Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

vänder sig till elever med diagnosen Aspergers syndrom. Syftet med denna artikel
är att analysera den retorik som föräldrar till elever med diagnosen Aspergers
syndrom använder för att beskriva och framställa dessa elevers problematik och
deras behov utifrån pedagogiska aspekter.
Gymnasieskolan – en skola för alla
Under 1990-talet genomfördes en genomgripande förändring av den svenska
gymnasieskolan. Bakgrunden är Kunskapsproposition Växa med kunskaper (prop
1990/91:85) som riksdagen antog. Reformen innebar att alla gymnasieutbildningar
blev treåriga vilket ger alla elever som fullföljer en gymnasieutbildning en allmän
behörighet till universitet och högskolestudier. En gemensam kärna av allmänna och
obligatoriska ämnen finns representerade på alla program: svenska, engelska, matematik,
naturkunskap, samhällskunskap, religion och idrott blev allmänna ämnen.
Det innebär ett ökat teoretiskt krav på de elever som går vidare och studerar på ett
nationellt gymnasieprogram. Genom 1991 års gymnasiereform är kommunerna
skyldiga att erbjuda alla ungdomar en fullständig gymnasieutbildning.
Möjligheten för alla elever att gå i gymnasieskolan har inneburit att skoltiden
har förlängts och gränsen mellan gymnasiet och den obligatoriska grundskolan
luckrats upp. Arbetsmarknadens ökade krav på högre utbildning och en förändrad
arbetsmarknad gör att övervägande delen av alla ungdomar väljer att gå på
gymnasiet idag. Valet att inte gå på någon gymnasieutbildning existerar egentligen
inte (Lund, 2002). Av alla ungdomar i en årskurs går cirka 98 % vidare till
gymnasiestudier (SOU, 2000: 39).
Inom gymnasieskolan finns idag tre olika programkategorier att välja mellan;
nationella program, specialutformade program och det individuella programmet.
Det finns idag 16 nationella program med två studieförberedande och 14 yrkesförberedande
program. Specialutformade program innebär att den enskilde eleven
ges möjlighet att sätta ihop sin egen studiegång. Studietiden på ett specialutformat
program omfattar tre år med samma antal kärnämnen som på ett nationellt program
(Skolverkets rapport nr 93). Det individuella programmet omfattar i regel
ett års studier, där elever med bristande förkunskaper och som inte kommer in
på ett nationellt program, ges möjligheten att höja sin kunskapsnivå. Fortsatta
studier på ett nationellt program är målet. I praktiken ser det dock olika ut för
de elever som har gått på det individuella programmet. För de elever som kom
direkt från grundskolan direkt till det individuella programmet gick 60 % vidare
till ett nationellt program året därpå. För de elever som inte kom från grundskolan
var det 26 % som gick vidare till ett nationellt program. För gruppen av
invandrare som aldrig gått i svensk grundskola var det knappt 11% som fortsatte
på ett nationellt program. Antalet elever som går på ett individuellt program har
successivt ökat i antal sedan det startade (Broady m. fl., 2000).
111