JERKER DALMAN. TREKANT. FLATPARTY. HONG KONG. - Qx

FILM
Get rich or die tryin
QX
Känns konceptet ”populär rapartist berättar sin
halvbiografiska bakgrund med hjälp av en välmeriterad
regissör” igen? Klart det gör. Eminem och
Curtis Hanson gjorde precis samma resa med succérullen
8 mile som 50 Cent och Jim Sheridan gör
här. Men skillnaden är tokstor. För har man sett en
enda video med 50 Cent så vet man att killen bara
har ett enda uttryck (öppen mun och halvtrötta
ögon) och jag kan lova att det inte blir mycket bättre
här. Och här staplas klyscha på klyscha när vi får veta
att femtiocentaren haft en trasslig barndom och
därför valde brottets bana. Men gissa vad som räddade
honom? Jo, jag vet att ni kan... rapmusiken.
Alla på en gång: “åååh”. Och visst, som askungesaga
för vilsna rapsugna “gangstas” funkar den säker
men varför göra den två timmar lång och alldeles
för fylld med oviktiga anekdoter om hur tufft det varit
för “fifty”? Jag är ledsen men jag tycker att det
här är en skamlös ripoff av 8 mile och bara ett försök
att göra 50 cent ännu större. Och det verkar inte
ha lyckats eftersom filmen heller inte blev den succé
man hoppats på i USA Och i en av scenerna blir det
bråk i fängelseduschen och den är så skrattretande
att man tappar hakan. Varför skulle de börja slåss
just där? Och slagsmålskoreografin är något av det
sämsta jag sett i fightsammanhang. Clownigt. Jag
kan inte se en enda positiv sak med den här filmen
och knappt biobiljetten är värd 50 Cent.
Premiär 28 april
Ronny Larsson
Hustle & Flow
QX QXQXQX
Sent omsider kommer hyllade indiefilmen Hustle &
Flow till Sverige. I USA gick den upp redan i höstas
och det talades tidigt om en Oscarsnominering
för filmens huvudrollsinnehavare Terrence
Howard. Och visst blev det så, även om det inte
blev en vinst. Hustle & Flow är historien om en hallick
i Memphis slumkvarter som jobbar med prostituerade
Nola på samtidigt som han drömmer om att
bli rapstjärna. Med små medel och bra vänner arbetas
(förbannat skön) musik fram i den hemsnickrade
studion och drömmen om framgång föds, även
om vägen dit kantas av motgång och förnedring.
Hustle & Flow är en varm och gripande historia om
att att uppfylla drömmar innan det är för sent och
Terrence Howard är inget annat än genial i huvudrollen.
Han lyckas med konststycket att vara en
stor skit men samtidigt bultar mitt hjärta för hans
livskrisande Djay. Men mest imponeras jag av de
starka kvinnoporträtt av Taryn Manning och Taraji
P Henson som (horan Nola & gravida flickvännen
Shug) ger. Trots att de behandlas illa av Djay
bygger han upp och ger dom självförtroende och
livsgnista, och jag fullkomligt kapituelerar för hur
aktriserna skildrar detta. Underbart. Hustle & Flow
är det bästa jag sett i filmväg i år och en förbannat
vass uppvisning i hur man med små medel och brinnande
berättarkonst skapar magi på vita duken.
Premiär 12 maj
Ronny Larsson
Fire wall
Storyn är inte alltför komplicerad. Jack Stansfield
(som spelas av Harrison Ford) är säkerhetschef
på en bank där han skapat ett vattentätt system
som skall göra alla rån och bedrägeriförsök omöjliga.
Men även om systemet är stupsäkert så hittar
naturligtvis filmens brottslingar en svag punkt.
Nämligen Jack själv, eller rättare sagt hans familj.
Med hans fru och barn som gisslan försöker boven
Cox och hans gäng få Jack att hacka sig in i sitt
eget företags system och föra över 100 miljoner
dollar till Cox bankkonton på Cayman Islands.
Jack hålls under total bevakning med avancerad
teknisk utrustning och minsta snedsteg han gör
riskerar att gå ut över hans nära och kära. Det blir
som väntat en actionladdad historia där allt inte
går som planerat för vare sig Jack eller skurkarna.
Harrison Ford gör ett kompetent jobb som en lite
tjurig säkerhetschef och duktiga Virginia Madsen
gör vad hon kan av den rätt endimensionella rollen
som den tillfångatagna hustrun. Ofta blir det förutsägbart
och slutet är lite väl rumphugget, men
tempot är högt och som åskådare har inte det
minsta tråkigt. Paul Bettany är skönt creepy som
den iskalla brittiska skurken och Mary Lynn Rajskub,
som vi mest känner igen som halvknasiga
datanörden Chloe O´Brian från tv-serien 24, är bra
som Jacks sekreterare och medhjälpare i jakten på
skurkarna.
Peter Ludvigsson
Shooting dogs
QX QXQXQX
I april 1994 slaktades 800 000 människor i Rwanda på knappt hundra dagar. Det var ett folkmord ingen
orkade bry sig om i väst, där man precis fått upp ögonen för kriget i Jugoslavien och för Clintons cigarrsugna
praktikant. Hutuernas slakt av Tutsier i huvudstaden Kigali skildrades senast på bio i Hotel Rwanda,
och här får vi ungefär samma historia skildrad genom ögonen på den desillusionerade prästen
Christopher (John Hurt) som sett kolonialtidens fasor, och den unge läraren Joe som brinner för sitt arbete.
När massakern sätter igång tar människor skydd i deras kyrka, men när FN står maktlösa och tillslut
beordras ut ur landet tvingas de välja mellan att fly som alla andra vita eller att stanna och försöka slåss
för sina vänner. Folkmordet i Rwanda är ett alldeles för starkt tema för att det någonsin ska kunna bli en
ointressant film. Även om inget direkt nytt serveras här, så
”Folkmordet i Rwanda
är ett alldeles för
starkt tema för att
det någonsin ska
kunna bli en
ointressant film”
är manuset behagligt osentimentalt och bilderna så
ohyggligt starka att bara de riktigt luttrade kan sitta oberörda.
Dessutom har den här filmen en annan stor fördel
och det är snygga Hugh Dancy som spelar Joe. Emellanåt
kan det kännas skönt att lägga ögonen på honom istället
för på de hemska scener som utspelas på bioduken. På minuskontot
kan läggas att man helt missar att ge någon
slags bakgrund till filmens händelser, och att trots Shooting
Dogs"är filmad på plats i Kigali och många av filmens
statister är överlevanden från folkmordet (de visas i
bild till eftertexterna), kan skådespeleri och dialog i vissa fall kännas lite taffligt och tillrättalagt. Starkast
är reportern som berättar att hon grät varje dag i Bosnien men inte lyckas tänka något annat här än att det
”bara är svarta som mördar svarta”, eller mannen som ber FN skjuta ihjäl honom och hans familj för att
slippa bli dödad av Hutuernas machetes. Har man inte sett något om Rwanda tidigare ska man passa på
att göra det även om ämnet är tungt - så tungt att regissören efter Shooting Dogs valde göra den något lättare
Basic Instinct 2…
Ken Olausson
QX QX QX
Nio liv
QXQX
I Nio liv får vi se ögonblicksbilder ur nio olika
kvinnors liv och får se de roller de valt eller
tvingats in i för att hantera det som händer dem,
alltifrån att medla mellan sina föräldrar till att
vänta på att operera bort ett bröst som drabbats
av cancer. Skådespelarinsatserna är mycket bra
och de flesta av historierna är intressanta och hade
kunnat bli spännande filmer var för sig. Men i
Nio liv blir de inte mer än nio kortfilmer som
satts ihop till en lång. Visserligen återkommer
vissa skådespelare i flera av scenerna men det
räcker inte för att filmen ska sitta ihop ordentligt
och det finns ingen utveckling i filmen.
Behållningen blir istället att den är så tekniskt
imponerande. Hela filmen består av bara
nio scener som alla är filmade i en tagning utan
klipp. Snyggt gjort och säkert alla kameramäns
våta dröm. Kameran följer närgånget skådespelarna
hack i häl och ibland har de undvikit ett
klipp genom att låta kameran rotera ett varv runt
sin egen axel så att man som tittare blir lätt sjösjuk.
Särskilt i scenen när Robin Wright Penn
jagar - och samtidigt försöker undvika - sitt livs
stora kärlek i den lokala mataffären.
Nio liv är en okej film som säkert bitvis kan
beröra några men mest är slätstruken trots att den
är så välgjord.
Malinda Flodman
MÅNADENS VIDEO/DVD
I och med Brokeback Mountain (dvdrelease
i juli) blev Heath Ledger en stor
bögfavorit. I maj är han aktuell med titelrollen
i Lasse Hallströms kostymlustspel
Casanova. Filmen passerade
rätt obemärkt på biograferna både här
och utomlands men det är en liten sevärd
bagatell med sköna skådisar som Lena
Olin, Jeremy Irons och stilikonen Sienna
Miller. Kolla in hur Heath förför damer kolla
om gayromanser är mer hans grej på
film....Heaths
genombrott på
vita duken var
som bråkstaken
Patrick
Verona i ungdomskomedin
10 orskar att
hata dig från
1999. Komedier
som denna
gjordes i
slutet av 90-
talet i parti och
minut men denna sticker ut genom bra samspel
mellan huvudrollsinnehavarnaLedger
och Julia Stiles. Dessutom är inte manuset
hopplöst lökigt utan känns både realistiskt
och komiskt. Historien i korthet: yngre syster
får inte dejta förrän hennes äldre och inte alls
killintresserade syster börjar dejta. Yngre systern
försöker
därför
para ihop
systern
med en kille.
Gissa
hur det
går? Slutligen,
få vet
att Heath
har en stor
roll i rasistdramat
Monsters
Ball och här visar han att Oscarsnomineringen
i år inte var en lyckträff. Ledger briljerar
som sonen till Billy Bob Thorntons rollfigur
och visar att det inte bara borde varit Halle
Berry som skulle ha Oscarsnominerats.
MÅNADENS FILMIS
Famke Janssen
Född: Amsterdam, Nederländerna, 5
november 1965 Känd för: X-mentriologin,
Goldeneye (Bondfilm), Nip/tuck,
The Faculty, Dont say a word och inhopp
i serierna Melrose Place och Ally McBeal
Därför älskar vi henne: Redan som
Bondskurken Xenia Onatopp, som
krossade mäns halsar med sina lår, fann vi henne
attraktiv och exotiskt vacker. Sedan dess har Famke
spelat superhjälten Jean Grey i X-men och nu när
tredje filmen kommer återuppstår hennes karaktär
(som dog i senaste filmen) som den ondare Dark
Phoenix. Famke har även spelat transexuella Ava
Moore i sköna serien Nip/tuck och gjorde det
fruktansvärt hett. Hon har dessutom stilen att
snyggt undvika både skandaler och usla filmer som
ingen ser...Kul kuriosa om ståtliga Famke, som
såklart startade sin karriär som modell, är att hon
har storlek 43 i skor och var tvungen att få
specialsydda skor när hon spelade in Goldeneye.
QX MAJ 2005 • 27