B - Rosekamp

Bok — 190 — Boliden
inträffar med 3,
vanl. dock flera års
mellantid. Boken är
det mest skuggfördragande
av våra
lövträd o. bildar
slutna, rena bestånd.
Det ljusbruna,
hårda virket användes
till stav
(smordrittlar), möbler,
bränsle m. m.
Bok, enhet för
pappersräkning = 24
ark skrivpapper el.
25 ark tryckpapper.
Bokenäs, kommun
i mell. Bohuslän.
Göteb. 1.; Lane
landsf.disti., Sunnervikens doms. 869 inv.
(1947). Gråstenskyrka frän noo-t.
Bok film, serie av klipp ur tidningar o. tidskrifter,
sammanförda i bokform. I Sverige har
genren odlats framför allt av Erik Lindorm (Med
kungen för fosterlandet, 1933; Gustaf V, 1936).
Bokfordran, fordran, som, utan att regleras
genom formlig skuldförbindelse, kvarstår öppen
å konto, tills den likviderats.
Bokföringslagen, lag av M/„ 1929 med bestämmelser
om bokföringsskyldighet o. handelsböcker.
Åsidosättande av bokföringsskyldigheten
kan under vissa omständigheter medföra
straff för bokföringsbrott enl. 23 kap.
5 § strafflagen.
Bokförläggare, person, som genom avtal
förvärvat förlags- el. författarrätt till ett arbete
samt mångfaldigar det o. utger det i bokhandeln.
Sveriges bokförläggare äro sammanslutna
i »Svenska bokförläggareföreningen» (från 1843).
Boklund, Johan Christoffer (1817
—80), målare, huvudsakl. med hist. 1600-talsmotiv.
Prof. vid Konstakad. 1856 o. dess direktör
1867, intendent vid Nat.mus. 1866.
Boklus el. bokmal, A'tropus pulsato'ria,
liten, vinglös, gulvit, lusliknande stövslända,
allmän inomhus, i gamla böcker, herbarier m. m.
Boknf jord, fjord i s.v. Norge. På s. sidan
ligger staden Stavanger, varför fjorden äv.
kallas Stavangerfjord.
Bokregionen, den sydligaste av våra skogsregioner,
där boken är det viktigaste vildväxande
skogsträdet. Den faller utanför granens
syd- o. sydvästgräns o. omfattar de yttre delarna
av Bohuslän, Halland, större delen av
Skåne, s. Blekinge o. s. Öland.
Boksburg, stad i Transvaal, Sydafrik. unionen,
25 km ö. om Johannesburg. 50,000 inv.
U938), därav 21,000 européer (1946). Centrum
för guld- o. kolgruvedistrikt. Badort.
Bokskorpio'n, Che'lifer cancroi'des,
ett helt litet spindeldjur,
påminnande om en skorpion
men utan dennas långa
svansparti. Förekommer under
bark på träd o. inomhus i
gamla böcker m. m., där den
jagar boklöss o. kvalster. (Se
bild.)
Bokskuld, i räkenskapsbok
antecknad skuld, för vilken
gäldenären icke lämnat skriftlig förbindelse.
Bokstavslås, kombinationsläs, i vilket en serie
med bokstäver el. siffror försedda ringar inställes
så, att urtagen för regelklackarna bilda en kanal.
Bokstavsrim, dets. som allitteration.
Bokstavsskrift, skrift, som med särskilda
tecken (bokstäver) anger skilda språkljud i
motsats till bild-, ord- o. stavelseskrift.
Boktorn, bokmagasin i moderna bibliotek,
oftast byggda fristående o. med ett stort antal
våningar. I Sverige finnes ett boktorn med 6
vån. vid Lunds universitetsbibliotek.
Boktryckarkonst består av två förfaranden,
sättning av texten, som kan ske för hand
men num. i allm. på sättmaskin, samt tryckning,
som sker i tryckpress. Konsten att
trycka med lösa typer uppfanns på i450-t. av
lohann Gutenberg i Mainz o. spreds under senare
delen av 1400-t. till nästan alla europeiska länder.
I Sverige trycktes den första kända boken
1483 av tysken Johann Snell. Jfr Sättmaskin,
Tryckpress o. Punkt.
Boktryckarmärke, ett
ornament, som boktryckaren,
särsk. under 1400—
1600-t., satte på sina alster
för att markera deras ursprung.
Elsevierernas boktryckarmärke,
se bild.
Boktryokarvapen, vapensköld
med kluven örn,
hållande vinkelhake o. tenakel;
däröver en grip.
Bol, fsv., boställe; urspr. boplats.
Bol [bål], Hans (1534—93)> flaml. målare,
utförde bl. a. miniatyrlandskap med figurer i
vattenfärg på pergament.
Bol [bål], Ferdinand (1616—80), höll. målare
o. etsare, en av Rembrandts skickligaste elever.
Bolag, sammanslutning för utövande av
ekonomisk verksamhet. Man skiljer mellan
aktiebolag, handelsbolag o. enkla bolag.
Bola'ma, till 1942 huvudstad i Portug. Guinea,
Västafrika, på ön B:s s.v. kust. 4 : ooo inv.
Bolander, Nils, f. ls / 7 1902, teoloa o. skald,
komminister i Engelbrekts förs. i Sthlm 1940,
kyrkoh. 1947. Diktsaml. (I stenbrottet, 1934,
Psalm och svärd, 1936, Stormen och trädet, 1939,
m. fl ) o. betraktelser (Det farliga evangeliet, 1942,
Våga språnget.', 1945, m. fl.).
Bolby, gammal by, odalby. Jfr Avgärdaby.
Bole'ro, spansk dans i 3/ 4 takt; dansas med
kastanjetter o. pantomimiska åtbörder; äv.
namn på en kort, ovanför midjan slutande jacka
o. på bredbrättad, lågkullig spansk hatt.
Bo'leslav I, d. 967, hertig av Böhmen 935,
erkände 946 kejsaren som länsherre; utvidgade
sitt rike med Mähren samt delar av Galizien
o. Schlesien.
Bole'slaw, namn på flera polska härskare ur
Piast-dynastien. Den mest framstående av dem,
B. I Chrobry (»den tappre») (967—1025),
konung av Polen 1024, var det polska rikets
egentlige grundläggare.
Bole'tus, rörsoppsläktet (fam. Polyporaceae).
Köttiga hattsvampar med ett från
hattens undersida lätt avlösbart rörskikt. Flera
arter äro högt värderade matsvampar, ex. stensoppen
(Karl Johans-svampen), smörsoppen;
andra äro misstänkta som giftiga.
Bolga'ry, huvudstad i det forna bulgariska
riket i ö. Ryssland; förstörd av Timur på 1300-t.
Nu en obetydlig by nära Kamas utlopp i Volga.
Ruiner efter forna befästningsverk.
Boli'd (av lat. bo'lus, kula, o. grek. e~l'dos,
utseende), en på stjärnhimmeln rörlig eldkula,
synes stundom stor som fullmånen; är en meteor,
vilken ofta slocknar med en knall, varvid
meteoriter nedfalla.
Boliden, gruvsamhälle i Skellefteå landskommun,
Västerb. 1. 2,380 inv. (1946). B. har
uppstått kring Bolidens gruvfält inom Skelleftefältet
med Europas största guldgruva, agd av
Bolidens Gruv AB., Sthlm (gr 1925, nuv.
namn r93i; aktiekap. 42 mill. kr. 1948). Brvtn.
påbörjades 1926. 1933—39 uppgick den till c:a
400,000 ton per år med ett guldinnehåll, som
varierade mellan 5—8.7 ton per år. Brytn. är
nu minskad till 175,000 ton per år med ett guldinnehåll
av c:a 2 ton. Gruvan beräknas med