JERKER DALMAN. TREKANT. FLATPARTY. HONG KONG. - Qx

VAL2006
I en serie artiklar i QX kommer vi att intervjua partiledarna
fram till valet i september. Denna månad träffar vi
Vänsterpartiets Lars Ohly.
”Poängen är ju att
alla ska få vara
som de är”
46 • QX MAJ 2006
Av Pär Jonasson
Vänsterpartiets ledare Lars Ohly är inte oväntat väldigt homovänlig.
Det visar sig att hans allra närmsta vän är den i
gaykretsar välkända profilen CG Hedén, och redan 1980 lärde
Lars känna QX ansvarige utgivare Jon Voss. Det är ingen särskilt tacksam
uppgift att göra en granskande intervju med en till synes så ”fin”
människa. Men helt utan fördomar mot homosexuella kan väl Lars
Ohly ändå inte vara?
– Jag har säkert fördomar, även om jag inte kan peka ut exakt vilka.
Det skulle vara förmätet att säga att man är fördomsfri, men jag
har kommit en bra bit på väg.
Stämmer det att du, som vissa påstår, är den mest hbt-kompetenta
partiledaren?
– Jaa. Man ska vara försiktig med att säga att man är bäst på något,
men när jag jämför med de andra partiledarna så tror jag att jag är
bättre på framför allt två saker. Den ena är att jag har mer kontakt med
gay-världen än de andra, den andra att jag har sysslat mer med den typen
av frågor. Både i Riksdagens hbt-grupp och i Stockholms kommunfullmäktige.
Du har alltså många homosexuella vänner?
– Min bästa vän är CG Hedén, som ju varit ordförande både i Posithiva
gruppen och RFHP, Riksförbundet för hivpositiva. CG har jag
känt i 25 år, och jag vågar nog påstå att han är mitt livs största vänskap.
Genom honom har jag fått fler vänner i gayvärlden och känner
numera ganska många homo- och bisexuella personer. Men tyvärr har
jag ännu så länge väldigt svag social förankring inom transvärlden.
Den enda jag känner lite grann är en vänsterpartist från Kiruna, en
man som numera är en kvinna. De är otroligt lärorikt att lära känna
människor som har helt andra perspektiv än man själv, det är så man
blir av med rädslan för det ovana. Jag kan ju lugnt säga att innan jag
blev vän med CG så hade jag en hel del fördomar, ja en viss
bögskräck.
Vilka fördomar är det du tänker på då?
– Att det bara handlar om sex, om kroppsliga behov och ingenting
annat. Fördomen om att det skulle vara lättare att leva öppet som homosexuell
än vad det i verkligheten är. Att det inte är något problem
att vara öppen bög eller flata på exempelvis sin arbetsplats. Numera
vet jag att detta för många är ett oöverstigligt hinder, inte minst på
mindre orter.
Har du något tips om hur vi får ”Svenssons” att tycka att vi
är en naturlig del av samhället?
– Det bästa sättet att få acceptans är att våga vara öppen, på exempelvis
sin arbetsplats. På min förra arbetsplats SJ är det numera vanligt
förekommande med öppna bögar och flator, men för en 30 år sedan
var det ingen som vågade vara öppen. De som bröt vallen inom SJ
i början på 80-talet har gjort alla som kommit efter dem en enorm
tjänst.
Finns det någon ingrediens i gaykulturen som du tycker vi
borde tona ner lite för vårt eget bästa?
– Nej. Det finns de som retar sig på gayparaden, på läderbögar
och vad det nu kan vara. Men poängen är ju att alla ska få vara som de
är. Att bejaka ett samhälle där människor är olika, och inte bara sexuellt
olika.
Ett ämne som jag har förstått är kontroversiellt inom
Vänsterpartiet är pornografi. Inom bögvärlden, och kanske även
bland flator, så är det ganska odramatiskt att berätta att man gillar
att kolla på p-rullar.Vilken är din inställning till porr? Vill du,
liksom en del i ditt parti, förbjuda porr?
– Nej, och vad jag vet är det ingen i Vänsterpartiet som vill förbjuda
pornografi. Det skulle vara helt galet och helt omotiverat. Vi hade
en stor porrdebatt för några år sedan när det kom fram att en heterosexuell
porrskådis var aktiv inom partiet. Han blev utesluten, men
det var faktiskt så att jag själv, Gudrun Schyman, Johan Lönnroth
och några till röstade emot uteslutningen. Däremot så tyckte vi kanske
inte att porrskådis är det bästa yrke man kan ha eftersom det ofta finns
en över- och underordning inom pornografin. Inte minst inom den heterosexuella
pornografin som ofta är gjord för att tillfredsställa manliga
lustar. Och visst finns där inslag av utnyttjande.
Är det annorlunda inom gayporren tror du?
– Det är klart att det både finns likheter och olikheter mellan heterosexuell
och homosexuell pornografi. Jag har inte läst Fredrik
Eklunds bok ”Bananflugornas herre” än, men det ska jag försöka göra.
Är det ett fritt val så har jag inget emot att man lever ut sin sexualitet
även på film, och inget emot att man i så fall tjänar pengar på
det. Jag tycker moral är bra, men jag hatar verkligen moralismen för
den handlar ju om att det finns en moral som ska pådyvlas alla andra.
En av dina partikollegor har berättat för mig att det just
finns en tydlig moralistisk tendens inom Vänsterpartiet.
– Det håller jag med om, och den tendensen vill jag bekämpa,
för den handlar ju om att man ”vet” vad som är rätt för andra. Jag anser
att så länge ingen tvingas eller skadas, och det handlar om vuxna
människor, så ser jag inga gränser för sexualiteten. Och då ska inte
andra moralisera över det.
På tal om halvnaket, vad säger du om att tillståndsmyndigheterna
har förbjudit både personal och gäster på partybåten
Patricia i Stockholm att ha bar överkropp?
– Det känns som helt onödigt och provocerande gentemot människor
som bara är ute efter att ha kul. Jag förstår inte varför man ska
reta sig på det, och tycker man inte om att folk har bar överkropp så
kan man ju strunta i att gå dit.
Vänsterpartiet har profilerat sig som ett feministiskt parti,
men det finns de inom era egna led som tycker att inriktningen
på er feminism utgår från heteronormer, och att lesbiska inte inkluderas.
– Det kan säkert stämma. I år firar vi tioårsjubileum som feministiskt
parti, och och det du säger var mer sant för tio år sedan än i
dag. Vi håller på att bryta det här. I dag har vi fler flator som jobbar
inom partiet, och om det går bra i höstens val så har vi även flera lesbiska
kvinnor i riksdagen. Jag tror att det hittills har varit lättare att
”Jag har självklart haft
sexuella tankar om andra män”
vara bög än flata inom Vänsterpartiet, men det är på väg att ändras.
Är Vänsterpartiet helt enat när det gäller hbt-frågor?
– Nej, självklart inte. Du har varit inne på en del av de spänningar
som finns. Det finns samma fördomar inom Vänsterpartiet som i
samhället i övrigt, men det är ändå en stor majoritet av våra medlemmar
som står bakom partiets syn på hbt-frågor. Den politik vi utformar
i Riksdagen har ett mycket starkt stöd. Detta beror inte bara på
Tasso Stafilidis, som kan dessa frågor bättre än någon annan riksdagsledamot,
utan på att partiet verkligen tycker så här. Men om du
går ner på medlemsnivå finns det säkert vänsterpartister som anser
att homosexualitet är onaturligt, vilket är en åsikt som egentligen inte
borde finnas inom vårt parti.
Hur stor roll kommer hbt-frågorna att spela i Vänsterpartiets
valkampanj?
– Det skulle kännas fel att påstå att vi kommer att föra fram hbtfrågorna
som de allra viktigaste frågorna. Det kommer istället att
handla om jobb, om rättigheter på arbetsplatsen, om kvinnors löner…
Hbt-frågor får ju sällan det massmediala utrymme så att de
kommer upp som viktiga frågor, men vi kommer att göra vad vi kan
för att lyfta fram dem. Det ska inte råda någon tvekan om att vi kommer
att slåss för könsneutrala äktenskap, rätten till insemination för
lesbiska, och en ny hetslagstiftning eftersom den nuvarande tydligen
tillåter Åke Green att säga som han gör.
Vilken är den allra vikigaste hbt-frågan just nu?
– Vad jag förstår är det våldsbrotten och hatbrotten mot homosexuella
som oroar mest. De flesta jag känner har känslan av att dessa
har ökat, och vi riskerar att få ett samhälle där det blir allt mer legitimt
att diskriminera, hota och trakassera homosexuella. Det är ett
samhälle som går i helt fel riktning. Det räcker inte att skärpa
lagstiftningen, utan vi måste vara mycket tydligare när det gäller våra
värderingar i skolan, på arbetsplatser etcetera. Våldet grundläggs ju i
värderingar man får med sig från skolan, hemifrån eller någon annanstans.
Utanför Sverige, även inom EU, finns det länder där hbt-personer
har en mycket sämre ställning än här. Bör Sverige göra något
åt det, och i så fall vad?
– Absolut. Den politiska utvecklingen i exempelvis Polen är
Namn: Lars Ohly. Yrke: Egentligen tågmästare,
men för tillfället riksdagsman och ordförande
i Vänsterpartiet. Ålder: 49 år. Familj:
Sambon Åsa och barnen Felicia, 17 år, och
Max, 15 år. Bor: Södermalm, Stockholm.
Intressen: Fotboll (Djurgårdssupporter), film,
musik, teater, litteratur.