Om inte pollinatörerna gör det… - Svensk Raps

Om inte
pollinatörerna
gör det…
Fruktodlare vet det. Människor
världen över vet det. Utan pollinatörer
blir det mindre mat. Faktum
är att var tredje mun full av det du
äter kan du tacka ett bi eller
annan pollinatör för. Det är förstås
inte riktigt sant hos oss i Skandinavien,
där vi inte odlar så mycket
frukt- och fröproducerande växter
som är beroende av insekter för
att bli pollinerade, men räknat på
hela jordens matproducerande
växter är det så.
Betyder då vår geografiska position
att vi inte behöver bry oss så
mycket om huruvida vi har gott om
pollinatörer eller inte? Nej, fruktoch
bärodlare är normalt uppmärksamma
på sina grödors pollinationsbehov
eftersom effekterna av bristande
pollinationstryck blir dramatiska
i t ex äpple- eller hallonodlingar.
Pollinatörerna kan också
bidra till att höja och säkra fröproduktionen
av traditionella fröväxter.
Dessutom är de av avgörande
betydelse för pollineringen av nya
hansterila sorter av oljeväxter.
Smällglimmen, som vi ibland kallar Oljeväxter
ogräs, är en viktig nektarstation för Pollinatörernas insatser hos rapsen
bland annat polinnerande nattflyn.
Foto: Mats W. Pettersson/SLU
är inte lika påtaglig som i fruktodlingarna
eftersom rapsen kan ge
acceptabel skörd efter pollinering
utförd av vind eller genom självfer-
Av: Ingemar Fries & Mats W. Pettersson,
Inst. för entomologi, SLU, Uppsala.
tilitet. Rybsen är i hög utsträckning
beroende av insektsmedierad pollinering,
men även rapsen som till
stor del är självfertil gynnas av
insektspollinering med ökad skörd
och bättre kvalitet om bin tillförs
odlingarna. Vissa år med goda klimat-
och vindförhållanden kan
skörden bli bra även utan bin, och
dåliga växtodlingsår kan ge dåligt
resultat även om bikuporna står
tätt längs åkerrenen.
Hur stor nytta gör bina?
Det är jämförande försök med och
utan bin under en rad år med skiftande
väderbetingelser som kan
visa binas verkliga värde i oljeväxtodlingen.
I Danmark har sådana
försök gjorts under en 9-års period
i vårraps. Resultaten visar att när
det råder underskott på pollinatörer
kan skörden öka med i genomsnitt
9 % om bin tillförs odlingarna.
Dessutom förbättras frönas oljehalt.
En liknande undersökning
beträffande binas arbete i rybs har
utförts i Finland. Då rybs kräver
korspollinering för frösättning är
binas arbete där av större betydelse.
Den finska studien omfattar
försök under sju år och visar, liksom
den danska undersökningen i
raps, att skördeökningen är starkt
beroende av väderbetingelserna
för året. I genomsnitt kan man
dock förvänta sig en skördeökning
på minst 15 % om bin tillförs
odlingar av rybs där det är underskott
på pollinatörer. Svenska
undersökningar styrker dessa iakttagelser.
Det bör samtidigt betonas
att i grödor som oljeväxter,
som odlas på stora arealer är
underskott på pollinatörer det normala
tillståndet, i synnerhet i de
större jordbruksbygderna.
Pollinerare i hansteril
raps är ett krav
Om pollinerande insekter kan
sägas ha betydelse i de vanliga
typerna av oljeväxter, är de helt
avgörande när det gäller de nya
sorterna hansteril hybridraps.
Eftersom de plantor som skall producera
frön saknar eget pollen
måste särskilda pollengivande
plantor planteras i samma odlingar.
Pollenet kan i viss utsträckning
överföras med vind, men insektspollinering
är helt avgörande för
ett fullgott resultat. Trots god pro-
20
SV E N S K FR Ö T I D N I N G N R 5. JU N I 1997

duktionspotential har inte hybridsorterna
fått den omfattande
odling som växtförädlarna förväntat,
antagligen på grund av problem
just med fullgod pollinering i
kommersiella grödor. I Sverige är
hybridrapsodlingen än så länge av
mycket blygsam omfattning, men
inte desto mindre måste pollinationsbehovet
tillfredsställas, om
dessa odlingar skall få ett gynnsamt
utfall.
Klöverfrö
Samtliga klöverarter är helt beroende
av insektspollinering och
skördeutbytet är således helt
avhängigt ett fullgott pollinationstryck.
Totalt odlades i Sverige
under 1996 1.335 hektar klöverfrö,
med rödklöver som den helt dominerande
typen med 1.165 hektar.
Ur pollineringssynpunkt är det
intressant att notera att hela 64 %
av rödklöverfröarealen utgörs av
tetraploid rödklöver, som genom
sina djupa kalkar ställer speciella
krav på pollinatörerna. Den nektar
som är blommornas viktigaste
lockmedel för att attrahera insekter
och få hjälp med pollenöverföringen,
ligger så djupt i tetraploid
rödklöver att honungsbin och flera
humlearter ofta inte når ner till
nektarn med sina tungor. Jämfört
med diploida klöversorter är kanske
skillnaden i tillgänglighet av
nektar hos tetraploida sorter inte
så stor, eftersom de tetraploida
varianterna samtidigt är bredare
och låter insekterna komma längre
in i kalkarna.
Humlor bästa pollinatören
i rödklöver
Långtungade humlearter är de
mest effektiva pollinerarna av rödklöver,
men ofta är det brist på
humlor i odlingslandskapet, speciellt
i intensiv jordbruksbygd. Även
om det finns humlor, är det inte
alla som är lika effektiva i att pollinera
rödklöver. Några vanliga humlor,
som t.ex jordhumlan, hör till
de mer korttungade och har lärt sig
att i stället för att söka nektarn
uppifrån, bita hål i botten på kalkarna
och komma åt nektarn den
vägen. Genom att de då inte kommer
i kontakt med blommans ståndare
och pistiller utför de inte heller
något pollineringsarbete.
Honungsbin har inte det beteendet,
men kan utnyttja hål som är
gjorda av humlor för att komma åt
nektar de annars kan ha svårt att
nå. Under förhållanden när nektarutsöndringen
är riklig är både
diploid och tetraploid rödklöver
attraktiv för korttungade humlor
och bin som söker nektar. Det är
när nektarn är mer svåråtkomlig
som dessa insekter har begränsat
värde som pollinatörer.
Glöm inte bort pollenets
betydelse
Det som emellertid ofta förbises
när binas betydelse i rödklöver
diskuteras är att en stor andel av
bina ägnar sig åt att samla in pollen
och inte nektar. Även om andelen
nektarsökande bin är större än
de som samlar pollen, så betyder
binas stora pollenbehov att det
alltid finns en stor pollineringspotential
för all sorts rödklöver i ett
bisamhälle. Under en sommar kan
ett bisamhälle konsumera 30 kg
pollen, vilket betyder många
blombesök. Rödklöverpollen är
attraktivt för bina och i vissa samhällen
kan rödklöverpollen vissa
tider utgöra en stor del av allt pollen
som samlas in. Ett enkelt sätt
att öka pollinationstrycket i ett
rödklöverfält är således att tillföra
odlade honungsbin i fältets närhet,
även om rödklöver generellt är
mer attraktivt för humlor än för
bin.
Säkerställ tillgången
på bin och humlor
Hur mycket pollinationstrycket i
grödan ökar genom att tillföra bin
kan variera väldigt, mycket beroende
på vilka konkurrerande
näringskällor bina har. För att
säkerställa fullgod pollinering och
om grödan i första hand skall pollineras
av honungsbin, bör 6-8 fullgoda
samhällen per ha odlad areal
finnas för att ge ett tillräckligt pollinationstryck.
Om pollineringen
förväntas ske huvudsakligen
genom humlornas försorg måste
miljön tillåta att de finns i stort
antal.
De vilda pollinatörerna
De naturligt förekommande pollinatörerna
är också viktiga för frösättningen
hos vilda växter. De
flesta vilda växter är beroende av
ett insektsbesök för att bli pollinerade
och sätta frön. Troligen skulle
SV E N S K FR Ö T I D N I N G N R 5. JU N I 1997 21

antalet vilda växter minska snabbt
om möjligheten till insektspollinering
uteblev. Samtidigt är pollinatörerna
för sin fortplantning beroende
av att det finns många växter
som erbjuder nektar och pollen,
även under de perioder då sådana
inte odlas i närheten. Dessa insekter
har under hundratusentals år
anpassats till att tillgodogöra sig
just denna föda och har inga alternativa
försörjningsmöjligheter.
Pollination för
miljoner
1996 odlades oljeväxter på 60.350 hektar
i Sverige. Enligt statistik från oljeväxtodlarna
skördades 97.000 ton raps och
33.000 ton rybs. Rapsskörden kan med
ett kilopris på 1,78 kr/kg värderas till c:a
173 miljoner kronor. Med samma kilopris
blir värdet av rybsskörden c:a 59
miljoner kronor.
Räknar vi binas pollineringsvärde till 9 %
i raps och till 15 % i rybs finner vi att
binas arbete 1996 i rapsodlingarna kan
vara värt c:a 16 miljoner och i rybsen
c:a 9 miljoner kronor, dvs totalt omkring
25 miljoner. Hur mycket av detta pollineringsarbete
som i verkligheten utförs
vet vi inte och inte heller hur mycket
insektspollinering som skall bokföras på
de “vilda” insekternas konto. Däremot
vet vi att, för att tillfullo utnyttja binas
pollineringsförmåga i oljeväxter så krävs
det minst 2 samhällen/ha. Att det lönar
sig för fröodlaren att öka antalet bisamhällen
i närheten av oljeväxtodlingar
torde vara uppenbart. Eftersom biodlingen
minskat väsentligt under senare
år kan den utvecklingen kanske få ekonomiska
konsekvenser för alla odlare av
växtslag som gynnas av korspollinering.
Förändringar i miljön
ger artminskning
När miljöer runt odlingslandskapet
förändras genom igenväxning,
borttagning, eller uppdelning finns
det inte längre möjlighet för så
många pollinatörer att leva där.
Antalet insekter inom varje art
minskar därför att maten inte räcker
till, när det inte längre finns så
många pollen- och nektarväxter.
Antalet insektsarter minskar också
eftersom ett fåtal icke nektarproducerande
växter som gräs och sly
tar över vid t ex igenväxning. Detta
påverkar negativt både antalet
olika nektar- och pollenväxter samt
eventuellt också de växter som larver
till fjärilar lever på.
Anpassning till födans
tillgänglighet
Många mindre vanliga pollinatörer
är anpassade i kroppsstorlek och
tunglängd för att utnyttja blommor
där de inte möter konkurrens från
större och vanligare arter. I små
blommor med lite nektar i varje,
lönar det sig inte för större pollinatörer
att söka föda, eftersom energin
de får ut av nektarn är mindre
än vad det kostar i form av bränsle
för flygturen.
Sådan växter är därför viktiga för
de små arterna, för vilka födomängden
är profitabel. Andra pollinatörer
behöver växter som avlöser
varandra i blomningstid, något
som kan bli omöjligt om vissa växter
försvinner. Detta är ett par av
anledningarna till varför det krävs
många olika växter för att få många
olika pollinatörer.
Boplatser behövs
En annan orsak till ett reducerat
pollinationstryck från insekter är
att det kan saknas boplatser för
vilda bin. Det är oftast brist på
gamla träd och stubbar med håligheter
och gångar efter skalbaggslarver
där hålbyggare trivs. Det
samma gäller blottad mark och
dikeskanter där marklevande bin
kan gräva sina bon.
Vi behöver många olika pollinatörer
för att försäkra oss om att
någon kan ta vid ifall någon art
råkar illa ut. Det kan vara dåligt
väder under en period. Sjukdomar
kan drabba någon viktig pollinatör.
Besprutningar mot skadegörare
kan också drabba pollinatörerna;
direkt genom att de dör eller
genom att förhindra fortplantning
eller bobyggnad. Att förlora pollinerande
arter kan gå fort. I Costa
Rica försvann 33 arter, från 70 till
37 under 14 år. I Sverige har vi få
gamla inventeringar att jämföra
med, så det är svårt att riktigt veta
hur de vilda pollinatörerna klarar
sig hos oss.
Hjälp pollinatörerna på traven
Att vara restriktiv till besprutning
och försiktig genom att iaktta
väderleksförhållanden och lämna
sprutfria kantzoner mot naturlig
vegetation är viktiga steg mot att
förbättra för pollinatörerna. Men vi
kan göra mer än så för att få fler
pollinatörer i jorbrukslandskapet.
Att aktivt så eller plantera attraktiva
blomväxter och födoväxter för
larver av fjärilar runt odlade områden,
är inte bara bra för de pollinerande
insekterna, utan kan
också fungera som en reträttplats
för naturliga fiender till skadegörare.
Vårda boplatser och stimulera
biodlingen för att säkerställa
framtida pollinering
Biodlingens största värde består
av det pollineringsarbete som
bina utför i vilda och odlade växter,
men att mäta binas pollineringsvärde
i pengar är svårare än
att uppskatta värdet av binas produkter.
Tack vare att binas roll i
äppleodlingarna är så påtaglig har
det vuxit fram ett marknadsvärde
för binas pollineringsarbete. Uppskattningsvis
4 000 bisamhällen
flyttas varje år till frukt och bärodlingar,
till största delen handlar
det om pollinering av äpple, och
till en kostnad av runt 300:- per
samhälle.
Hur nedgången inom biodlingen
och det ökade trycket på vilda pollinatörer
kommer att påverka pollinationstrycket
i naturen vet vi inte.
Däremot bör man nog, om man
idag är ekonomiskt beroende av
insektsmedierad pollinering för
frösättning av odlade grödor, försäkra
sig om att både vårda
boplatser för vilda pollinatörer och
att stimulera biodling i sin omgivning.
■
22
SV E N S K FR Ö T I D N I N G N R 5. JU N I 1997