Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

i sin tur, ge mer plats åt nutidshistorien och samhällsläran på gymnasiet. 15 Här
framträder ambitionen att göra ämnets innehåll mer modernt.
I HLFÅ 1945 tas frågan om läromedel, då gällande samhällsläran, upp. I ämnet
samhällslära ansågs det svårt att hålla undervisningen aktuell, då läromedlen i ämnet
snabbt blev föråldrade: ”En lärobok, där framställningen i det stora hela är tidsenlig,
kan redan strax efter det den utkommit genom inträdda förändringar bli vilseledande
i frågan om ganska viktiga detaljer.” 16 Dessa synpunkter fick positiva svar
från Svenska bokförlaget, Lindblads förlag i Uppsala och Skolförlaget i Gävle.
Befälsutbildning i samhällskunskap
1945 blir även försvarsmakten ett ämne för diskussion. I ett betänkande från
försvarets upplysningsutredning, föreslås att åtgärder vidtagas för att hos försvarets
fast anställda personal ”väcka och underhålla intresse för samhällsfrågor
samt stärka dess samhälleliga bildning, dels för att bland allmänheten sprida
upplysning i försvarsfrågor.”
Historielärarnas förenings arbetsutskott angav till Kungl. Maj:t två synpunkter
på förslaget. Den första synpunkten gällde befälsutbildningen i samhällskunskap
och den andra handlade om synen på svenska försvarsmakten i skolornas läroböcker
och undervisning. Av vikt för att undervisningen skall bli framgångsrik
nämndes att ansvariga lärare har god utbildning och klara föreskrifter. Annars är
risken stor att hela projektet inte får den önskade effekten: ”Så sker, om undervisningen
kommer att bestå av uppläsning innantill eller utantill ur en handbok
för lärare eller av utanläsning från elevernas sida av en kortfattad lärobok.” Det
måste till en helt annan typ av lärarinsats för att de pedagogiska ambitionerna
skall uppnås:
För att undervisningen i medborgarkunskap för den värnpliktige skall
bli verkligt givande, måste läraren ha en sådan historisk, politisk och
ekonomisk bildning, att han står fri i förhållande till lärobok och
handbok, är i stånd att förklara, åskådliggöra och exemplifiera. 17
Även om detta behov delvis kan fyllas internt av armén, fodras det ”oundgängligen
specialutbildade lärare.” Officerare som kan tänkas hålla i utbildningen för sina
underordnade behöver, enligt Historielärarnas förening, en särskild utbildningskurs
som inte kan göras kortare än 4–6 veckor.
Den andra synpunkten gällde själva föreställningen om försvarsmakten i historieundervisningen.
Man menade att inlärandet av namn på fältherrar, slagfält och
detaljerade bataljskildringar av naiv episk karaktär inte kunde ge god kunskap om
krigföringens villkor eller krigsväsendets ställning i samhällslivet. Inte heller ansåg
man att mellankrigstidens strategi att grundlägga freden genom att inte tala om
99