1 set 60:- 2 set 100:- - reklamhusetiavesta.se
1 set 60:- 2 set 100:- - reklamhusetiavesta.se
1 set 60:- 2 set 100:- - reklamhusetiavesta.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Krönikan AV<br />
HELENA STENROS<br />
Drömmen om (det underbara) livet på landet!<br />
Krönikan<br />
Vad är ett liv på landet? Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt och dötrist och tråkigt och<br />
alldeles… alldeles underbart!<br />
När jag var liten var min högsta dröm att få bo på landet, andas frisk, ren och fräsch luft, ha djur och natur bakom<br />
knuten och vara ett med livet. Det tog ca 15 förortsår av mitt vuxna liv innan jag tog tag i mina barndomsdrömmar.<br />
Vid 36 års ålder tog jag mina barn och vårt pick och pack och flyttade hem till min dåvarande pojkväns hem på världens<br />
ände. Från att ha varit ägare till en liten harmlös snäll katt hade vi plötsligt en katt, fem hundar, 27 höns och x<br />
antal påträngande och ovälkomna möss. Bort<strong><strong>se</strong>t</strong>t från mös<strong>se</strong>n hade min dröm gått i uppfyllel<strong>se</strong>! Men blev det som<br />
jag tänkt mig?<br />
Den där ”barnen i bullerbyidyllsfantasin” som legat och halvslumrat i mitt huvud <strong>se</strong>dan barnsben vaknade sakta till<br />
liv och såg sig förundrat omkring.<br />
”Hemma” i förorten var jag van vid att springa överallt (alltid ute i sista <strong>se</strong>kund), jag sprang till dagis, till bus<strong>se</strong>n, till<br />
tåget, till affären ja, överallt. Utan att reflektera nå särskilt över det fick jag en hel del motion. Ute på landet, blev det<br />
bil som gällde. Allt låg så långt bort och att gå kunde få ödestigra<br />
kon<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>r! Vargar härjade vilt omkring i skog och mark! Tog jag en promenad<br />
kanske jag aldrig mer skulle komma hem. Frisk luft? Nej, på landet var<br />
det bonnsvettigt, tjockt och kvalmigt syre på gym som gällde.<br />
En annan väldig kontrast var kommunikationen… Första dagen<br />
på väg till mitt nya arbete brakade bilen sönder. Jag ringde i<br />
desperation till min dåvarande pojkvän och frågade när bussarna<br />
gick. ”-Bus<strong>se</strong>n”, svarade han förvånat?! ”Den går en gång på<br />
morgonen och en gång på kvällen!” Eh?<br />
Men en sak var i alla fall säkert! Boendes på landet fick jag med<br />
jämna mellanrum en mycket trevlig chockerande påminnel<strong>se</strong><br />
om att jag faktiskt levde! Att slänga skräp var en bagatell hemma<br />
i förorten. Men där, om jag glömde att knacka på köksluckan<br />
innan jag öppnade den satt en liten grå krabat där med stora<br />
svarta ögon och långa läbbiga svans och stirrade på mig.<br />
Hjärtat rusade och mina barn kom springandes och fångade<br />
upp min svimfärdiga kropp samtidigt som de nyfikna och<br />
spralliga undrade om den var större än förra veckans. Jag<br />
började väl efter två år bli smått van vid djuren men jag<br />
var ständigt beredd på upptäckten av nya ”halleluja jag<br />
lever” ställen.<br />
Livet på landet kan vara väldigt annorlunda, knasigt,<br />
och tokigt men trots allt var det också mitt i alltihopa<br />
alldeles… alldeles underbart!<br />
Helena Stenros Familj: Tre barn (13, 11 och 7 år). Ålder: 38 år (i december). Bor: Född och uppvuxen i Upplandsväsby,<br />
men bor i Sala kommun. Arbetar som: Förskollärare. Intres<strong>se</strong>n: Gillar att läsa böcker, lyssna på musik, vistas i naturen, promenera,<br />
cykla vara med mina barn, gå på teater.<br />
helenaskronika@gmail.com<br />
21
Change language