade. Dessa handikappgrupper är
de grupper som i grundskolan avskiljts och betraktats som en grupp av avvikande
barn och som det sedan årtionden funnits särskilda undervisningsgrupper för i
grundskolan (Rosenqvist, 1996; Skolverket, 1996). En grupp av elever i behov
av särskilt stöd som det har riktats större uppmärksamhet mot först under senare
år är elever med neuropsykiatrisk problematik.
Neuropsykiatriska diagnoser
Till det neuropsykiatriska området hör diagnoser som DAMP, ADHD, Tourettes
syndrom, Aspergers syndrom och andra avvikelser inom autismspektrumstörning
(Gillberg, 2002; Hjörne, 2003). De neuropsykiatriska diagnoser som förekommer
i den offentliga debatten är så kallade beteendediagnoser och beskriver symtom
på beteendet (Börjesson, 1999).
114