B - Rosekamp

Borreby — 200 — Bortre Indien
Borreby, slott på s. Själland, uppfört av
kanslern Johan Friis 1556. Äges sed. 1783 av
släkten Castenskiold.
Borrie, kommun i s.ö. Skåne, Malmön. 1.
(past.adr. St. Herrestad); Herrestads landsf.-
distr., Vemmenhögs, I,junits o. Herrestads
doms. 84 in v. (1947}. Märklig kyrka från
noo-t., restaurerad o. återinvigd 1930.
Borrmaskin, maskin för v-
rotering o. (event. automatisk)
frammatning av borr vid
borrning, är utrustad med en
stadig stomme i form av
bänk el. pelare, uppbärande
stöd för arbetsstycket o. lager
för en el. flera spindlar; spindeln
har i ena ändan chuck
för borrens fästande, i den
andra konisk kugghjulskoppling
el. dyl., vilken drives
antingen för hand med vev o.
kuggutväxling el. från maskinaxel.
Vid maskindrift användas
vanl. trappskivor för
reglering av borrhastigheten
efter materialets hårdhet. Radialborrmaskin
(se ovanstående bild) är en pelaremaskin
med den höj bara spindeln vridbar
kring pelaren. Vid
den transportabla
elektri ska borrmaskinen
(se vidst.
bild) sitter chucken
direkt på den
elektr. motorns axel.
Horisontalborrmaskinen
liknar en vanlig svarv o. användes
äv. till fräsmaskin. Arborrmaskinen
(av eng. arbor, spindel) är ett slags svarv
för efterputsning av stora borrhål i kannor
o. dyl.
Borrmusslor, Pholadi'dae, musselfamilj, vars
mest kända representanter äro skeppsmasken
(Tere'do) o. stendadeln (Pho'las). Dessa leva
ofta i fartyg o. dammbyggnader o. göra allvarlig
skada genom de gångar de borra.
Borrome'iska öarna, grupp av 4 öar i I,ago
Maggiore, n. Italien. Bl. dem Isola bella
med praktfulla palats.
Borrome'o, Carlo (1538—84), kardinal,
ärkebiskop i Milano, en av motreformationens
främsta män, kanoniserad 1610.
Borromeoencyk'likan, ryktbar påvlig bulla,
utfärdad av Pius X 26 / 5 1910 o. riktad mot den
katolska modernismen. Bullan, som utsändes
vid 300-årsminnet av kardinal Borromeos helgonförklaring,
väckte enorm upphetsning
bland Tysklands protestanter på grund av
sina sårande uttryck om
reformatorerna.
Borromi'ni, Fränc
e s c o (1599—1667), ital.
arkitekt, Berninis medtävlare,
uppförde i rikaste
barock i Rom bl. a. San
Carlo alle qualtro fontane
(1638—40, fullb. efter
1661, se bild) o. Sant' Agncse
(påbörjad av G. Rainaldi
1645, fortsatt av B.
1653—57 o. fullb. av C.
Rainaldi). B:s dynamiskt
rika, antiklassiska byggnadskonst
fick stor betydelse
för den piemontesiska, sydtyska o. österrik,
senbarocken. Monografi av H. Sedelniayr
(1939)-
Borrverktyg, haudverktyg för borrars rotation,
finnas av olika slag, mest användas borrsväng
(vänstra bilden)
o. hand- el. bröstborrskaft
(högra
bilden). Jfr Drillbåge
o. Spärrstock.
Borsig, Albert
(1829—78), tysk industriman,
grundade
r862 Borsigwerke
i Oberschlesien med
vals o. hammarverk,
masugnar o. kolgruvor.
Tillv. av lokomotiv
m. m.
Borstigelkottar, Centeti dae, en familj insektätare.
Påminna till det yttre ofta om
igelkottar, med vilka de dock ej äro närmare
släkt. Madagaskar o. närliggande öar.
Borstmaskar, Chaeto'poda, en underklass av
ringmaskarna. De bära antingen knippen av
borst på särskilda utskott, parapodier,
segmentärt anordnade utefter kroppens båda
sidor, el. ock enstaka på segmenten. Hit höra
havsborstmaskar o. daggmaskar.
Borstnejlika, art. av örtsläktet Dianthus.
Borstsvansar, Aptery'gota, underklass av
ursprungligt primärt vinglösa insekter, omfattande
larvborstsvansar, fjällborstsvansar o.
hoppstjärtar.
Borsyra, H3BO3, vita halvgenomskinliga
fjäll, lösliga i vatten till c:a 4 %. Förekommer
i vulkaniska ångor (Toscana), vilka inledas
i vatten, varur den genom indunstning o.
kristallisation utvinnes, framställes num. äv.
ur borsyrehaltiga mineral. Användes till emaljer
o. glasyrer, Jenaglas, impregnering av ljusvekar,
eldbeständiga vävnader o. dyl. Borsyran
verkar lindrigt antiseptiskt (bakteriedödande)
o. användes i 2—4-%-ig lösning till
omslag o. spolningar vid orena sår, blåskatarr
o. vissa ögonsjukdomar, som sårpulver o. i
salvor. Salterna kallas b o r a t (jfr Borax o.
Perborat). Vid upphettning övergår borsyran
till metaborsyra, HB0 2 , o. vid glödgning
till boroxid, B 2 0 3 .
Bortre Indien el. Bortre Indiska
halvön, den östligaste av s. Asiens halvöar,
mellan Bengaliska viken i v. och Sydkinesiska
sjön i ö. I s. utskjuter Malackahalvön, i n. når
B. till Tibet. Omkr. 2.5 mill. kvkm, 66 mill.
inv. Halvöns n. del är huvudsakl. bergland;
endast kring flodernas nedre lopp finnas lågslätter,
ss. kring Irawadi, Menam o. Mekong.
Kusterna äro i v. och s. låga o. sumpiga, i ö.
brantare. Klimatet är fuktigt o. varmt, dock
sällan över 40 0 C. På Malackahalvön o. i v.
B. är nederbörden riklig, utefter Bengaliska
viken över 400 cm årl., medan den i det övriga
B. endast uppgår till c:a 200 cm; i Burma,
där missväxt ofta förekommer, är den blott
100 cm. Befolkningen, c:a 45 mill., utgöres
på Malackahalvön av dvärgfolk o. australoida
folk, i ö. B. av vilda stammar, med ett gemensamt
namn kallade k h a och m o 1 (»vildar»).
I Annam o. Kambodja finnas rester av
chamfolket. Högre stående folk äro burmaner,
siameser o. annamiter. Buddhismen är den
förhärskande religionen. Näringar: Jordbruk är
huvudnäring; ris den förnämsta utförsclvaran.
Skogarna lämna frukter, bambu, rotting o. värdefullt
virke (teakträ). Siarn o. Malackahalvön
jämte närliggande delar av den malajiska
övärlden äro jordens tennrikaste trakter. I
Burma finnas petroleum, salt o. ädelstenar.
Från Malacka o. Franska Indo-Kina fås kautschuk.
— Politiskt omfattar B. (1948) republiken
Burnia, konungariket Siarn, Franska Indo-Kina
(inklusive republiken Viet-Nam) samt på Malackahalvön
den under britt, ledning stående
Malajiska unionen.