Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

Kunskapen om samhället innefattar kännedom om staten och dess
styrelsesätt, om andra”samhällen” och organisationer, som medborgare
i regel tillhöra, såsom olika sociala, fackliga, ekonomiska och politiska
grupper och organisationer, familjen, om interstatliga förhållanden
(F.N. och folkrättens elementa). 36
Denna definition avser dock inte att vara uttömmande, utan har endast som
funktion att ”giva en föreställning om de problem och de uppgifter, en modern
historielärare ställs inför.” 37 Till rikets professorer riktas en uppmaning att examensordningarna
i ämnet statskunskap omprövas i ljuset av de nya kraven som
uppkommit kring ämnet historia med samhällslära.
Sammanfattning
Apologetiska identiteter mejslas, enligt min uppfattnig, fram ur en grupps medvetna
försvar mot ett föreställt eller rellet hot. Vad går då att säga om apologetiska
identiteter utifrån de resultat som hittills presenterats i denna text?
Som tidigare konstaterats var historielärarnas förening under 1940-talet engagerade
i flera olika typer av frågor som många gånger handlade om att bemöta
hotbilder av olika slag.
När det gäller en tilltänkt reduktion av timantalet för skolämnet historia i
realskolan försvarades ämnets status med två argument: Historieämnet ger unik
kunskap om nationens särart. Vidare hävdas det att samhällsläran, som vid den
tiden ingick i historieämnet, förberedde eleverna på livet i det moderna samhället.
I samband med diskussionen om timreduktion, hävdades att historia med samhällslära
lämnade ett omistligt bidrag till medborgarfostran. Varje epok i historien
kan kasta ljus över hur livet bäst skall levas i det moderna samhället.
Detta sätt att att argumentera bygger på uppfattningen att ämnet har en
karaktärdanande funktion. Försvarets logik går tillbaka på en föreställning om
möjligheten och ansvaret att fostra eleverna till moderna samhällsmedborgare.
Just denna argumentation återkommer i en kommentar kring vad som ansågs
vara lärarutbildningens främsta uppgift gentemot blivande lärare. En god
lärarutbildning ger historielärarna möjlighet att förmedla en lugn och objektiv
medborgarfostran, som motsvarar kraven i en demokratisk stat.
När det gällde innehåll aktualiserades frågan av ett betänkande från försvarsmaktens
upplysningsutredning. Den eller de lärare som skulle ägna tid åt att
undervisa försvarets personal i samhällsfrågor, behövde enligt HLFÅ vara specialutbildade
inom ämnet. Propagandistiskt innehåll, eller skönmålningar av krig,
kunde bara hållas borta med hjälp en objektiv bild av krigsmaktens ställning i
samhällslivet. Mot hotet att utbildningen för försvarsmakten förfelas, ställs historielärarnas
yrkeskunskaper.
106